K.A. - Katolska arbetaraktionen.
Kairo. Se: tid; Tidens fullbordan.
Kallelse.
**Kallelse från Gud**
Gud kallar den Han väljer ut och sänder till en viss plats i Hans folk för en specifik uppgift i Hans frälsningsverk. Kallelsen är personlig, även när den förmedlas genom andra (jfr Joh 1:35–49). Den vädjar till människans djupaste medvetande, omformar hennes existens till roten och gör henne till en annan människa. I Bibeln markeras detta ibland med ett nytt namn (1 Mos 32:28; Joh 1:42). Detta är också något vi ser i traditioner som konfirmation, vigsel eller inträde i kloster.
**Svaret på kallelsen**
Gud förväntar sig ett svar – ett medvetet samtycke till tro och lydnad, hjärtats engagemang. Svaret kan komma snabbt (Mark 1:16–18) eller mogna genom en kris (2 Mos 4:10f; Jer 1:6; 20:7).
**Kallelsen som kristen**
Att vara kristen är redan en kallelse, en utkorelse ur detta degenererade släkte (Apg 2:40) till ett liv drivet av Kristi Ande (Rom 8:14). Alla kristna, ordensfolk och lekmän, gifta och ogifta, har en gemensam kallelse till helighet och fullkomlighet. Detta står i relation till deras situation genom dopets och konfirmationens nåd.
**Våra nådegåvor och ansvar**
Var och en måste använda sina krafter och sina nådegåvor för det gemensamma bästa, för världens frälsning och för Kyrkans uppbyggelse till Kristi fullhet. För att uppfylla sin kallelse bör varje troende lyssna ivrigt till Guds ord och med Hans nåd uppfylla Hans vilja i handling. Detta kan inkludera ofta deltagande i sakramenten, särskilt eukaristin, betoning på bön, självförnekelse, och tjänst för sina medmänniskor.
**Vikten av kärlek och tjänande**
Kärleken till Gud och nästan är central. Genom bön, sakrament och handling manifesteras kallelsen. Allt detta bidrar till världen och Kyrkans helighet och frälsning.
Se Lumen Gentium 5:42
Kaldeiska kristna.
En majoritet av dem är ättlingar till nestorianerna och står nu i gemenskap med den katolska kyrkan. De har den kaldeiska riten och bor i Irak med patriarken i Bagdad och även i Turkiet och Iran. En del är också flyktingar, bland annat i Sverige där de har en präst. Deras liturgiska språk är syriska.
Kalender, kristen.
Det vanliga antagandet är att Jesus föddes år 7/6 f.Kr. Ett fel smög sig in i munken Dionysius Exiguus kristna kalender på 500-talet. Han satte Jesu födelse 754 år efter Roms grundande i stället för 748/9 år. Matteus 2:16 lämnar inget tvivel om att Jesus föddes före Herodes den store. Stores död år 4 f.v.t.
Se även: Gregorianska kalendern.
Kalender, liturgisk.
En kalender som, förutom datumet, anger de kyrkliga högtiderna, helgonens minnesdagar och eventuellt de växlande läsningarna av mässan från Bibeln. Är gemensam för hela världskyrkan, även om det finns små lokala variationer.
I Sverige kallad ORDO utges av Katolska Liturgiska Nämden KLN i Stockholms Katolska Stift
Kalk.
En bägare gjord av metall eller annat värdigt material. Används under mässan för vinet, som förvandlas till Kristi blod genom instiftelseorden.
Kamolianernas Orden - Ordo Ministrantium Infirmis - (M.I.) - Ordo Sancti Camilli - (O.S.Cam.). Grundades av Kamillus de Lellis och godkändes 1582. Orden, som består av bröder och präster, har till syfte att ge omvårdnad (sjukhusverksamhet) och själavård, särskilt bland de sjuka. Från 1898 till 1984 arbetade kamillianer i Danmark.
kannik (lat. canonicus, från kanon ).
Präster som lever i ett samhälle med en gemensam regel. Man skiljer mellan ordens kaniker, som står under Augustinus styre, och sekulära kaniker, som är medlemmar av ett domkapitel (se: domkapitlet), eller en kollegial kyrka och firar bön i koret.
Kanon (grek., lat. kanon = riktlinje, föreskrift; uttalas med betoning på ka-).
Se följande 10, användningar av ordet kanonisk.
Se även: canon.
Kanonisering. Introduktion i helgonens kanon = Kyrkans permanenta lista över helgon.
Se även: canon.
Kanoniska.
Att något är kanoniskt eller sker på ett kanoniskt sätt betyder att det är (eller händer) i enlighet med gällande kyrkliga bestämmelser. Till exempel är ett nytt stift kanoniskt etablerat.
Kanonisk ålder.
Den ålder som en kandidat måste ha uppnått enligt gällande kyrkorätt för att ett äktenskap eller kyrkligt ämbete ska kunna tas emot. En man måste till exempel vara minst 25 år innan han kan prästvigas.
Kanoniska böcker.
De bibliska skrifterna, Gamla testamentet och Nya testamentet, som erkänns av kyrkan som inspirerade av Gud och därför som ett rättesnöre för tron.
Kanonisk tid.
Tiderna för kyrkans bön, timmarnas bön.
Kanonisk form.
Formella villkor för att ett sakrament ska kunna administreras på ett giltigt sätt. En giltig vigsel förutsätter till exempel bland annat att den ingås inför en biskop eller en bemyndigad präst eller diakon (eller i undantagsfall inför en lekman som delegerats för detta ändamål) samt inför två vittnen. Befrielse från detta kan erhållas vid blandäktenskap eller om det under lång tid inte är möjligt att få detta normala bistånd.
Kanonisk lag.
Se: kyrkorätt; Codex Iuris Canonici.kanonistik.; Corpus Iuris Canonici
Kanonistik. Vetenskapen om kyrklig rätt, som kan studeras vid vissa katolska högskolor. Se även: kyrkorätt.
Kanoniska Tavlor.
Tavlor, ofta rikt utsmyckade, med den tryckta eller kalligraferade texten i den romerska kanon och de andra fasta texterna i mässan. De användes före andra världskriget. Den liturgiska reformen av Vatikankonciliet, stående på altaret.
Kansler. I ett kyrkligt sammanhang:
Kyrkligt ämbete i ett stifts administration (kuria). Kanslern ansvarar bland annat för den officiella korrespondensen och arkiveringen av viktiga dokument. Titeln finns inte i alla stift, inte ens i de nordiska stiften.
Ämbetet vid vissa katolska universitet, som innehas av en prelat (biskop eller general, beroende på storkanslerns namn). På Heliga stolens vägnar utövar han rättslig tillsyn över universitetet och dess rektor.
Kantor.
Kyrkokörledare eller sångare, som ansvarar för vad som sjungs i en gudstjänst. I de sjungna bönerna sjunger han antifoner och hymner.
Kapell (lat. capella = en kyrka där capa (Martin av Tours mantel) förvarades).
Har flera betydelser:
Ett litet sakralt rum för användning av privatpersoner eller religiösa personer, byggt i anslutning till den berörda personens bostad (privatbostad, kloster) eller institution (sjukhus, skola).
Sidokapell med eget altare i en större kyrka. Används för förvaring av det heliga sakramentet, eller kan vara helgat till ett specifikt helgon eller avsett att användas av en specifik grupp människor.
Gren av en församlingskyrka.
Kaplan (lat. cappellanus = en som är knuten till ett kapell).
En präst som är anställd av en församlingspräst eller som har andra särskilda arbetsuppgifter, t.ex. som sjukhuspräst.
Kapitel (lat. capitulum = ett litet huvud).
Förutom sin allmänna betydelse (ett avsnitt i en bok) betecknar det i ett kyrkligt sammanhang ett kapitel i orden, läsningen av ett sådant kapitel i församlingen av monastiska medlemmar (i kapitelsalen), eller församlingen av klostermedlemmar (eller medlemmar av tredje orden) i syfte att diskutera och besluta om gemensamma angelägenheter. Kan också betyda domkapitel.
Kapucinerorden - Ordo Fratrum Minorum Capuccinorum - (O.F.M.Cap.) (lat. caput = topp, spets).
Är en självständig del av franciskanerorden, grundad 1525 av Matteo di Basci av Urbano, som ville återvända till ordens enkla fattigdom. Ordens dräkt är försedd med en spetsig huva, därav namnet. Orden spelade en viktig roll i motreformationen och dess medlemmar arbetar främst som predikanter, biktfäder och missionärer.
Kardinal (lat. cardo = stiftet runt vilket ett dörrgångjärn roterar)
**Kardinalens ämbete och utnämning**
En kardinal är innehavare av ett högt ämbete i kyrkan och utnämns av påven. Det finns tre grader inom kardinalskollegiet: kardinaldiakon, kardinalpräst och kardinalbiskop. Numera är dock alla kardinaler vigda biskopar, vilket speglar hierarkin inom kollegiet.
**Roller och ansvar**
En kardinal kan fungera som ärkebiskop eller tjänstgöra i den romerska kurian. Sedan den tidiga kyrkans tid har deras mest betydelsefulla uppgift varit att välja den nye påven.
**Åldersgränser**
I dag förlorar kardinaler sin rösträtt vid 80 års ålder, men de kan fortfarande bli valda till påve.
**Symbolik**
Kardinalens mantel är röd, en färg som traditionellt symboliserar deras villighet att ge sitt liv för kyrkan.
Kardinaldiakon. Se: Kardinal.
Kardinalskollegiet.
**Kardinalernas församling**
Kardinalerna utses direkt av påven och bildar kyrkans högsta rådgivande organ. Efter en påves död sammanträder kardinalerna i en sluten församling, kallad konklaven, för att välja den nye påven.
**Antal röstberättigade kardinaler**
Antalet röstberättigade kardinaler, det vill säga de som inte har fyllt 80 år, får inte överstiga 120. Detta säkerställer en begränsad och effektiv valprocess.
**Påvens möten med kardinalskollegiet**
Påven håller regelbundna möten med kardinalskollegiet, även kallat det hemliga konsistorium, där viktiga kyrkliga ärenden diskuteras.
Kardinalsynder.
**Definition av tendenser till synd**
Tendenser till synd, eller de synder som moraliskt öppnar vägen för många andra, kan exemplifieras genom talesättet: "Sysslolöshet är roten till allt ont."
**De klassiska dödssynderna**
Enligt Gregorius den store finns det sju klassiska dödssynder:
1. **Högmod (superbia)** – roten till alla andra synder.
2. **Girighet (avaritia)**.
3. **Okyskhet (luxuria)**.
4. **Avund (invidia)**.
5. **Omåttlighet (intemperantia)**.
6. **Ilska (ira)**.
7. **Tröghet (acedia)**.
**Följderna av dödssynderna**
De sju dödssynderna kan leda till ytterligare moraliska brister, till exempel:
- Otro (infidelitas).
- Förtvivlan (desperatio).
- Dårskap (stultitia).
- Orättvisa (injustitia).
- Trots (contumacia).
- Instabilitet (inconstantia).
- Osämja (discordia).
**Synder som utvecklas till laster**
En synd kan bli så djupt inrotad att den med tiden utvecklas till en last, vilket är en ännu starkare form av moralisk brist.
Se även: dygder.
Kardinal kyrkoherde.
Kyrkoherde hos påven som biskop av Rom. Det är alltid en kardinal.
karismatisk rörelse (grek. karisma = nådegåva).
En ny väckelse som kännetecknas av stor tillit till den Helige Ande. Rörelsen har fått stor spridning i både protestantiska och katolska kretsar.
Karisma (grek. karisma = nådegåva).
**Betydelsen av karismer i Nya testamentet**
I Nya testamentet syftar karismer på den oförtjänta frälsningen i allmänhet. När ordet används i plural hänvisar det till de effekter av den Helige Ande på den enskilde troende, vilka inte kan tvingas fram eller förutses. Det är ett uttryck för Guds suveräna ingripande.
**Karismernas roll i kyrkan**
Karismerna, som innefattar ämbeten och sakrament, utgör en del av kyrkans väsen och kompletterar de kyrkliga ämbetena.
**Klassiska karismer enligt 1 Korintierbrevet 12–14**
1 Korintierbrevet 12–14 nämner de klassiska karismerna:
- Andeuppenbarelse
- Visdom
- Tro
- Förmågan att profetera
- Att bota
- Att utföra mirakel
- Tal i tungor
- Uttydning av tungomål
- Att döma andar
**Historiska aspekter av karismer**
Under kyrkans historia har nya nådegåvor fortsatt att ges, både till individer (t.ex. helgon) och kollektivt (fattigdomsrörelser och väckelser). Dessa gåvor har alltid haft som mål att gagna och helga helheten (jfr 1 Kor 12:7).
Se även:Lumen Gentium 2:12
Karma (sanskrit: karman = handling).
**Lagen om vedergällning**
I den hinduiska tron på reinkarnation förstås lagen om vedergällning som lön som förtjänats genom handlingar. Den beskriver hur människan genom sina goda och onda gärningar under ett livs förlopp skapar vägen för nästa liv.
**Återfödelsens kedja**
De tidigare liven påverkar de kommande här på jorden. Denna kedja av orsak och verkan fortsätter tills en självåterlösning är fullbordad.
**Slutet på återfödelsen**
För att bryta kedjan måste denna process leda till en slutlig befrielse. Det liknas vid att rinna ut som en flod i havet, för att slutligen försvinna in i Brahman, den kosmiska, opersonliga guden.
Karmelitorden - Ordo Fratrum Beatae Mariae Virginis de Monte Carmelo - (O.C., O.C.D., O.Carm).
**Karmelitordens ursprung och andliga rötter**
Orden har sitt ursprung på 1100-talet och har andliga rötter som sträcker sig tillbaka till profeten Elias. Det är en kontemplativ orden vars medlemmar lever i oavbruten bön och självförnekelse.
**Reformation på 1500-talet**
I slutet av 1500-talet reformerades och delades orden av Teresa av Avila. Hon återinförde den ursprungliga strikta regeln. Hennes samtida, Johannes av Korset, betraktas som asketismens store lärare och reformerade den manliga grenen av orden.
**Kända karmelitsystrar**
Bland de mest kända karmelitsystrarna finns:
- **Thérèse av Lisieux**
- **Elisabeth av Treenigheten**
- **Edith Stein**
**Antal medlemmar och närvaro i Skandinavien**
Det finns idag cirka 16 000 systrar och cirka 6 500 bröder i orden. I Skandinavien har karmelitorden både ett kloster och ett nunnekloster i Sverige, samt ett kloster på Island.
Se även: Vår Fru av Karmels lekmannaorden.
Karmelitiska tertiärer. Se: Vår Fru av Karmels lekmannaorden.
Karneval (lat. carne vale = adjö till kött (äter)).
**Karnevalens tid och betydelse**
Karnevalen är en populär högtid som firas under de sista 3–4 dagarna före fastan, vilken inleds på askonsdagen. I många katolska länder markerar den övergången till fastans allvarligare period.
**Festens mångfald**
I vissa länder kännetecknas firandet av pittoreska processioner på gatorna, festliga evenemang och till och med promiskuitet. Festens uttryck varierar mellan olika kulturer och platser.
**Kyrkans inställning**
Kyrkan uppmuntrar inte till karnevalsfirande, men godkänner det i princip. Den skiljer mellan festens glädje och förberedelsen inför fastans andliga syfte.
Den kartusianska ordningen - Ordo Cartusiensis - (O. Cart.).
**Grundande och historia**
Den strikta kontemplativa orden grundades år 1084 av hl. Bruno (1032–1101) i Grande Chartreuse, Frankrike. Ordningsregeln blev formellt godkänd av påven år 1133.
**Livsstil och eremitliv**
Munkarna inom orden lever ett asketiskt böneliv som eremiter. Deras eremitbostäder är belägna tätt intill kyrkan, vilket understryker deras nära koppling till det religiösa livet.
**Den kvinnliga grenen**
Orden har också en kvinnlig gren där medlemmarna bor i separata celler, vilket reflekterar samma kontemplativa och avskilda livsstil som munkarna.
Katakomber (it. catacomba = gravvalv).
**Begravningsplatser fram till år 500**
De underjordiska gångarna i Rom med omnejd användes fram till omkring år 500 som begravningsplatser. De var även platsen för kristna gravar, inklusive martyrer.
**Pilgrimsresmål**
Efter denna tid blev gångarna ett viktigt resmål för pilgrimer. För att underlätta detta byggdes kyrkor och vandrarhem i närheten.
Katedral. Samma som en Domkyrka.
Namnet kommer av att det är här som biskopen på platsen har sin plats (lat. cathedra = stol).
Katedralskolan (lat. catedra = stol).
Pojkskola, som under medeltiden inrättades vid katedralerna.
Katekes (grek. catechizo = att undervisa muntligt).
Religionsundervisning. Undervisa om trons innehåll. Är obligatoriskt i den katolska kyrkan innan man tar emot sakramenten.
Katekes (2).
En bok som innehåller en systematisk genomgång av de kristna trossanningarna. Äldre katekeser var ofta utformade som frågor och svar.
Särskilt känd är Catechismus Romanus, 1566, som utgick från konciliet i Trent, och Katolska kyrkans katekes 1992, som utgick från andra världskriget. Vatikankonciliet, som kyrkans auktoritativa lära om tro och moral.
Se även: Didakæ.
Kateket (grek. catechizo = att undervisa muntligt). Religionslärare.
En person som ger religiös undervisning å kyrkans vägnar. Detta kräver en mogen, personlig tro, yrkeskvalifikationer och kyrkligt tillstånd,
jfr. Apostlagärningarna 13:1; 1 Korinthierbrevet 12:28-29; Efesierbrevet 4:11.
Katekumenat (grek. katekhoumenos = en som tar emot undervisning).
En anpassad förberedelsetid för katekumener.
Katekumenisk olja (Gr. katechoumenos = en som tar emot undervisning). En av de tre heliga oljorna som invigs av biskopen för att användas vid dop och prästvigning, samt vid invigning av kyrkor och altare.
Termen härstammar från den tid då de flesta som döptes var katekumener.
Katarerna (Gr. de René).
Term för en rörelse som inkluderar olika sekter under senmedeltiden; De mest kända är albigenserna. Den kännetecknas av manikeism och kan gå så långt som att förkasta eder och äktenskap och rekommendera självmord.
Uppfattades som ett hot av både de kyrkliga och sekulära myndigheterna, som därför gradvis undertryckte dem. Själva namnet har gett upphov till termen kättare.
Katholikos.
Titeln på de armeniska och nestorianska patriarkerna.
Katolicism.
**Definition och användning**
Begreppet används som en bred definition av den katolska kyrkan, inklusive dess system av lära, kult och moral. Trots detta används inte uttrycket i kyrkliga doktrinära uttalanden, och det anses inte tillräckligt enligt Krönikeböckerna.
**Pius XII:s perspektiv**
Pius XII förklarade under sitt tal vid den 10:e internationella historikerkongressen i Rom den 7 september 1955 att Kyrkan inte är ett ideologiskt system. Han betonade att Kyrkan är en levande organism, Kristi mystiska kropp, Jesu Kristi nattvard för världen. Den är både ett tecken och ett instrument för ett nära förbund med Gud samt för hela människosläktets enhet.
Se även: Lumen Gentium 1:1
Katolicitet. Kristi kyrkas universalitet.
Se: Katolsk.
Katolsk (grek. katholon, d.v.s. i överensstämmelse med helheten, allmänna, universella).
**Definition av katolsk tro**
Den katolska tron definieras som den tro som är universell och tros "överallt, alltid och av alla" (Vincent av Lerinum). Den står i motsats till kätteri, vilket innebär en särskild tro eller privat åsikt.
**Tidiga belägg för uttrycket**
Det äldsta belägget för användningen av ordet återfinns hos Ignatius av Antiokia (d. 107) i hans brev till Smyrniterna 8: *"Där Kristus Jesus är, där finns också den katolska kyrkan"*. Här avses den universella kyrkan.
I Polykarpos martyrskap 16:2 (ca 150 e.Kr.) används termen "katoliker" som synonymt med ortodoxa, i motsats till kätteri och schism.
**Katolicismen i trosbekännelsen**
I den nicenska trosbekännelsen från år 381 framställs katolicismen som ett kännetecken för den universella kyrkan, instiftad av Kristus.
**Flera kyrkor och katolicismen**
Flera olika kyrkor åberopar denna distinktion, exempelvis:
- De orientaliska kyrkorna som inte är romersk-katolska.
- De gammalkatolska kyrkorna.
- De högkyrkliga anglikanerna.
Katolsk aktion. En nyare term för lekmännens deltagande i hierarkins apostolat. Lekmännens nödvändiga och självständiga deltagande i kyrkans missionsarbete har särskilt betonats vid 2:a Vatikankonciliet, där katolsk aktion diskuteras mer i detalj i dekretet om damernas apostolat.
Se även:Lekmannaapostolatet.
Katolska arbetarnas aktion.
Grundades i Danmark 1960. Syfte: Att genom solidaritet nationellt och internationellt öppna arbetskamraternas ögon för livets kristna värderingar.
Se även K.A
Katolska Biskopsämbetet.
Biskopsförvaltningen i Stockholms Katolska stift. Kansliet upprätthåller en central förteckning över katoliker i Danmark, administrerar kyrkobidragssystemet, för stiftets räkenskaper, förvaltar dess egendomar och fungerar som sekretariat för olika kyrkliga organ.
Katolska hälsningen, den.
Välsignad vare Jesus Kristus! Svar: I all evighet. Amen. Används idag nästan uteslutande vid högtidliga tillfällen.
Katolska kyrkan, Den
Den gudomligt instiftade kommuniteten under ledning av påven, som (1993) har 980 miljoner medlemmar, spridda över cirka 2 600 stift över hela världen. I dagligt tal samma sak som den romersk-katolska kyrkan. Kristus... har upprättat sin kyrka här på jorden som en gemenskap av tro, hopp och kärlek, som en synlig byggnad, och han upprätthåller den oavbrutet; Genom den får han sanning och nåd att flöda till alla. Det hierarkiska samhället och Kristi mystiska kropp, den synliga församlingen och den andliga gemenskapen, kyrkan i denna världen och kyrkan som är rik på himmelska skatter, skall inte betraktas som två olika saker, utan som en sammansatt verklighet som består av både ett mänskligt och ett gudomligt element. ...
Det är denna Kristi enda kyrka som vi bekänner i trosbekännelsen som en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka, som vår Frälsare efter sin uppståndelse anförtrodde åt Petrus att bevara (Joh 21:17), anförtrodde honom och de andra apostlarna att sprida och leda (Matt 28:18ff.), och för evigt reste upp som sanningens pelare och grundval (1 Tim 3:15).
Denna kyrka, grundad och ordnad som en gemenskap i denna värld, finns i den katolska kyrkan, som styrs av Petri efterträdare och av de biskopar som har gemenskap med honom, även om det utanför dess synliga form finns många element av helgelse och sanning, element som uppmuntrar katolsk enhet eftersom de är gåvor från Kristi kyrka själv. (Lumen Gentium Kap 1:8).
Sedan rättar det heliga rådet (2 Kor 2:1) till det. Vatikankonciliet riktar sin uppmärksamhet särskilt mot de katolska troende och lär på grundval av den heliga Skrift och traditionen att denna kyrka, som är på väg, är nödvändig för frälsningen. ... Fullt inlemmade i kyrkans gemenskap är de som har Kristi Ande, som tar emot kyrkans hela ordning och alla de frälsningsmedel som är instiftade i den, och som är förbundna med Kristus, som styr kyrkan genom påven och biskoparna, i kyrkans synliga organism genom trosbekännelsens, sakramentens, det kyrkliga ledarskapets och den kyrkliga kommunionens band. Men han blir inte frälst som, trots att han är upptagen i kyrkan, inte förblir i kärleken, utan bara förblir i kyrkans famn med kroppen, inte med hjärtat. Må alla kyrkans barn komma ihåg att deras gynnade omständigheter inte ska tillskrivas deras egna förtjänster, utan Kristi särskilda nåd. Om de inte är överens med honom i tanke, ord och handling, blir de inte frälsta, utan döms strängare. Katekumenerna, som manade av den Helige Ande uttryckligen ber om att bli inlemmade i kyrkan, förenas med den just genom denna önskan; Moderkyrkan omsluter dem redan som sina barn med kärlek och omsorg. (Lumen Gentium Kap 1:14).
Kyrkan vet att den av flera skäl är förbunden med dem som, i egenskap av döpta, bär hedersnamnet kristna, men som inte bekänner sig till den fulla tron eller inte upprätthåller enheten i gemenskapen under Petri efterträdare. Det finns många som högaktar den Heliga Skrift som norm för tro och liv och som visar en uppriktig religiös nitälskan. De tror på kärleken till Gud, allsmäktig Fader, och på Kristus, Guds Son, Frälsaren, och tar emot dopets tecken och förenar dem därigenom med Kristus, ja, de erkänner och tar också emot andra sakrament i sina egna kyrkor eller kyrkliga gemenskaper. Många av dem innehar ett biskopsämbete, firar den heliga eukaristin och vördar Jungfru Maria, Guds moder. Till detta måste läggas bönens gemenskap och andra andliga ting, ja, ja, en sann förening i den Helige Ande, som genom sin nåd och sina gåvor verkar med sin helgande kraft även i dem och har gett några av dem kraft att till och med ge sina liv. På så sätt får Anden alla Kristi lärjungar att längta efter och arbeta för att alla ska förenas i frid i en hjord och under en herde på det sätt som Kristus anvisar. För att uppnå detta upphör inte kyrkan, som är en moder, att be, hoppas och arbeta, och hon uppmuntrar sina barn att bli renade och förnyade, så att Kristi anletsdrag kan lysa klarare i kyrkans ansikte. (Lumen Gentium Kap 1:14).
Och slutligen, de som ännu inte har tagit emot evangeliet blir på olika sätt ordinerade till Guds folk. Detta gäller först och främst de människor som tog emot förbunden och löftena, och från vilka Kristus kommer i enlighet med sin mänskliga natur (Romarbrevet 9:4-5), det utvalda folket som är så dyrbart för fädernas skull: för Gud ångrar inte sina nådegåvor och sin kallelse (Romarbrevet 11:28-29). Men frälsningsplanen inkluderar också dem som erkänner Skaparen, och bland dem först och främst muslimerna, som bekänner sig till Abrahams tro och tillber tillsammans med oss den ende, barmhärtige Guden som kommer att döma mänskligheten på den yttersta dagen. Men även från andra som söker den okände Guden i skuggor och bilder, är denne Gud inte långt borta, som själv ger liv och andedräkt åt allt och alla (Apg 17:25-28), han, Frälsaren, som vill att alla människor ska bli frälsta (1 Tim 2:4). De som är uppenbart okunniga om Kristi evangelium och hans kyrka, men som söker Gud med ett uppriktigt hjärta och känner igen hans vilja genom samvetets bud och strävar efter att förverkliga den under nådens maningar, de kan också uppnå evig frälsning. ... Men ofta blir människor bedragna av den Onde, låter sig uppslukas av sina egna tomma spekulationer och byter ut Guds sanning mot lögnen, och tjänar det skapade snarare än Skaparen (Romarbrevet 1:21-25). Eller så utsätts de för den yttersta förtvivlan, lever och dör utan Gud i den här världen. Allt detta är anledningen till att kyrkan, för att främja Guds ära och frälsningen för alla dessa människor, är mycket angelägen om att stärka uppdraget och minnas Herrens bud: predika evangeliet för hela skapelsen (Mark 16:15) (Lumen Gentium Kap 1:16)
I dessa mycket centrala texter om kyrkan från 2. Vatikankonciliet använder en koncentrisk modell av kyrkan och dess relationer till alla människor: katolska kristna är helt inkorporerade (men bara i den utsträckning som de har Kristi kärleks Ande!). De icke-katolska kristna är förbundna med kyrkan på ett gradvist sätt: först de ortodoxa kristna, sedan de andra kristna samfunden. De icke-kristna är ordinerade till kyrkan; först och främst det judiska folket, men även islam. Sedan hedningarna och längst bort, ateisterna (som dyrkar det skapade snarare än Skaparen) och nihilisterna (som är i yttersta förtvivlan).
Se även: Kyrka; Katolsk; Katolicism; Kristi brud; Kristi Lekamen.
Katolskt historiskt arkiv och bibliotek.
Grundades 1978 som en oberoende institution i Köpenhamns stift med syfte att ta emot, registrera, ordna och lagra dokument och annat historiskt material som härrör från eller relaterar till den katolska kyrkan i Danmark. Detta arbete stöds av den nordiska arbetsgruppen för katolsk kyrkohistoria. Arkivet finns i anslutning till den katolska biskopens kansli.
Katolsk inriktning.
Tidskriften, som sedan 1975 utkommer i Köpenhamns stift ungefär var 14:e dag och skickas gratis till alla katolska hushåll i Danmark.
År 1853 började en katolsk tidskrift ges ut i Danmark: Skandinavisk Kirketidende for catholske Christianne; från 1864 hette den Katholsk Kirketidende; från 1873: Nordisk Kirketidende för katolska kristna; 1885: Nordisk Ugeblad för katolska kristna; 1939: Catholic Weekly; 1969: Katolskt forum.
Katolskt magasin, Sverige
Katolskt magasin drivs av Stiftelsen Katolsk Kyrkotidning med stöd från Stockholms katolska stift. Stiftelsens styrelse utses av stiftets biskop som också tillsätter ordföranden.
Tidningen kommer ut med tio nummer per år. Föregångaren Hemmet och Helgedomen utgavs första gången år 1926. Därefter fortsatte tidningen under namnet Katolsk Kyrkotidning och heter nu Katolskt magasin. Katolskt magasin vill vara en tidning för alla katoliker och andra som är intresserade av katolska kyrkans tro och liv. Tillsammans med våra skribenter och läsarna fortsätter vi ständigt att utveckla tidningen.
Katosk Nyhets nätverk EWTN Sverige,
EWTN Sverige är en del av det globala EWTN-nätverket, som inkluderar Catholic News Agency (CNA), ACI-gruppen och The National Catholic Register.
Genom CNA täcker vi Vatikanen på nära håll, med flera journalister stationerade i Rom. ACI-gruppen täcker stora delar av världen: ACI Prensa är den största spansktalande webbplatsen för religiösa nyheter, medan ACI Mena, med en byrå i Irak, bevakar Mellanöstern. ACI Africa rapporterar från hela den afrikanska kontinenten. National Catholic Register ger oss nyheter från USA. Denna globala täckning säkerställer att vi har tillgång till katolska nyheter från hela världen.
Se även: EWTN.se
Keltiska korset. Se: kors.
Kenosis (gr. utmattning, jfr Fil 2.7 ).
Den auktoriserade engelska översättningen har försämrats, vilket försvagar betydelsen. Han tömde sig själv. Termen används om Kristi frivilliga avsägelse av sina gudomsprivilegier när han antog mänsklig form.
Keruber.
Himmelska varelser som nämns i Bibeln som väktare av paradiset (1 Mos 3:24) och lovprisare (Upp. 4:8). De utgör den andra av de 9 änglakörerna.
Se även: ängel.
Kerygma (Gr. Keryx = proklamation).
Predika evangeliet och förkunna de goda nyheterna om Guds frälsning i Kristus, jfr. Matteus 10:7.
Se även: predikan.
klausur (lat. claustrum = ett avgränsat, slutet område).
Avser vissa delar av ett kloster och eventuellt dess närmaste tomt, där tillträdet för icke-klostermedlemmar och utträdet för klostermedlemmar regleras av vissa bestämmelser, för att tillåta klostrets invånare att leva sitt kall i tystnad och ostördhet.
Klerikalism.
Uttryck som kommer att betona att prästerskapet har för stort inflytande på ett eller flera områden. Används ofta i ateistiska eller humanistiska kretsar.
Se även: präst.
Kleriker-Institut (lat. institutum clericale).
Reguljära präster, d.v.s. medlemmar av ett antal religiösa institut som grundades på 1500- och 1600-talen i kölvattnet av den katolska reformen efter konciliet i Trent, t.ex. jesuiterna (se: Jesu sällskap).
De har vigt sina liv åt apostolatet och är befriade från körbön. I vidare bemärkelse finns det ett antal andra församlingar, t.ex. passionisterna (i Sverige) och redemptoristerna (i Danmark).
Klerus (lat. clerus, gr. kleros = lod, del).
Term för prästerskapet eller prästerskap i en vidare bemärkelse, i motsats till lekmän, ofta inom ett specifikt område. Tidigare blev en man präst när han fick tonsuren som ett resultat av den officiella kallelsen. Nu sker det vid diakonvigningen när han blir inkardinerad i ett stift.
Klockringare.
**Kyrkklockor i liturgin**
Kyrkklockor har använts i kyrkans liturgi sedan den tidiga kyrkan. De ringer före gudstjänster för att kalla församlingen till samling, samt morgon, middag och kväll för att markera tiden för Angelusbönen.
**Klockans roll under mässan**
I vissa kyrkor ringer man kort i kyrkklockan under invigningen, så att människor i närheten andligen kan delta i mässoffret. Prästen använder också handklockor för att markera invigningen av mässan.
**Tystnaden under påsktiden**
Klockorna är tysta från skärtorsdagsmässans gloria till påsknattens liturgins gloria. Detta symboliserar allvaret i kyrkans firande av Kristi lidande och död.
Kloster (lat. claustrum = ett avgränsat, slutet område).
Term för ett hus och ett område som är bostad för munkar eller nunnor, som är separerade från världen för att invånarna ska kunna leva sitt yrke ostört.
Klosterfamilj.
Församlingen av alla dem som har direkta relationer till ett visst kloster (dess invånare, oavsett om de har avlagt löften eller är postulanter, och möjligen medlemmar av en tredje orden).
Knäböjning.
Uttryck för vördnadsfull attityd, t.ex. när katoliker går förbi Tabernaklet med altarets sakrament.
Knäböja.
Böneställning som uttrycker vördnad och ödmjukhet. Det är katolsk sed att knäböja under vissa delar av mässan.
Knästående pall.
Liturgiska möbler, avsedda för knäböjning. Kan antingen utformas för en person och kan då förses med ett stöd för armarna (se bild), eller byggas in i kyrkbänkarna.
Koadjutor Bishop.
Hjälpbiskop, som har successionsrätt efter den bofasta biskopen.
Koinonia (Gr. samhälle)
. I Nya testamentet betecknar det relationerna mellan den kristne och den sanne Guden, uppenbarad av Jesus, och mellan de kristna sinsemellan, jfr Apg 2:42-47.
Se även: nattvard; De heligas samfund
Kollege, det Heliga. Se: Kardinalskollegiet.
Kollegialitet (lat. collegium = gemenskap i regeringsställning).
**Kollegiets förhållande i kyrkan**
Ordet används i kyrkliga sammanhang för att hänvisa till förhållandet mellan biskoparna i den romersk-katolska kyrkan, förenade under påven som ett kollegium av biskopar. Detta liknar apostlarnas kollegium under Petrus (jfr Joh 21:15–17), med uppdraget att göra lärjungar av alla Jesu folk, helga och styra dem under Herrens ledning varje dag fram till världens slut (jfr Matt 28:16–20; Lumen Gentium III:19-22).
**En hierarkisk gemenskap**
Kollegiet är en hierarkisk gemenskap mellan dess överhuvud, biskopen av Rom, och dess medlemmar. Det är en organisk realitet som kräver både en juridisk form och inspiration av kärlek (jfr noten till Lumen Gentium I:3).
**Kollegiets auktoritet**
Tillsammans med sitt överhuvud, biskopen av Rom – och aldrig utan detta överhuvud – har biskopskollegiet den högsta och fullständiga auktoriteten över hela kyrkan. Denna auktoritet utövas högtidligt i det ekumeniska rådet (Christus Dominus I:4).
**Kollegialiteten efter Vatikankonciliet**
Efter Andra Vatikankonciliet har kollegialiteten även kommit till uttryck genom en biskopssynod. Den sammanträder regelbundet i Rom som ett rådgivande organ till påven eller som en beslutsfattande myndighet tillsammans med honom.
**Påven Johannes Paulus II:s syn på kollegialitet**
Enligt Påven Johannes Paulus II har kollegialiteten en dubbel karaktär:
- **Effektiv**, som innebär konkret samarbete och ledarskap.
- **Affektiv**, vilket speglar den gemenskap och kärlek som rådde mellan de 12 runt Jesus (Tal till de franska biskoparna 1980).
Kollegiala kyrkan.
Stiftskyrka, som leds av ett domkapitel av kaniker, men utan att vara en katedral. Jfr t.ex. S:t Ludgeri kyrka i Münster, där Niels Stensen var domprost i kanikkapitlet.
Kollekt (lat. collecta = bidrag, församling).
1. Dagens bön i kyrkan. Termen härstammar från den gamla kyrkan: oratio ad collectam var den bön som en biskop eller präst bad över församlingen som hade samlats i en stationskyrka för att gå i procession till en annan där mässan skulle firas. Den introducerades sedan som en regelbunden del av mässan efter Kyrie och Gloria.
2. Insamling av pengar för kyrkliga ändamål under en gudstjänst.
Kommunicera. Delta i nattvarden.