Islams Andalusien; tollerans eller intollerans - makt och maktbalans

Bilder från Alhambra, Granada
Hem|Nästa sida
1.jpg

Ofta presenteras det Andalusiska kalifatet som en mönsterstat i religiös tolerans och fredlig samlevnad. Andalusiens muslimska regenter delade dock islams syn på andra religioner i den meningen att de var tolererade om de underkastade sig de muslimska lagarna.

Fönster i det kungliga palatset i Alhambra. 541x813x24(RGB)

2.jpg

Som jude eller kristen hade man därför, liksom på de andra platser i världen där muslimska erövrare tagit makten, att välja mellan att konvertera till islam, leva som en andra klassens medborgare och underkasta sig diskriminerande lagar eller dö.

Dörrdekoration. 636x982x24(RGB)

3.jpg

En del judar och kristna konverterade och gavs därför relativt höga befattningar i statsapparaten. Andra fick arbeta som vetenskapsmän och sakkunniga inom olika områden. Detta var möjligt bara om de underkastade sig de islamiska lagarna.

Dörrdekoration. 541x813x24(RGB)

4.jpg

Detta förhållande framhålls dock inte av dem som lovordar tolerans och fredlig samlevnad i islams Spanien, bara det faktum att judar kristna och muslimer medverkade till den kulturella och vetenskapliga blomstringen i Al-Andalus.

(Jfr. denna mera objektiva artikel av en kristen egyptisk expert i arabisk litteratur och historia. p.Samir Khalil Samir S.J.)  "De kristna församlingarna, aktiva medlemmar av det arabiska samhället under historiens gång"

Dörrdekoration. 813x541x24(RGB)

5.jpg

De personer som hade gjort motstånd mot invasorerna underställdes en ordning som kallas "suhl". Männen avrättades och kvinnorna och barnen gjordes till slavar. De som underkastade sig utan att göra motstånd kom att lyda under "ahd".

Takstrukturer med dekorationer. 813x541x24(RGB)

6.jpg

De fick då en begränsad ekonomisk och religiös frihet. Dock betalade de speciella skatter som muslimerna inte betalade "shizya" och om de offentligt predikade om sin tro var straffet döden.

Takstrukturer med dekorationer. 813x541x24(RGB)

7.jpg

Trots att det strider mot det islamiska idealet om brödraskap mellan alla muslimer fanns det även inom den muslimska gruppen avsevärda klasskillnader. Högst upp i samhällshierarkin fanns araberna dvs muslimer som härstammade från samma trakter som Muhammed själv dvs den arabiska halvön.

Takstrukturer med dekorationer. 813x541x24(RGB)

8.jpg

Dessa var i sin tur uppdelade i två rivaliserande grupper "yemeniter" eller "kalbier" från södra delen av den arabiska halvön (Yemen) å ena sidan och "qaysier" från de norra och centrala delarna å andra sidan. Från dessa båda grupper kom regenterna och de högsta funktionärerna i den Andaluziska statsapparaten.
Takstrukturer med dekorationer. 813x541x24(RGB)

9.jpg

Regenterna favoriserade medlemmar från den egna gruppen och den egna släkten genom att tilldela dem poster inom regering och administration. Detta ledde vid olika tillfällen till interna strider. T.ex. under Al-Hayt-ham ben Ubayds regering dödades ett stort antal yemeniter vilket ledde till att kalifen i Damaskus avsatte honom och satte in Al Gafiq i hans ställe.

Takstrukturer med dekorationer. 813x541x24(RGB)

10.jpg

Dessa, pga sin geografiska härstamning priviligierade araber, kom senare att dela upp sig i nya underkategorier: de som kommit först till Spanien: "baladier" och de som kommit senare.
När nya grupper 716 och 719 anlände till Al-Andalus från Afrika uppstod sådana spänningar mellan rivaliserande grupper bland invasorerna att kalifen Omar II övervägde att dra sig tillbaka från Al-Andalus.

Sniderier från Alhambras museum 813x541x24(RGB)

Källor för det historiska materialet:
Andrew Wheatcroft
"Infidels. A history of the Conflict between Christendom and Islam"
Penguin Books 2004)

César Vidal
"España frente al islam, De Mahoma a Ben Laden"
La Esfera de los Libros, S.L., 2004

Historia de la Iglesia en España
Redaktör: Ricardo Carcá-Villloslada
vol II-1.
La Iglesia en España de los siglos VIII-XIV
B.A.C. Bibioteca de Autores Cristianos
Madrid 1982

Herman Lindqvist
Historien om Spanien
Bra Böcker 1991
(Herman Lindqvist är inte historiker utan journalist i botten. Han har vid olika tillfällen kritiserats av professionella historiker (t.ex. på Stockholms Universitet) för att ofta vara inkorrekt i sin faktaåtergivning samt att dra generaliserande och dåligt underbyggda slutsatser. Man får därför läsa hans böcker med kritiskt öga. Jämför Peter Englunds kritik:
Herman snubblarEtt förvirrat 1600-tal - Om en bok av Herman Lindqvist)
Hem Nästa   1 av 2
1 2