TREDJE BUDET

TREDJE BUDET

• Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och utföra alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra någon syssla (2 Mos 20:8-10; jfr 5 Mos 5:12-15).
• Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten (Mark 2:27-28).

I. Sabbatsdagen

2168 Det tredje budet i Dekalogen erinrar om sabbatens helighet: "Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en Herrens helgdag" (2 Mos 31:15).

2169 Skriften påminner i detta sammanhang om skapelsen: "Ty på sex dagar gjorde Herren himmelen och jorden och havet och allt vad som är i dem, men han vilade på den sjunde dagen. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den" (2 Mos 20:11).

2170 Skriften ser också i Herrens dag en åminnelsehögtid av Israels befrielse ur träldomen i Egypten: "Du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egyptens land och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen" (5 Mos 5:15).

2171 Gud har anförtrott sabbaten åt Israel för att folket skall hålla den som tecken på förbundet som inte kan brytas (jfr 2 Mos 31:16). Sabbaten är till för Herren, den är helgad och vigd åt att lovprisa Gud, hans skapelsegärning och hans frälsningsgärningar för Israel.

2172 Guds sätt att handla är förebild för människans handlande. Om Gud "tog sig ro" (2 Mos 31:17) den sjunde dagen, skall människan också "låta bli att arbeta" och låta andra, framför allt de fattiga, "åtnjuta vila" (2 Mos 23:12). Sabbaten låter det dagliga arbetet upphöra och tillåter att man gör ett uppehåll. Det är en dag av protest mot träldom under arbetet och dyrkan av penningen. ( jfr Neh 13:15-22; 2 Krön 36:21).

2173 Evangeliet berättar om många händelser då Jesus anklagas för att ha kränkt sabbatslagen. Men Jesus har aldrig försummat att helga denna dag (jfr Mark 1:21; Joh 9:16). Han ger med sin auktoritet den dess äkta tolkning: "Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten" (Mark 2:27). Fylld av medlidande ger Kristus sig själv rätt att "på sabbatsdagen göra gott hellre än att göra ont, att rädda liv hellre än att döda" (Mark 3:4). Sabbaten är den dag som tillhör barmhärtighetens Herre och förhärligar Gud (jfr Matt 12:5, Joh 7:23). "Människosonen är herre också över sabbaten" (Mark 2:28).

II. Herrens dag

Detta är den dag som Herren har gjort: låt oss på den fröjdas och vara glada (Ps 118:24).

Uppståndelsens dag: den nya skapelsen

2174 Jesus uppstod från de döda "den första veckodagen" (Matt 28:1; Mark 16:2; Luk 24:1; Joh 20:1). Som "första dag" påminner Kristi uppståndelses dag om den första skapelsen. Som "åttonde dag" som följer på sabbaten (jfr Mark 16:1; Matt 28:1) betecknar den nya skapelse som inletts med Kristi uppståndelse. För de kristna har den blivit den första av alla dagar, den främsta bland alla fester, Herrens dag (hê kyriakè hêmera, dies dominica), "söndag":

Vi samlas alla söndagar därför att söndagen är den första dagen (efter den judiska sabbaten, men även den första dagen) då Gud drog fram materian ur mörkret och skapade världen, och därför att Jesus Kristus vår Frälsare då stod upp från de döda ( Justinus, Apologiae, 1, 67: PG 6, 429, 432).

Söndagen - sabbatens fulländning

2175 Söndagen skiljer sig tydligt från sabbaten som den följer i kronologisk ordning varje vecka och vars ceremonialbud den ersätter för de kristna. Den fullbordar i Kristi påsk den judiska sabbatens andliga betydelse och förebådar människans eviga vila i Gud. Ty lagens gudstjänst förberedde Kristi mysterium och det som skedde där utformade något som kunde ge en antydan om Kristus (jfr I Kor 10:11):

 De som en gång levde enligt den gamla ordningen i världen har nått fram till det nya hoppet; de helgar inte längre sabbaten, utan Herrens dag, då vårt liv välsignades av honom genom hans död (Ignatius av Antiokia, Epistula ad Magnesios, 9, 1)

2176 Att fira söndag är att rätta sig efter den moraliska lag som enligt naturens ordning är inskriven i människans hjärta "att ägna Gud en yttre, synlig, offentlig och regelbunden dyrkan med det tecken som består av hans allomfattande välgärning mot människor" (Thomas av Aquino, Summa theologiae, II-II, 122, 4). Söndagsgudstjänsten fullgör det Gamla förbundets moraliska bud vars rytm och anda den tar i sin tjänst genom att varje vecka i liturgin hylla den som skapat och frälst sitt folk.

Söndagens eukaristi

2177 Söndagens firande av Herrens dag och Herrens eukaristi är hjärtat av kyrkans liv. "Söndagen då påskmysteriet enligt apostolisk tradition firas skall hållas i hela kyrkan som främsta påbjudna helgdag." (CIC, can. 1246 §1).

 På samma sätt skall följande dagar högtidlighållas: vår Herres Jesu Kristi födelsedag, Herrens uppenbarelses högtid, Kristi himmelsfärdsdag, Kristi kropps och blods högtid, Guds Moder Marias högtidsdag, Marias utkorelses och fullkomliga renhets dag, Marie Upptagelses högtid, den helige Josefs fest, de heliga apostlarnas Petrus och Paulus högtid, Alla helgons dag (ibid.).

2178 Denna sed i den kristna församlingen härstammar från den första apostoliska tiden (jfr Apg 2:42-46; 1 Kor 11:17). Hebreerbrevet påminner: "Låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra" (Heb 10:25).

 Traditionen bevarar minnet av en alltid aktuell förmaning: "Att komma tidigt till kyrkan, att närma sig Herren och bekänna sina synder, att ångra sig i bön.... Att vara med om den heliga och gudomliga liturgin, att sluta sin bön och inte gå sin väg före utsändningen.... Vi har ofta sagt det: denna dag har skänkts er för bön och vila. "Den är dagen som Herren har gjort. Låt oss på den fröjdas och vara glada" (Okänd författare, Sermo de die dominica: PG 86/1, 416C, 421C).

2179 "Församlingen är en bestämd gemenskap av troende kristna som varaktigt upprättats i en lokalkyrka. Omsorgen om denna anförtros åt en kyrkoherde under stiftsbiskopens auktoritet." (CIC, can. 5 15 §1). Församlingen är den plats där alla troende kan samlas för att på söndagen fira eukaristin. Församlingen leder det kristna folket fram till att på brukligt sätt ge uttryck åt sitt liturgiska liv, församlingen samlar folket till denna gudstjänst; församlingen ger kunskap om Kristi frälsningslära; församlingen utövar Herrens kärlek genom goda och broderliga gärningar:

 Du kan inte be hemma på samma sätt som i kyrkan, där det finns ett stort antal människor, där ropet ur ett hjärta och en själ stiger upp till Gud. Det finns dessutom något mer där: andarnas förening, själarnas enighet, kärlekens band och prästernas bön (Johannes Chrysostomos, De incomprehensibili Dei natura seu contra Anomaeos. 3, 6: PG 48, 725D).

Söndagsplikten

2180 Kyrkans bud förklarar närmare och preciserar Herrens lag. "På söndagar och andra påbjudna helgdagar är de troende förpliktade att delta i mässan." (CIC, can.1247). "Man uppfyller förpliktelsen att delta i mässan då man bevistar en mässa som firas enligt katolska kyrkans ordning på själva helgdagen eller föregående kväll." (CIC, can.1248 §1).

2181 Söndagens eukaristi utgör grunden för hela kyrkans verksamhet och ger den dess berättigande. Därför är de troende förpliktade att delta i eukaristin på sön- och festdagar och påbjudna helgdagar - åtminstone skall de ha ett ordentligt skäl för att utebli (till exempel sjukdom, eller den omsorg som familjeförsörjare måste ge, eller få dispens av sin egen själasörjare) (jfr CIC, can. 1245). De som frivilligt försummar denna plikt begår en svår synd.

2182 Att delta i det gemensamma firandet av söndagens eukaristi är ett vittnesbörd om att man tillhör och vill vara trogen Kristus och hans kyrka. Därigenom vittnar de kristna om sin gemenskap i tro och kärlek. Tillsammans vittnar de om Guds helighet och sitt hopp om frälsning. De styrker varandra under den helige Andes ledning.

2183 Om det på grund av brist på vigda ämbetsbärare eller av andra allvarliga skäl inte är möjligt att delta i firandet av eukaristin, rekommenderas det livligt att de troende deltar i Ordets gudstjänst, om en sådan äger rum, i församlingskyrkan eller på någon helig plats. Denna skall firas enligt den ordning som stiftets biskop har bestämt. Man kan också ägna sig åt bön vid lämplig tid, ensam eller med familjen, eller om så är möjligt i flera familjegrupper (CIC, can.1248 §22).

En dag av nåd, en arbetsfri dag

2184 Liksom Gud "på sjunde dagen vilade från allt det verk han hade gjort" (1 Mos 2:2), så har människans liv sin rytm av arbete och vila. Att Herrens dag finns bidrar till att alla får en vilotid och till­räckligt med ledighet för att ägna sig åt sitt familjeliv, sitt kulturella, sociala och religiösa liv (jfr Vat. II Pastoralkonst. Gaudium et spes, n. 67).

2185 På söndagar och andra påbjudna helgdagar skall de troende avstå från att ägna sig åt sådana sysslor eller aktiviteter som utgör hinder för den gudstjänst som tillkommer Gud, för den glädje som passar Herrens dag, för att göra barmhärtiga gärningar eller för den nödvändiga avkopplingen till själ och kropp (jfr CIC, can. 1247). Familjens behov eller stor samhällsnytta utgör godtagbara ursäkter när det gäller söndagsvilan. De troende skall se till att dessa godtagbara ursäkter inte medför sådana vanor som kan vara till skada för religion, familjeliv och hälsa.

 Kärlek till sanningen söker helig ledighet, nödvändigheten att utöva kärlek säger ja till rätt arbete (Augustinus, De civitate Dei, 19, 19: CSEL 40/2, 407 (PL 41, 647)).

2186 De kristna som förfogar över fritid skall komma ihåg sina bröder och systrar som har samma behov och samma rättigheter och inte kan få någon vila på grund av sin fattigdom och sitt elände. Söndagen helgas traditionellt av den kristna fromhet som består av goda gärningar och ödmjuka tjänster till förmån för sjuka, svaga och gamla. Kristna människor skall dessutom helga söndagen genom att ge sin familj och sina anhöriga tid och omsorger som det är svårt att ge dem andra dagar under veckan. Söndagen är en tid för eftertanke, tystnad, kultur och meditation som gynnar tillväxten av det inre och kristna livet.

2187 Att helga sön- och festdagar kräver gemensam ansträngning. Varje kristen människa skall undvika att utan tvingande skäl ålägga någon annan att göra det som skulle hindra henne själv att hålla Herrens dag. När sedvänjor (sport, restauranger) och det som anses samhällsnödvändigt (offentliga tjänster etc.) av somliga människor kräver att de arbetar på söndagar, skall var och en ta ansvar för att få och ge tillräcklig fritid. Kristna människor skall med måttfullhet och kärlek undvika de överdrifter och våldsamheter som uppkommer genom fritiden i storformat. Trots de krav som ekonomin ställer skall de offentliga myndigheterna se till att medborgarna får tid som är avsedd för vila och gudstjänst. Företagare har en liknande förpliktelse när det gäller de anställda.

2188 I respekt för religionsfriheten och allas gemensamma bästa har kristna människor uppnått erkännande av söndagar och kyrkans högtidsdagar som lagligt skyddade, arbetsfria dagar. De skall ge alla ett exempel på bön, respekt och glädje och försvara sina traditioner som ett dyrbart bidrag till det andliga livet och den mänskliga samhällsgemenskapen. Om lagstiftningen i ett land eller andra skäl gör det nödvändigt för någon att arbeta på söndagarna, skall man ändå tillbringa denna dag som vår befrielses dag, den befrielse som låter oss delta i denna "festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen" (Heb 12:22-23).

Sammanfattning

2189 "Håll sabbatsdagen, så att du helgar den" (5 Mos 5:15). "Den sjunde dagen är vilosabbat, en Herrens helgdag" (2 Mos 31:15).

2190 Sabbaten som var ett bild av den första skapelsens fullbordan är ersatt av söndagen som erinrar om den nya skapelsen, som inleddes av Kristi uppståndelse.

2191 Kyrkan firar Kristi uppståndelses dag den åttonde dagen, som med rätta kallas Herrens dag eller söndag"( Vat, 11, Liturgikonst. Sacrosunctum Concilium, n. 106).

2192 "Söndagen skall hållas i hela kyrkan som den främsta påbjudna helgdagen (CIC, can. 1246 § 1). ”På söndagar och andra påbjudna helgdagar är de troende förpliktade att delta i mässan” (CIC, can. 1247).

2193 På söndagar och andra påbjudna helgdagar skall de troende avhålla sig från sådant arbete och sådana sysslor som är ett hinder för att ägna Gud den dyrkan som tillkommer honom, för att kunna glädja sig på ett sätt som passar Herrens dag eller för att ägna sig åt avkoppling till själ och kropp (ibid.).

2194 Att söndagen finns bidrar till "att alla får tillräcklig tid till vila och tillräckligt med fritid för att låta dem ägna sig åt sitt familjeliv, sitt kulturella, sociala och religiösa liv" (Vat. II, Pastoralkonst. Gaudium et spes, n.67).

2195 Varje kristen människa bör undvika att ålägga någon annan det som skulle hindra henne själv från att hålla Herrens dag.

(Katolska Kyrkans Katekes; Catholica, Vejbystrand 1996)