Varning för interreligiösa äktenskap upprepas

Kyrkan i Italien uppmärksammar särskilt katolsk-muslimska äktenskap

Rom den 6 februari 2007 (zenith.org). Kyrkan i Italien fortsätter att sända upp varningsflaggor för de speciella svårigheter som möter makarna i interreligiösa äktenskap, särskilt mellan katoliker och muslimer.

Ämnet kom nyligen i förgrunden igen, när ISTAT, landets statistiska kontor, avslöjade att antalet äktenskap mellan italienare och utlänningar hade tredubblats på 10 år.

År 2005 gav den italienska biskopskonferensen ut en vägledning i sitt meddelande: "Äktenskap mellan katoliker och muslimer i Italien."

Biskop Giuseppe Anfossi av Aosta, president för den episkopala konferensens kommission för familjen, tog upp ämnet den 28 januari i tidskriften Famiglia Cristiana.

En man och en kvinna är "objektivt sett mycket långt bort från varandra när de planerar ett liv som par och familj, medan de tillhör två så olika kulturella och religiösa världar", skrev biskop Anfossi.

"Och det är känt att ju längre från varandra de två äktenskapskandidaterna är, desto mer begär man av dem i termer som har att göra med dialog, förståelse och kärlek", iakttog han. "När Kyrkan föreslår försiktighet i fråga om äktenskap där en av parterna är muslim, leds man inte av försiktighetsmått, utan man tolkar helt enkelt de objektiva svårigheterna…. (relaterat) till sättet att uppfatta äktenskapet, som är mycket olika för de två parterna".

Delat intresse

Den 22 januari i år refererade Monsignor Domenico Movagero, undersekreterare i biskopskonferensen, i Vatikanradion även till episkopatets notering. Han iakttog, att dokumentets "attityd av fasthet och försiktighet" beträffande katolsk-muslimska äktenskap" i mycket hög grad delas av muslimska religiösa auktoriteter."

Skälet är att "båda religionerna har en tendens att vara exklusiva", sade monsignoren. "Båda presenterar sig själva som religioner som på något sätt ger normer för det närvarande och för framtiden."

Bland de svåra situationer som har citerats av biskop Anfossi i Famiglia Cristiana finns utvecklingen i tron. Prelaten iakttog, att för en muslimsk man måste en manlig avkomma bli undervisad i faderns religion.

"Dock ber Kyrkan den katolska moder, som gifter sig enligt vår religions rit, att göra allt som är möjligt för att ge den katolska tron för barnen", noterade biskop Anfossi. "Naturligtvis ber man den muslimske fadern att samtycka till sin frus önskan."

Monsignor Mogavero sade till Vatikanradion: "Den katolska maken eller makan förpliktigar sig själv, om han eller hon skulle begära dispens för att träda in i äktenskapet, att garantera inte endast sin egen tro utan även att de barn som föds skall uppfostra som katoliker och döpas i Katolska Kyrkan.

"Detta krav är detsamma även för den andra makan eller maken, så att oundvikligen kommer - även med all god vilja, med all intelligens och möjlighet till dialog på denna punkt -friktioner och problem helt sannolikt att uppkomma."

"Nej" till polygami

En annan punkt som togs upp av biskop Anfossi i hans kommentar är, att "äktenskapet för islam inte är gjort att vara evigt."

"Den muslimske mannen är inbjuden att ta upp detta problem", skrev prelaten. "Om den erfarenhet han hade i sin ursprungliga familj var positiv, om han reflekterar över förslaget och accepterar dess värde, om han känner till sin frus religiösa värld, och framför allt, om han älskar henne, kan han i sanning gå med på kravet, under det han vet, att det även inkluderar ett "nej" till polygami".

Statistiskt mer sällsynt är det motsatta fallet: med en muslimsk kvinna, som gifter sig med en katolsk man.

Biskop Anfossi varnade för, att denna situation kan orsaka ännu större problem: "Islamisk lag, som finns bevarad kodex rörande lagen för familjen i olika muslimska länder, samtycker inte till och erkänner därför inte detta äktenskap utan avkräver den kommande mannen att gå över till islam."

En annan faktor är den kulturella. Prelaten sade, att några grupper går svårigheter till mötes, när de assimilerar sig till den italienska kulturen.

"Naturligtvis förekommer i sådana fall andra kulturella och historiska faktorer, som till exempel benägenhet till dialog och en egenskap i själ och hjärta som ingen kan mäta", skrev han. "Om de är förenade i en uppriktig andlighet och autentisk tro, kan de åstadkomma mirakel och i sanning uppnå att någonting nytt föds, gångbart inte endast i termer som berör kulturellt laboratorium, som gör att olika världar kommer närmare varandra, utan även en autentisk dialog mellan religionerna."

ZE07020601
Översättning till svenska av Gunilla Gren från zenit.org engelsk text.