Kvinnans ställning i islam

Kvinnornas ställning i ren islam

Av M. Rafiqul-Haqq och P. Newton 1996

I svensk översättning från "The Place of Women in Pure Islam"

Innehåll
Männens överhöghet
Kvinnornas bristfälligheter
Vad är en kvinna?
Mannens rättigheter
Kvinnans rättigheter
Mannens privilegier
Betydelsen av äktenskapskontrakt
Betydelsen av brudgåva
Kvinnornas andliga ställning
Slutsats

Syftet med denna lilla skrift är att betrakta kvinnans ställning i den rena undervisningen i islam. Det måste erkännas, att det förhåller sig så, att inte varje muslim, inte heller varje muslimsk nation följer alla dessa läror. Dessa läror kommer från både Koranen och Hadith. Hadith är "Traditionen om Muhammed", det vill säga berättelserna om Muhammeds gärningar och uttalanden. Denna Hadith är av "högsta betydelse vid sidan om Koranen i utformningen av det religiösa livet hos en mänsklig varelse och för uppnåendet av fullkomning. Förvisso förblir Koranen utan Hadith i många fall oförståelig dagliga verksamhet hos mannen." (Mishkat al-Masabih, engelsk översättning, Bok 1, Introduktion: Koranen och Hadith, sid. 3).

Kommentatorn Jalal-ud-Din as-Suyouti sade, att Hadith "är kommentaren till Koranen och dess förklaring" (Itqan fi 'Ulum al-Qur'an, Vol II, sid. 182). Det är därför nästan alla kommentarer i första hand litar på Hadith, när man skall förklara Koranen. Den autentiska Hadith tror man vara "inget annat än uppenbarelse, (ty Koranen säger om Muhammed) "han talar inte av egen drift. Nej det är uppenbarelsens ord, som en av de allra mäktigaste lär honom" (Sura 53:3-4). Den enda skillnaden mellan Koranen och Hadith är, att medan den förra uppenbarades direkt genom Gabriel med just dessa bokstäver som fått konkret form av Allah, så uppenbarades den senare utan bokstäver och ord. (Mishkat al-Masabih, engelsk översättning, Bok 1, Betydelsen av Koranen och Hadith, sid. 2,3).

"Näst den heliga Koranen är Hadith sålunda den andra källan i islamisk lag om socialt och personligt uppförande, ty den helige profetens bud är lika bindande för de troende som Allahs bud 'Och när en fråga, som berör en troende man eller kvinna, har avgjorts av Gud och Hans sändebud, har dessa inte rätt att själva döma i det som rör dem'" (Koranen 33:36) ( Sahih Muslim, Introduktion till engelsk översättning s. ii). Hadith skall följas exakt, "ty det som avviker från Hadith, ända till hårets omfång, skall man frångå " (Mishkat al-Masahib, den engelska översättningen, betydelsen av Koranen och Hadith sid. 5. Citat från Malabudda Minhu, sid. 8).
"En muslim har därför absolut behov av ett exemplar av Koranen och ett exemplar av Hadith, som vägledning för sitt liv". (Ibid. Betydelsen av Koranen och Hadith, sid 2, 3).

 

MÄNNENS ÖVERHÖGHET

Koranen uttrycker likställdheten i gärningar hos de båda könen och enheten i könens ursprung i följande verser.
"Och Gud svarar dem: "Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad - ni är alla av samma rot och skall lönas på samma sätt". (Koranen 3:195).
"Människor! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make". (Koranen 4:1)
Så under det att Koranen fäster samma avseende vid männens och kvinnans gärningar och erkänner, att de är fullständigt oberoende i fråga om själva sin existens, betraktas de inte ha samma värde som människor. Männen står ett steg över kvinnorna och är överlägsna dem, något som står klar från följande två verser.
"Hustrun har, som sig bör, rättigheter mot mannen motsvarande dem han har mot henne; hans rätt ligger dock ett steg framför hennes." (Koranen 2:228) "Männen skall ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med den styrka och de andra företräden som Gud har gett dem, och i egenskap av kvinnornas försörjare." (Koranen 4:34).
Den berömde kommentatorn Ibn Kathir kommenterade Koranen 4:34 och sade:
"Män är överlägsna kvinnor och en man är bättre än en kvinna". (Ibn-Kathir, kommentar till Koranen 4:34).
Andra kommentatorer sådana som Razi, Baidawi, Zamakhshari och Tabari är av samma mening.
Razi kommenterade Koranen 4:11 och sade:
"(Männens lott är lika med två kvinnors). Mannen är mer fullkomlig än kvinnan i skapande och intelligens och på det religiösa området, sådant som lämpligheten att vara domare och ledare för gudstjänster. Mannens vittnesbörd är även lika med två gånger kvinnans. Så var och en som fått stort ansvar måste få motsvarande stora privilegier. Eftersom kvinnan är bristfällig i intelligens och har stort begär, blir mycket fördärvande resultatet, om hon får mycket pengar." (Razis kommentar till Koranen 4:34).
Han tillade även:
"Mannen nämns först i Koranen 4:11, eftersom mannen är bättre än kvinnan." (Ibid).

Denna överlägsenhet är enligt Razi beroende av männens naturliga överlägsenhet i "kunskap och makt, och eftersom mannen ger sin fru brudgåva och ägnar sig åt henne". (Razis kommentar till Koranen 4:34).

En modern författare sade om förra versen
"Gud fastställde männens överlägsenhet över kvinnorna genom ovanstående vers (Koranen 4:34), som förhindrar jämlikheten mellan män och kvinnor. För här är mannen överlägsen kvinnan beroende på hans intellektuella överlägsenhet och hans förmåga att ta hand om kvinnan och ägna sig åt henne." (Tuffaha, Aahmad Zaky, , Al-Mar'ah wal-Islam, Dar al-Kitab al-Lubnani, Beirut, första upplagan, 1985, sid. 36).


KVINNANS BRISTFÄLLIGHETER
1.KVINNOR ÄR BRISTFÄLLIGA I INTELLIGENS OCH RELIGION

De intellektuella och religiösa bristfälligheterna hos kvinnor påstås i följande Hadith, som man har hittat i Sahih al-Bukhari, som av muslimska forskare anses vara "Den mest autentiska boken efter Boken av Allah (dvs. Koranen)" (Sahih Bukhari, arabisk-engelsk översättning, vol. 1, Introduktion , sid. 14). Allahs sändebud sade en gång till en grupp kvinnor: 'Jag har inte sett några, som är mer bristfälliga än ni i intelligens och religion. En försiktig, känslig man skulle kunna ledas på avvägar genom någon av er'. Kvinnorna frågade: 'O, Allahs sändebud, vad är bristfälligt i vår intelligens och religion?' Han sade: 'Är det inte att vittnesbördet från två kvinnor är likställt med vittnesbördet från en man?' De svarande jakande. Han sade: 'Är detta det bristfälliga i er intelligens'… 'Är det inte sant, att en kvinna varken kan be eller fasta under sina menstruationer?' Kvinnorna svarande jakande. Han sade: 'Detta är det bristfälliga i er religion.'" (Ibid, 1 Hadith nr 301. Se även vol.3, Hadith nr 826.).

Autenticiteten i ovanstående Hadith är obestridd. Det finns berättat av de två mest pålitliga sammanställningarna av Hadith; Bukhari och Muslim. Överensstämmelsen mellan Bukhari och Muslim om des autenticitet gör det (mutafaqun 'alayhi) 'samtyckt', vilket är högsta grad av autenticitet. Ovanstående Hadith har accepterats och använts av framstående forskare, sådana som Ghazali, Ibn al-'Arabi, Razi, Suyouti, Qortobi, Nawawi och Ibn Kathir i deras skrifter.
Ovanstående Hadith beskriver inte endast kvinnor i tidig islam, utan det är en beskrivning för alla tider, så länge som "kvinnor varken kan be eller fasta under sina menstruationer" och så länge som "vittnesbördet från två kvinnor är likställt med vittnesbördet från en man". Detta resonemang är inte något tillfälligt utan är djupt rotat i och härlett från Koranen för all tid fram till uppståndelsens dag. I kommentar till Koranen 30:21, som anför: "Och till hans under hör, att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem" sade Razi:

"Hans uttalande 'skapat åt er' är ett bevis för, att kvinnor skapades likt djur och örter och andra nyttiga ting, precis som den Allrahögste har sagt: 'Han skapade för er det som finns på jorden', och detta gör det nödvändigt, att kvinnan inte skapades för tillbedjan och för att uppfylla de gudomliga buden. Vi säger, att skapandet av kvinnorna är en av de högsta nådebevis som har skänkts åt oss, och de har anförtrotts de gudomliga buden för att fullborda de nådebevis som har tilldelats oss, inte så att de är anförtrodda uppdrag, såsom vi män är anförtrodda uppdrag. Ty kvinnor har inte anförtrotts många bud, såsom vi har anförtrotts, ty kvinnan är svag, dum; i en mening är hon lik ett barn, och man lägger inga befallningar på ett barn. Men för att Allahs nåd för oss skall bli fullkomlig, måste kvinnor bli anförtrodda, så att de inte må frukta bestraffningens plåga och så följa sin man och avhålla sig från det som är förbjudet, i annat fall skulle fördärv ta överhanden." (At-Tafsit al-Kabir, Razi kommentar till Koranen 30:21).

En annan framstående muslimsk forskare, Hadi Sabzevari, skrev i sin kommentar till Sadr al-Mote'alihin:
Att Sadr ad-Deen Shirazi klassificerar kvinnor som djur är en delikat anspelning på det faktum, att kvinnor, beroende på bristfälligheten i sin intelligens och förståelsen av invecklade förhållanden, och på grund av sin svaghet för tingen i världen, verkligen och med rätta är bland de stumma djuren. (al-haywanti al-sa^mita). De har djurens natur (ad-dawwa^b), men de har fått de mänskliga varelsernas förklädnad, så att männen inte skulle vara ohågade att tala med dem och tvingas ha sexuellt umgänge med dem. Det är därför vår obefläckade lag (shar'ina al-mutahhar) tar männens parti och ger dem överhöghet i de flesta ärenden, inklusive skilsmässa "nushuz," etc. (Citat i Soroush, Abdolkarim, _Farbehtar az ideoloji_, Sera^t, Tehran, 1373 A.H.S.). (A.H.S. = Efter Hegira, i solåren).
Ovanstående är förenligt med den autentiska Hadith, som säger, att kvinnor är bristfälliga i intelligens och religion. Denna tro har accepterats av muslimska forskare och författare under de senaste trettonhundra åren.

En modern författare sade: "Kvinnans del i intelligens når inte mannens nivå". ( Al-Islam wa-l-Mar'ah al-Mu'aserah, Al- Bahi al-Khuli, Dar al-Qalam, Quwait, 1984, s. 241.) Han fortsatte sedan att säga, att "al-'Aqad, en av de främsta arabiska författarna, i sin bok har ett värdefullt kapitel, vari 'Aqad gjorde slut på kvinnornas och männens intellektuella jämlikhet." (Ibid)

Faktiskt är uttrycket "naqisatan 'aqlan wa dinan" (bristfällig i intelligens och religion) ett av livets ordspråk och axiom på folkmassornas läppar i arabiska länder.


2.KVINNOR ÄR BRISTFÄLLIGA I TACKSAMHET

Kvinnor är inte endast bristfälliga i intelligens, utan de saknar även tacksamhet. Kvinnornas brist på tacksamhet uttrycks i en annan Hadith från Bukhari:

"Kvinnor är otacksamma mot sina män och är otacksamma för de ynnestbevis och de goda (kärleksfulla) gärningar, som har gjorts mot dem. Om du alltid har varit god (välvillig) mot en av dem, och hon sedan ser någonting i dig (vilket hon inte tycker om), kommer hon att säga: 'Jag har aldrig tagit emot något gott från dig'" (Sahih Bukhari, arabisk-engelsk översättning, vol. 1 Hadith No. 28).
Så enligt denna Hadith är kvinnor inte endast intellektuellt och andligt bristfälliga utan även bristfälliga i tacksamhet.


3. KVINNOR ÄR BRISTFÄLLIGA SOM VITTNEN

Kvinnans vittnesbörd är inte jämställt med mannens. Hennes vittnesbörd är hälften av mannens vittnesbörd i fråga om ekonomiska ärenden. Koranen anför:

"Och tag två av era män till vittnen; finns inte två män till hands, tag då en man och två kvinnor bland dem ni godkänner som vittnen - om någon av dem begår ett misstag kan då den andra påpeka det för henne". (Koranen 2:282).

En bildad muslimsk kvinna, som skulle försöka förklara, varför kvinnans vittnesbörd är hälften av mannens sade:
"Kvinnan gjordes för att föda barn och ge mat åt barnen. Därför är hon mycket känslosam. Och hon är glömsk, ty om hon inte glömde, hur det är att föda, skulle hon inte ha något mer barn. Det är därför hon inte kommer att vara lika pålitligt vittne som en man." (The Age, Life behind a veil of Islam, 3/3/1992, s.11. Denna kvinna har examen i konst och akademisk diplomexamen i undervisning).

Därför uppfattas kvinnan som varande bristfällig på tre viktiga områden: mot andra, beroende på sitt förnekande av mannens vänlighet; mot sig själv, beroende på sin otillräckliga intelligens; och i relation till Gud, beroende på sin otillräcklighet i religion.


VAD ÄR EN KVINNA?
KVINNAN ÄR EN LEKBOLL

De tidigare nämna bristfälligheterna visar kvinnans otillräcklighet som maka åt mannen. Hennes bristfällighet i intelligens och religion hindrar henne från att utbyta profana eller andliga idéer eller att delta i religösa eller besläktade områden. I vilken grad reducerar dessa bristfälligheter kvinnan?

"Omar (en av kaliferna) höll en gång på att tala, när hans fru insköt en kommentar, så han sade till henne: 'Du är en lekboll, om du behövs, kommer vi att ropa på dig'". (Al-Musanaf av Abu Bakr Ahmad Ibn 'Abd Allah Ibn Mousa Al-Kanadi som levde 557 H., Vol. 1 del 2, sid.. 263. Se även Ihy'a 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al- Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, sid. 52.).

Och 'Amru Bin al-'Aas, även en kalif, sade: "Kvinnor är lekbollar, så välj." (Kanz-el-'Ummal, Vol. 21, Hadith No. 919.). Detta var inte endast 'Amru Bin al-'Aas' och Omars uppfattningar. Muhammed själv sade:
'Kvinnan är en lekboll , vem som helst som tar henne, han skall ha omsorg om henne (eller inte bli av med henne)". (Tuffaha, Ahmad Zaky, Al-Mar'ah wal- Islam, Dar al-Kitab al-Lubnani, Beirut, första upplagan, 1985, s. 180. )

Tron att kvinnan är en lekboll är av vital betydelse för mannens andliga välbefinnande. Ty enligt den store filosofen Ghazali är det på följande sätt:
" I kvinnors sällskap, då man ser på dem och roar sig med dem, blir själen vederkvickt, hjärtat får vila, och mannen stärks till att tillbe Gud …. Det är därför Gud sade: 'så att mannen kan finna ro hos sin hustru'. (Koranen 7:189)". ( Ihy'a 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, s. 34. ).


KVINNAN ÄR 'AWRAH

Bortsett från kvinnans bristfälligheter har hon även tio 'awrat. Encyklopedin om islam definierar 'awrah som pudendum, dvs. "de yttre könsorganen, särskilt hos kvinnan. (Det latinska ordet pudendum betyder bokstavligt någonting man skäms för). (The World Book Dictionary).

"Ali rapporterade, att profeten sade: 'Kvinnor har tio ('awrat). När hon blir gift, betäcker mannen en, och när hon dör betäcker graven de tio." (Kanz-el-'Ummal, Vol. 22, Hadith No. 858. Se även Ihy'a 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, s. 65)

Och enligt följande Hadith har kvinnor inte endast tio 'awrat, utan kvinnan själv uppfattas som 'awrah:
"Kvinnan är 'awrah. När hon går utanför huset, välkomnar djävulen henne". ( Ihy'a 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, s. 65. Rapporterat av Tirmizi som en sann och god Ahadith.)
(Denna Hadith klassas som 'Sahih' som betyder sund eller otadlig). Så att gå utanför huset är en form att utsätta sig för 'awrah; något som gläder djävulen.
Det är därför kvinnor avskräcks från att gå utanför huset, även för att be i moskén, något som följande Hadith visar.

"En kvinna är närmast Guds ansikte, om man finner henne i det innersta av hennes hus. Och kvinnans bön i huset är bättre än hennes bön i moskén". (Ibid., s. 65.)
(Denna Hadith klassas som "Hassan", dvs. godkänd.)
Dr Buti, en modern vetenskapsman, sade: "Muslimska lärare samtyckte enhälligt i varje generation till, att kvinnan borde dölja hela sin kropp för främlingar, utom sina händer och sitt ansikte, dvs. utan någon make up". (Dr. Mohammad Sa'id Ramadan al-Buti, Ela kul Fataten Tu'min be-Allah, Mu'asasat ar_Risalah, Beirut, 1987, Åttonde upplagan sid. 41, 42). Medan de som var efterföljare till Hanbal och några efterföljare till Shafi'i betraktar även handen och ansiktet som 'awrah och därför borde de döljas. ((Ibid s.43).

"Och de som tillåter kvinnan att visa sin hand och sitt ansikte - Malikiyah och Hanafiyah - gör så med bestämmelsen, att make up inte skall användas, men om kvinnans ansikte är naturligt vackert, då måste hon dölja sitt ansikte av fruktan att bli en frestelse för män." (Ibid., s. 47, 48).

Men Buti ger skälet till att bära Hijab.
"Allah, den Allrahögste, påbjöd att kvinnan skulle var beslöjad. Han gjorde det för att skydda kyskheten hos de män, som skulle kunna se henne, och inte för att skydda kyskheten hos kvinnan undan blickarna hos dem, som såg henne". (Ibid., s. 98).


KVINNAN ÄR LIK ETT REVBEN

Kvinnans karaktär liknar ett revben, krokig. Bukhari rapporterade följande Hadith:
"Kvinnan är lik ett revben; om man försöker att räta ut henne, kommer hon att gå sönder. Så om du önskar få någon förmån av henne, gör det medan hon fortfarande har någon krokighet (ohederlighet)".
(Sahih Bukhari, Arabisk- Engelsk översättning, vol. VII Hadith No. 113). Denna Hadith klassades man vara överens om.

En annan Hadith tillskriver skapelsehandlingen denna ohederlighet, eftersom kvinnan skapades från mannens revben. (Ibid., Hadith No. 114). Ohederligheten är då medfödd och obotlig, och mannen måste leva med den och göra det bästa av den. Denna tro är accepterad inte endast av folkmassorna utan även av berömda vetenskapsmän sådana som imamen Shafi'i, som sade:

'Om tre personer gäller, att om du uppskattar dem, kommer de att vanära dig, och om du inte uppskattar dem, kommer de att uppskatta dig: kvinnan, tjänaren och Nabatea.' (Ihy'a 'Uöom ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, s. 51).

"Om du lossar en mycket liten bit på kvinnans tygel, kommer hon att ta dig och vilt rusa iväg . Om du sänker hennes tygel en spann (avståndet mellan tummen och pekfinger), kommer hon att dra dig en armlängd...Deras bedrägeri är fruktansvärt och deras ondska är smittsam; dålig karaktär och slött sinne är deras förhärskande drag... Muhammed sade (auktoriteten i denna Hadith klassas som Sahih. Den citeras av Ahmad och al-Nisa'i): 'Likheten hos en dygdig kvinna bland kvinnor är lik en rödnäbbig kråka bland hundra kråkor." (Ihy'a 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, s. 51.)

Sålunda tror man, att dygdiga kvinnor är sällsynta, och att deras ohederlighet (krokighet) är lika naturlig som den krökta näbben.
Trots alla dessa bristfälligheter fann Ghazali några försonande drag hos kvinnor: "En mans fru fruktar honom, medan däremot han inte fruktar henne, ett vänligt ord från honom tillfredsställer henne. Medan ingenting från henne har någon betydelse i hans ögon, är det hon som måste tolerera närvaron av älskarinnor, och det är hon som oroar sig, när han är sjuk, under det att till och med hennes död torde lämna honom likgiltig." (Al-Ghazali, Nasihat al-Muluk,citerad i : Essid, Yassine, A critique of the origins of Islamic economic thought, E.J. Brill, Leiden, New York, Koln, 1995, s. 205).


MANNENS RÄTTIGHETER
1 MANNENS ÖNSKNINGAR MÅSTE GENAST BEMÖTAS.

Mannens sexuella behov betraktas så angelägna, att det är bättre för maten att brinna i ugnen än att en man skall brinna i väntan på, att hans fru skall tillfredsställa hans önskningar. Om hon vägrar, kommer änglarna i himlen att vända sig mot henne.
"Allahs profet sade: När en man kallar på sin fru för att tillfredsställa sin önskan, låt henne då komma till honom, även om hon är sysselsatt vid ugnen". (Mishkat al-Masabih, engelsk översättning Bok I, Avdelning 'Mannens och fruns plikter', Hadith No. 61). (Ovanstående Hadith är man överens om, dvs. inga forskare betvivlar dess autenticitet.)
"Allahs sändebud sade: Närhelst en man kallar på sin fru att ligga med honom, och hon vägrar, och han sedan tillbringar hela natten med dåligt humör, fördömer änglarna henne tills hon går upp i gryningen." (39. Ibid., Hadith No. 54 (överensstämmelse). Se även Bukhari, Arabisk- engelsk översättning, vol. VII, Hadith no. 121).

Uppfattningen att mannens sexuella behov är viktigare än kvinnans omfattades inte endast av de tidiga muslimerna, utan den omfattas även av moderna muslimer i dag. En samtida forskare skrev:
"Allah, den högste, har format kvinnans psykologiska och fysiologiska make up på ett sådant sätt, att mannens njutningar tillfredsställs i henne mer än hennes njutningar tillfredsställs i honom. Inte endast detta, men hon känner även sin lycka i att känna så." (Dr. Mohammad Sa'id Ramadan al-Buti, Ela kul Fataten Tu'min be-Allah, Mu'asasat ar_Risalah, Beirut, 1987, Åttonde upplagan, s. 55).

En annan samtida forskare skrev:
"Sexuellt intimt umgänge är en handling, och kvinnan handlar inte." ( 'Abd ar-Rahman al-Gaziri, al-Fiqh 'ala al-Mazahib al-Arba'a, Dar al-Kutub al- 'Elmeyah, 1990, vol. 4, s. 7).

Den berömde kommentatorn Qortobi sade:
"Kvinnan skapades så, att mannen kan vila i henne...ty genom henne blir han befriad från sin sexuella storm. De kvinnliga könsorganen skapades för mannen. Ty när Allah den allra högste sade: 'och förbigå dem som er Herre har skapat till hustrur åt er?' (Koranen 26:166), gjorde Allah det känt, att kvinnans plats skapades för mannens skull. Så kvinnan måste ge vika, närhelst mannen kallar på henne. Om hon vägrar, då är hon en förtryckare och i allvarlig position. Tillräckligt bevis på detta rapporterades av Sahih Muslim i Hadith som lyder: 'när en man kallar på sin fru att ligga med henne och hon vägrar, blir den som är i himlen arg på henne, tills han (hennes man) är belåten med henne". (Qortobis kommenterar Koranen 30:21).


2. LYDNAD MOT MANNEN ÄR NYCKELN TILL PARADISET

All kvinnans fromhet anses till ingen nytta, om hon inte lyder sin man. Hennes olydnad mot hennes man framställer en olaglig och irrationell handling. Men lydnaden mot hennes man är nyckeln till paradiset, vilket står klart från följande Hadith:

"Det finns tre personer vilkas bön inte kommer att accepteras och vilkas dygder inte kommer att upptas där ovan: den bortsprungna slaven, förrän han återvänder till sin husbonde, kvinnan med vilken hennes man är missnöjd och drinkaren, innan han blir nykter". (Suyutis kommentar till Koranen 4:34, se även Mishkat al-Masabih, engelsk översättning, Bok I, Hadith No. 2: 74).

"Vilken kvinna som än dör, kommer medan hennes man är belåten med henne att gå in i paradiset". (Mishkat al-Masabih, Engelsk översättning, Bok I, Avdelning 'Mannens och fruns plikter', Hadith No. ii, 60).

"Profeten sade en gång till en kvinna: 'Vaka över hur du behandlar din man, ty han är ditt paradis eller ditt helvete". (Suyutis kommentar till Koranen 4:34 och Kanz- el-'Ummal, Vol. 22, Hadith No. 868).


3. MANNENS RÄTTIGHETER ÄR GUDOMLIGA

Kvinnans lydnad gentemot sin man är en viktig förutsättning, som visar hennes fromhet och garanterar hennes eviga bestämmelse. Han är hennes paradis eller hennes helvete. Mannen är sålunda så upphöjd, att han i jämförelse med kvinnan placeras på en gudomlig nivå. Hennes svar till honom närmar sig tillbedjan. Detta är emellertid omöjligt, ty tillbedjan tillkommer Gud ensam.
Muhammed sade
"Hade jag befallt någon att buga sig i stoftet för någon, skulle jag ha befallt kvinnorna att buga sig i stoftet för sina män på grund av männens rättigheter över kvinnorna befallda av Allah". (Mishkat al-Masabih, engelsk översättning, Avdelning 'Mannens och fruns plikter', Hadith No. 70. Berättat av Abu Dawood, Ahmad, Tirmizi, Ibn Magah och Ibn Haban).


4.MANNENS RÄTTIGHETER ÄR STÖRRE ÄN OFFRET AV KVINNANS BRÖST

Mannens status är så mycket högre än kvinnans, att inget offer från kvinnans del någonsin kommer att ge henne hennes fulla rättighet i relation till en man. Även i vår tid (1985) citerar en muslimsk författare, Ahmad Zaky Tuffaha, seriöst och vördnadsfullt följande Hadith:

"Om en kvinna offrade ett av sina bröst att kokas och det andra att stekas, kommer hon fortfarande till korta, när det gäller att uppfylla sina förpliktelser till sin man. Och dessutom gäller, att om hon inte lyder sin man även i fråga om ett blinkning med ögat, skulle hon kastas i den lägsta delen av helvetet, om hon inte ångrar sig och vänder tillbaka." (Tuffaha, Ahmad Zaky, Al-Mar'ah wal- Islam, Dar al-Kitab al-Lubnani, Beirut, första upplagan, 1985, s. 176. Det finns även citerar i Al-Musanaf by Abu Bakr Ahmad Ibn 'Abd Allah Ibn Mousa Al-Kanadi som levde 557H., vol. 1 del 2, s. 255).

Trots att denna Hadith inte nämns i Bukhari, stämmer den överens med den andra Ahadith citerad av Bukhari.
Det är ett ädelt offer för en man att dela sitt liv med den kvinna, som beskrivs i Bukharis välgrundade Ahadith; hon är bristfällig i fråga om sinne, religion och tacksamhet. Det är nedlåtenhet för mannens del att tillbringa sitt liv med henne. Hon kan inte återbetala denna ynnest. Det spelar ingen roll vilket offer hon gör.
Förvisso är mannens rättigheter så stora att
"Om blod, varbildning och var skulle rinna ut från mannens näsa, och frun slickade det med sin tunga, skulle hon likväl inte bli i stånd att uppfylla hans rättigheter gentemot henne.
(Suyutis kommentar om Koranen 4:34).

Denna Hadith upprepas, även med stor vördnad, fem gånger av kommentatorn imamen Suyuti, som betraktas som en av de störta bland alla muslimska forskare.

KVINNANS RÄTTIGHETER

Medan Hadith uppräknar mannens rättigheter, är kvinnans rättigheter enkla, vilket följande Hadith visar: "'O, Allahs sändebud! Vilken rätt har frun till någon bland oss fått över honom?' Han sade: 'Det är att du skall ge henne mat, när du själv har tagit din mat, att du skall kläda henne, när du har klätt dig själv, att du inte skall slå henne i ansiktet, inte heller smäda henne, inte heller överge henne utom inom hemmet.'" (Sunan Ibn Magah, Kitab al-Nikah, Hadith No. 1850).


MANNENS PRIVILEGIER
1.MANNEN KAN SLÅ OCH SEXUELLT SVIKA SIN FRU

Koranen beskriver den naturliga relationen mellan mannen och hans hustru som en relation i kärlek och barmhärtighet: "Han har låtit kärlek (mawaddah) och ömhet uppstå mellan er"(Koranen 30:21). En samtida forskare, Sayyed Qotb, ser att den kärlek och ömhet det talas om i denna vers är de naturliga känslor mannen har till det motsatta könet, något som inplanterades av skaparen. Tidigare forskare såg, att denna "kärlek" mellan mannen och frun i ovanstående vers refererar till den sexuella handlingen, medan "ömhet" refererar till mannens och kvinnans barn. (Se Razis och Qortobis kommentarer till Koranen 30:21). Det viktiga att notera är, att denna kärlek och ömhet finner man inte i mannen fristående från kvinnan, utan det är en ömsesidig sak, som man finner hos båda. Och Koranen befaller männen "lev med era hustrur i vänskap (ma'ruf) och samförstånd"(Koranen 4:19). Enligt Uppslagsboken om Koranens termer och begrepp betyder ordet "ma'ruf" "hävdvunnen lag; påbjudande av det goda och förbjudande av det onda". (Dictionary of Qur'anic terms and concepts, Mustansir Mir, Garland publishing inc. New York& London, 1987, s. 235).
På andra ställen översätts ordet många gånger som rättvis, som i Usif Alis engelska översättning av Koranen. (Se t.ex. Koranen 2:231-233). Med andra ord skall kvinnorna behandlas vänligt, när de uppför sig rätt. Behandlingen måste var rättvis i enlighet med de hävdvunna lagarna.
Det finns även en Hadith som beskriver den gode mannen: "De bästa av er är de, som är bäst mot sina fruar". (Mishkat al-Masabih, engelsk översättning, Bok 1, avdelningen "mannens och kvinnans plikter", Hadith No. 68.) (Denna Hadith nämns inte endast av Tirmizi). Men hur långt kommer denna godhet att gå i svåra tider, när frun inte uppför sig på rätt sätt?
Mannen har enligt Koranen ansvaret att förmana sin fru och rätten att svika henne sexuellt och att slå henne för att rätta till någon upproriskhet i hennes uppförande.

Koranen påstår: "Rättfärdiga kvinnor förrättar ödmjukt sin andakt inför Gud....Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och om detta inte hjälper håll er borta från deras nattläger och som sista väg tillrättavisa dem handgripligen." (Koranen 4:34).

Några översättare tillägger ordet lätt efter 'slå dem'(tillrättavisa dem handgripligen) (Yusuf Ali'. Andra som Mohammed Pickthall och Rodwell översätter ordet 'edrebouhon - slå dem' med 'tukta dem'. Det tillfälle, då Koranen 4:34 uppenbarades, sprider mer ljus över innebörden i denna vers. De flesta kommentatorer nämner att "ovanstående vers uppenbarades i samband med en kvinna som beklagade sig för Muhammed att hennes man slog henne i ansiktet (som fortfarande var märkt av slaget). Först sade profeten till henne: 'Straffa honom till och med', men sedan tillade han: 'Vänta tills jag har tänkt på det'. Sedan uppenbarades ovanstående vers, varefter profeten sade: 'Vi önskade en sak men Alla önskade en annan, och det Allah önskade är bäst.'" (Razi, At-tafsir al-Kabir om Koranen 4:34).
Piskandet i föregående händelse kan knappast beskrivas som lätt, såvida det inte är det som avses med lätt slående. Detta slående kommer som den yttersta förbättrande behandlingen, när sexuellt övergivande misslyckas. Lätt slående efter sexuellt övergivande är ett antiklimax, som inte tjänar något syfte. Men hårt slående är den logiska följden av tillrättavisning, därefter sexuellt övergivande, slutligen slåendet av henne. Detta slående får inte vara starkare än sexuellt övergivande för att ha någon verkan.
Detta slående liknar dock inte prygel av en slav (Mishkat al-Masabih. Engelsk översättning, bok 1, avdelningen 'mannens och hustruns plikter', Hadith nr 50) utan ett slående utan att orsaka skada" (Ibid, Hadith nr 76). (Man var överens). Så mannen har rätt att slå sin upproriska fru, så länge slåendet inte liknar piskandet av slaven och inte orsakar någon skada.
Översättaren av Mishkat Al-Masabih skrev i en fotnot till Fatwa av Qazi Khan, att sagda slående av kvinnan på ett milt sätt är "tillåtet i fyra fall (1) När hon inte bär grannlåt, fastän detta önskades av mannen.
(2) När hon kallas till sexuellt umgänge, och hon vägrar utan någon laglig ursäkt. (3) När hon blir befalld att bada (för att rena sig själv) från orenhet för att be, och hon vägrar. (4) När hon går utomhus utan tillstånd av sin man". (Ibid., Fotnot Nr 138. )
I en annan fotnot sade översättaren till Mishkat Al-Masabih:
"Ingen fru skall vägra sin man det han önskar från henne med undantag av religiösa skäl, dvs. vid tiden för menstruation eller fasta. Några teologer betraktar denna vägran som olaglig, eftersom mannen kan få glädje av frun på andra sätt, genom omfamning, kyssande etc. Fruns plikt är att ge honom tröst i hans säng, så ofta han önskar henne." (Ibid, fotnot Nr 140).
Detta piskande är mannens obestridliga rättighet.
Ibn Kathir nämnde i sin kommentar en Hadith beträffande auktoriteten hos zal Ash'ath Ibn al-Qays, som besökte 'Omar vid den tiden. 'Omar tog sin fru och slog henne och sade sedan till Ash'ath:
"Minns tre saker från mig, vilka jag kom ihåg från profetens som sade: 'Man skall inte fråga mannen varför han slog sin fru….'" ( Ibn Kathirs, kommentar till Koranen 4:34. Denna Hadith omtalas även av Abu Dawood och al-Nisa'i och Ibn Magah).
Mannens rättighet att "slå sin fru" tillhör inte den längesedan förgångna tiden. Guardian Weekly omtalade:
"År 1987 fastställde en egyptisk domstol, som följde en tolkning av Koranen framlagd av arabiska juristers syndikat, att en man hade plikten att utbilda sin fru och därför rätten att bestraffa henne som han önskade". (Guardian Weekly, 23/12/1990, Våld mot kvinnor lyfts fram, sid. 13).
Sayyed Qotb en modern forskare och kommentator försöker rättfärdiga bestämmelsen för en man att slå sin fru, något man finner i ovanstående vers från Koranen:

"Livets fakta och de psykologiska observationerna i vissa former av avvikelser antyder, att detta tillvägagångssätt (piskandet av frun) är det mest lämpliga sätet att gottgöra en särskild form av avvikelse, varvid man rättar till uppförandet hos personen… och samtidigt gläder henne!
Även utan befintligheten av denna form av psykologisk avvikelse, kommer kanske några kvinnor inte att erkänna makten hos den man de tycker om att ha som sin beskyddare och man, utom när mannen besegrar dem kroppsligt! Detta är inte kynnet hos varje kvinna. Men denna sort existerar verkligen. Och det är denna sort, som behöver denna sista behandling för att få någon rätsida och bli kvar inom den seriösa organisationen (äktenskapet) i fred och lugn".
(Sayid Qotb, Fi Zilal al-Qur'an, kommentar till Koranen 4:34.)

Några intellektuella personer, som refererade till citatet ovan, sade:
"Kvinnors upproriskhet (nushuz) är ett medicinskt tillstånd. Den är av två slag. Det första tillståndet är, när kvinnan gläder sig över att vara den undergivna partnern, som finner behag i att bli slagen och torterad. Det är det man kallar masochism. Det andra är, när kvinnan älskar att såra och behärska och dominera över den andra partnern. Detta kallas sadism. En sådan kvinna har inget botemedel, om man inte avlägsnar hennes spikar och förstör hennes vapen, genom vilka hon dominerar. Detta kvinnans vapen är hennes kvinnlighet. Men beträffande den andra kvinnan, som gläder sig åt underkastelse och att bli slagen, är piskandet hennes botemedel. Så Koranen befallning: ' tillrättavisa dem handgripligen' överensstämmer med de senaste psykologiska slutsatserna i förståelsen av den upproriska kvinnan. Detta är en av de vetenskapliga miraklerna i Koranen, ty det sammanfattar volymer av psykologisk vetenskap om upproriska kvinnor." (Den australiska minareten, publicerad av Australiska Federationen för Islamiska Råd, november 1980, sid. 10).

Ovanstående två citat påstår, att Koranens uppmaning att slå den förförda masochistiska kvinnan skulle bota henne från hennes sinnesförvirring. Men kommer det inte snarare att öka hennes perversion genom att ge henne den glädje hon sökte? Om man skulle ge alkohol till alkoholisten, skulle det även vara hans botemedel? Och varför skulle man slå den sadistiske frun? Varför skulle man inte tillåta henne att gå sin egen väg också, likt den masochistiska kvinnan? Varför skulle man inte låta henne slå och tortera andra?
Även om denna behandling är till nytta för minoriteten av de perversa kvinnorna, kan detta då rättfärdiga befallningen att slå den fru som gör uppror av en eller annan anledning?
Vare sig piskandet av fruarna rättfärdigas eller inte, är detta mannens rättighet, och endast hans. Den man som fruktar upproriskhet hos sin fru måste först tillrättavisa henne. Om detta inte hjälper, har mannen rätt att svika henne sexuellt. Om inte detta heller hjälper, har han rätt att slå henne.

Sayyed Qotb förklarar dynamiken i svikandet av frun sexuellt, om det inte hjälper att tillrättavisa henne:
"Här kommer den andra fasen … mannen måste företa en högre psykologisk åtgärd gentemot all hennes attraktion och skönhet genom att förvisa henne till hennes bädd, ty bädden är platsen för frestelse och lockelse, där den upproriska kvinnan når höjden av sin makt. Om mannen kan besegra sin böjelse gentemot hennes frestelse, då har han avväpnat henne från hennes skarpaste och högst skattade vapen". (Sayid Qotb, Fi Zilal al-Qur'an, kommentar till Koranen 4:34).
En annan vetenskapsman upprepade ånyo det ovan sagda:
"Detta sexuella övergivande är ett botemedel som tyglar kvinnans upproriskhet och förödmjukar hennes stolthet i det som hon skattar högst, sin kvinnlighet …. Och sålunda förorsakar det mest förödmjukande nederlaget för kvinnan". ( Al-Bahi al-Khuli, Al-Islam wa-l-Mar'ah al-Mu'aserah, Dar al-Qalam, Kuwait, 1984, s. 105).

Mannen har rätten att svika sin fru sexuellt och slå henne, om han fruktar upproriskhet hos henne.

Kvinnan kan dock inte tillgripa sådana åtgärder, om hon fruktar upproriskhet hos sin man, något som är klart från följande vers: "Om en kvinna fruktar hård behandling från mannens sida eller att han skall vända sig ifrån henne, kan ingen av dem klandras för att de söker förlikning; en uppgörelse i godo är bäst". (Koranen 4:128)

Det står klart från Koranen 4:128 och 4:34, att Koranen befaller diplomati, när en kvinna fruktar upproriskhet hos sin man. Men när en man fruktar upproriskhet hos sin fru, befaller Koranen användningen av styrka och sexuellt övergivande.
Bukhari ger ett exempel på fruns valmöjligheter, om hon fruktar grymhet eller övergivande vad hennes man beträffar i följande Hadith:
"'Aisha berättade (beträffande versen 'Om en kvinna fruktar hård behandling från mannens sida eller att han skall vända sig ifrån henne'). Det berör kvinnan, vars man inte önskar hålla sig till henne längre utan vill skilja sig från henne och gifta sig med någon annan dam, så hon säger till honom: 'Håll dig till mig och skilj dig inte från mig, för att sedan gifta dig med någon annan kvinna, och du får varken ödsla bort tid på mig eller sova med mig': Detta antyds genom Allahs påstående: 'Det läggs ingen skuld på dem, om de ordnar en vänskaplig uppgörelse mellan dem båda, och en sådan uppgörelse är bättre'". (Sahih Bukhari, Arabisk-engelsk översättning, vol. 7, Hadith No. 134).
Så enligt Bukharis välgrundade Hadith är den rekommenderade vänskapliga uppgörelsen för den kvinna, som fruktar grymhet eller övergivande från sin mans sida att underkasta sig sin mans vilja, när han vill gifta sig med en annan kvinna, och avstå från sina ekonomiska och sexuella rättigheter.
Att slå den upproriska frun är sista utvägen, innan han skiljer sig från henne. Hon måste först bli tillrättavisad. Om det inte hjälper, har mannen rätt att överge henne sexuellt. Koranens uppmaning att umgås vänligt med kvinnor är inte inkonsekvent med att slå den upproriska frun och överge henne sexuellt. Detta piskande är inkluderat i och en del av omfattningen av den vänliga behandlingen. Profeten själv, som var den vänligaste av alla muslimer mot sina fruar, övergav dem alla sexuellt under en månad. (Ibid., Hadith No. 130&131). Imamen Ghazali framställer det på detta sätt: "Det finns ondska och svaghet i kvinnor. Diplomati och hårdhet är botemedlet mot ondska; vänlighet och ömhet är botemedlet mot svaghet". (Ihy'a 'Uloum ed-Din by Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, sid. 52).
I kontrast till det sätt varpå en man kan behandla sin fru, krävs det i islam, att barnen behandlar sina mödrar med yttersta respekt enligt följande två Hadith:
Abu Hurairah berättade, att en man kom till Allahs sändebud (frid vare över honom) och frågade: "O, Allahs sändebud, vem är den person som har störst rättighet till mig i fråga om vänlighet och uppmärksamhet?" Han svarade: "Din mor". "Vem sedan?" Han svarade: "Din mor". "Vem sedan?" Han svarade: "Din mor" "Vem sedan?" Han svarade: "Din far".
Och
"Paradiset finns under mödrars fötter".
Dr Suhaib kommenterar den senare:
Ovanstående Hadith med dess uttryckssätt är da'if, men dess innebörd ryms i den Hadith som finns av Ibn Majah och al-Nasa'i, att en man kom till profeten (må Allah välsigna honom och ge honom frid) och sade: "O, Allahs sändebud" Jag ämnar bege mig på en militär expedition, men jag har kommit för att be om ditt råd". Han sade: "Lever din mor?" Han sade: "Ja". Han sade: "Stanna då hos henne, för trädgården finns under hennes fötter". (En introduktion till den vetenskap som finns i Hadith, Al-Quran Society London, Författare: Dr. Suhaib Hasan, http://www.islamworld.net/hadith.html).
Det är ett faktum, att några mödrar förtjänar den lägsta platsen i helvetet. Det är då logiskt att paradiset inte finns under alla mödrars fötter. Påståendet: "trädgården finns under hennes fötter" sades i fråga om en särskild kvinna, som troligen var känd av Muhammed för sin hederlighet. Dessutom klargör det faktum, att Muhammed inte befallde var och en av sina stridande män att stanna hemma, om deras mödrar fortfarande levde, att det inte var någon allmän princip utan refererade till en särskild kvinna, som möjligen var gammal och i behov av omsorg från sin (ende?) son.

Även om denna Hadith är sahih, måste man notera, att båda Hadith verkligen fokuserar sig på mödrar i synnerhet, inte på kvinnor i allmänhet. Båda Hadith utesluter fruar som inte har några barn och naturligtvis ensamstående kvinnor.
Det måste även noteras, att båda Hadith reglerar den speciella relationen mellan barn och mödrar, inte relationen mellan man och fru. Så medan det krävs, att en son ger sin mor den yttersta respekt, har mannen till denna mor fortfarande rätten att överge henne och slå henne, om han fruktar upproriskhet från hennes sida.
Några andra Hadith som ofta citeras för att uppväga de många Hadith som uppräknar männens rättigheter är följande:
Den bäste av er är den som är bäst mot sin fru. (t.ex. No. 410 in "500 Ahadith", http://wings.buffalo.edu/sa/muslim/isl/hadith1.html).
De bästa av er är de som är bäst mot sina ahl, som betyder fruar och barn. Och jag är den bäste av er mot min familj. (som det citeras i "Family Values in Islam", http://www.pakistanlink.com/religion/religion-8-23-96.html).

Dessa Hadith måste betraktas i ljuset av historiens fakta. Det är ett faktum, att "Muhammed övergav sina fruar under en hel månad". (71d. Sahih Bukhari, English-Arabic, Bok VII, Kitab an-Nikah, Hadith No. 130). Vid ett tillfälle kallade han även både Aisha och Hafsa "Josefs följeslagare", som är en mycket nedsättande term. (Ihya' 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, sid. 50-51). Han avsåg även att skilja sig från Sawda av inget annat skäl än att hon blivit gammal- (Ibn Kathirs kommentar till Koranen 4:128) Muhammeds överlägsenhet som gift man hindrade honom inte från att utöva sina rättigheter som muslimsk man.


2. MÄN KAN GIFTA SIG MED UPP TILL FYRA KVINNOR OCH HA SEX MED ETT OBEGRÄNSAT ANTAL SLAVFLICKOR

En bestämmelse har gjorts för män att gifta sig med mer än en kvinna enligt följande:

"Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då andra kvinnor som är tillåtna för er till hustrur - två eller tre eller fyra; men begränsa er till en enda om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika - eller vänd er till någon av dem som ni rättmätigt besitter. Dessa gör det lättare för er att undvika partiskhet". (Koranen 4:3).

Några har dock hävdat, att eftersom det är omöjligt att hålla fast vid jämlikhet, så är det inte tillåtet att gifta sig med mer än en fru, om man använder följande vers:

"Det är inte möjligt för er att ge era hustrur lika behandling i allt, hur uppriktigt ni än önskar det, men ge inte era känslor för en så tydliga uttryck att ni lämnar den andra i ovisshet om vad ni känner för henne." (Koranen 4:129).

Men majoriteten av kommentatorer var överens om att
Jämlikheten i Koranen 4:3 berör fördelning av tid och pengar, med den jämlikhet som nämns i Koranen 4:129 berör mannens tillgivenhet och kärlek till sina fruar. (Tuffaha, Ahmad Zaky, Al-Mar'ah wal- Islam, Dar al-Kitab al-Lubnani, Beirut, första upplagan, 1985, s. 58. Se även Razi och al-Jalalayn om ovanstående verser. Och Ihy'a 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al- Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, s. 54. Och Ibn al-'Arabi, Ahkam al-Qur'an, vol. 1, s.504).

De hävdade vidare, att Muhammed själv inte var opartisk i sin tillgivenhet till sina fruar, för han älskade 'A'isha mer än någon av sina fruar. (Razi, At-tafsir al-kabir, kommentar till Koranen 4:129). Så länge mannen kan vara ärlig i fördelning av sin tid och sina pengar kan han gifta sig med upp till fyra kvinnor.
Andra tror, att antalet är begränsat till nio fruar, eftersom två plus tre plus fyra blir nio, och Muhammed själv hade nio fruar, när han dog, och att följa hans tradition är den rekommenderade vägen för livet. (Ibid., kommentar till Koranen 4:3).
Andra tror, att ovanstående vers är beviset för ett obegränsat antal fruar, ty versen säger inte två eller tre eller fyra, utan den säger bokstavligt två och tre och fyra, vilket innebär två och tre och fyra etc. (Ibid., kommentar till Koranen 4:3).
Majoriteten tror, att det antal fruar mannen kan gifta sig med är begränsat till fyra, på grund av den omtalade Hadith rörande en man, som hade tio fruar. När han blev muslim, sade Muhammed till honom: 'Behåll fyra och lämna resten' ( Ibid., kommentar till Koranen 4:3).
Skälet till att man kan gifta sig med mer än en kvinna ges av Ghazali, den store muslimska forskaren:
"Några män har ett så tvingande sexuellt begär, att en enda kvinna inte är tillräcklig för att skydda dem från äktenskapsbrott. Sådana män gifter sig därför företrädelsevis med mer än en kvinna, och de kan ha upp till fyra fruar". ( Ihy'a 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, s.34).
Utöver ovanstående bestämmelse har männen rätt att ha sex med sina slavflickor.
"Ty om en man köper en slavflicka, inkluderar hans köpkontrakt rätt att ha sex med henne".
( Abd ar-Rahman al-Gaziri, al-Fiqh 'ala al-Mazahib al-Arba'a, Dar al-Kutub al-'Elmeyah, 1990, vol. 4, s. 89). Detta kontrakt innebär primärt att äga henne och sekundärt att njuta av hennes sexualitet". (Ibid).

Och anledningen till att ha sex med slavflickor utöver sina fruar ges även av Ghazali:
"Eftersom det bland arabernas passion finns en överväldigande aspekt i deras kynne, har behovet hos deras fromma män att ha sex befunnits vara så mycket intensivare. Och i syfte att tömma hjärtat för att tillbe Gud har de fått tillåtelse att ha sex med kvinnliga slavar, om de någon gång skulle frukta, att denna passion skall leda dem till att begå äktenskapsbrott. Även om det är sant att en sådan handling skulle kunna leda till att ett barn föds, skulle detta bli slav, vilket är en form av destruktion….. så är likväl förslavning en ringare förseelse än en destruktion av den religösa tron. Ty att förslava den nyfödde är en tillfällig sak, men genom äktenskapsbrott förloras evigheten". (Ihy'a 'Uloum ed-Din by Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, s. 33).
Ghazali ger oss ett exempel på detta överväldigande sexuella begär.
"'Omars son, som var en asket, och en bildad person brukade avbryta sin fasta med att ha sex innan han åt. Och han skulle kunna ha haft sex med tre av sina slavflickor före sista måltiden". (Ibid).
Och Bukhari berättade
"Profeten brukade låta alla sin fruar passera (ha sexuell relation med dem) på en natt, och vid den tiden hade han nio fruar". (Sahih Bukhari, Arabisk-engelsk översättning, vol. 7, Hadith No. 142. Och vol. 1, Hadith No.268).
Ty
"Han sade en gång om sig själv, att han hade fått fyrtio mäns styrka i sex". (Mohammad Ibn Saad, al-Tabakat al- Kobra, Dar al-Tahrir, Cairo, 1970, Vol 8, s. 139)
Och
"Ali som var den mest asketiska av alla följeslagarna hade fyra fruar och sjutton slavflickor som bihustrur". (Ihy'a 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol II, Kitab Adab al-Nikah, s.27).
Därvid hade
"några av våra andra följeslagare hade tre och fyra fruar, och de som hade två fruar var oräkneliga till antalet". (Ibid., s.34).
Beträffande bestämmelsen att ha se med slavflickor, vilken man finner i sista delen av ovanstående vers i Koranen, sade Razi: "Gud gjorde bestämmelsen att ha sex med många slavflickor lika bekväm som att gifta sig med en fri kvinna. Dessutom är förpliktelserna och bestämmelserna om slavflickor lättare än dem om brudgåvor, det spelar ingen roll (bry dig inte om) ifall du har få av dem eller många, det spelar ingen roll om ni var hederliga i fördelningen av era nätter bland dem eller inte, det spelar ingen roll, om ni fullbordade den sexuella handlingen eller inte". (Razi, At-tafsir al-kabir, kommenterar Koranen 4:3).
Kommentatorn Qortobi ser i denna vers (Koranen 4:3), att slavflickorna använda som sådana av den frie muslimske mannen varken har sexuella rättigheter eller ekonomiska rättigheter. För Gud gjorde den 'enda fria kvinnan' och de 'slavflickor du kan äga' av samma kategori. Mannen är emellertid slavflickorna tack skyldig, för de tillbörliga rättigheterna till ägarskap, och den vänlighet som passar slavar". (Qortobi, kommenterar Koranen 4:3).

Så på grund av "behovet hos fromma män att ha sex befanns vara mer intensivt, och för syftet att tömma hjärtat för tillbedjan av Gud" har de fått tillåtelse att gifta sig med upp till fyra kvinnor och att ha sex med ett obegränsat antal slavflickor, även om denna bestämmelse kan leda till att det föds ett barn, som kommer att bli slav, vilket är en form av destruktion".


3. MANNENS RÄTT TILL SKILSMÄSSA MED SIN FRU

Skilsmässa erkänns av de flesta samhällen som något förskräckligt. Den betraktas som sådan i islam men den betraktas som ett lagligt handlingsförlopp. Hadith påstår: "Det mest avskyvärda av lagliga ting i Allahs närhet är skilsmässan". (Mishkat al-Masabih, Book II, Divorce, Hadith No. 137.).
Makten att skilja sig ligger vanligen i mannens hand. Bukhari rapporterade en Hadith, som visar, hur lätt den avskyvärda och lagliga handlingen kan vara.
En "man kan säga till sin bror ( i islam): 'Tag en titt på någondera av mina fruar (och om du önskar) vill jag skiljas från henne till förmån för dig'". (Sahih Bukhari, engelsk översättning av M. Muhsin Khan, Vol. VII, sid. 6&7, se Hadith No. 10).
Det kan även hända mot mannens och den berörda fruns vilja och kärlek.
"'Omars son berättade: Jag hade en fru under mig som jag älskade men som 'Omar ogillade. Han sade till mig: 'Skilj dig från henne'. Men jag vägrade. Då kom 'Omar till Allahs sändebud och tillkännagav det för honom. Allahs sändebud sade till mig: 'Skilj dig från henne'". (Mishkat al-Masabih, Bok 1, föräldrars plikter, Hadith No. 15) (citat från Tirmizi och Abu Daud).


4. MANNENS PRIVILEGIER I VÅRDEN AV BARN

Mannen är den privilegierade parten i de fall, som berör vården av barnen. Gaziri, en modern vetenskapsman i islamisk lag skrev:
Hanafiterna, som utgör den största muslimska gruppen, sade "Villkoren för vården av barnen är följande. För det första bör frun inte förkasta islam. Om hon förkastar islam, har hon ingen rätt till vården av barnen. För det andra måste hon ha goda vitsord, ty det om det har bevisats, att hon är fördärvad genom otillåten sex eller stöld eller att hon har ett lågt stående yrke, sådant som professionell gråterska, eller dansare, så förlorar hon sin rätt till vården. För det tredje har hon inte tillåtelse att gifta sig med någon utom med fadern till barnet. Om hon gifter om sig, har hon ingen rätt till vården, såvida inte hennes nye man är släkt med barnet t.ex. farbror. Men om hon gifter sig med en främling, har hon ingen rätt till vården. För det fjärde får hon inte lämna barnet utan tillsyn. speciellt om barnet är en flicka, ty alla kvinnor behöver skydd. Så om modern var tvungen att gå ut under en lång period och så försumma sitt barn, hade hon ingen rätt till vård av barnet. För det femte, om fadern är fattig, och modern vägrade vård av barnet utom mot betalning, och om hans faster (eller moster) sade: 'jag vill se efter honom utan betalning', då kommer fastern (mostern) att ha rätt till vård av barnet. Att följa islams religion är inte ett villkor för rätt till vården, ty om mannen är gift med någon av Bokens folk, har hon rätt till vården, så länge hon är utom fara för avfall eller sedefördärv. Men om så inte är fallet, t.ex. om han ser, att hon tar barnet till en kyrka, eller att hon ger honom griskött att äta eller ger honom vin, då har fadern rätt att ta barnet från henne, och sunt omdöme är en förutsättning, som alla är överens om". ('Abd ar-Rahman al-Gaziri, al-Fiqh 'ala al-Mazahib al-Arba'a, Dar al-Kutub al- 'Elmeyah, 1990, vol. 4, s. 522.)

Beträffande perioden för vården av barn tillade Gazirir
"Hanafiterna sade, att modern har rätt till vården av pojken, tills han är sju år gammal. Andra sade:' tills han är nio år' Men den första åsikten är lagligt accepterad. För flickan finns det två åsikter. Den första tills hon får menstruation. Den andra tills hon når pubertetsåldern som bestämdes vara nio års ålder. Detta är vad som lagligt accepterades". (Ibid., s. 523.)
Modern kan ha barnet under de svåraste åren, när hon vaknar på natten för att ge mat och byta blöjor och ha toaletträning etc. Sedan kan fadern ta över, när barnet kan vara till hjälp istället för att behöva hjälp.


5. MÄN I PARADISET KOMMER ATT ÅTNJUTA SEX MED STÄNDIGT UTSÖKTA JUNGFRULIGA KVINNOR

Muslimska män är berättigade till flera fruar i detta livet. I paradiset belönas de med ytterligare kvinnor - fullkomliga i skönhet.
Mu'az rapporterade från Allahs sändebud, som sade:
"En kvinna orsakar inte problem för sin man i denna världen, men hans fru bland jungfrurna med rena ögon (huris) säger inte till henne: 'Orsaka honom inget besvär. Må Allah tillintetgöra dig. Han är endast passerande gäst hos dig, och det är mycket nära förestående, att han snart kommer att lämna dig för att komma till oss.'" (Mishkat al-Masabih, Bok 1, mannens och hustruns plikter, Hadith No.62).

Utgivaren av Mishkat skrev i en fotnot till denna tradition:
"Ingen kvinna borde orsaka sin man besvär och oro. Hon bör ge honom välbehag och välbefinnande i hushållet. Om hon handlar annorlunda, kommer hon inte att vara i stånd att vara med sin make i paradiset. Där skall jungfrurna med rena ögon vara hans gemåler."

Ty Koranen lovar den gudfruktiga mannen vackra kvinnor i paradiset. De beskrivs på följande sätt:

"Men de som fruktade Gud skall de få njuta i trygghet, av grönskande lustgårdar och porlande källor, klädda i siden och brokad, vilande på högsäten mitt emot varandra. Sådan skall deras lycka vara och vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap." (Koranen 44:51-54).

"Där finns de med blygt sänkta blickar, som varken människor eller osynliga väsen förut kommit nära....med rubinens och korallens skönhet". (Koranen 55:56-58).

"De bästa, de skönaste följeslagerskor ..... med de fagraste mörka ögon, dolda för allas blickar" (Koranen 55:72).

"I sin triumf får de gudfruktiga glädjas åt lummiga parker och spaljéer av vindruvor och följeslagerskor (med tilltagande bröst- Kawa'eb), evigt unga som de själva. (Koranen 78:33).

Av detta kan man se, att de gudfruktiga skall bli gifta med kvinnor i paradiset. Dessa kvinnor skall inte se på någon annan utom sina män. De kommer att bli kvarhållna i sina paviljonger. Dessa kvinnor i paradiset skall vara fagra; inte lika de mörkhudade i Arabien. Deras skönhet kommer att vara fullkomlig. Deras ögon är vida och stora, och deras bröst är
"Kawa'eb" - "tilltagande och fasta, inte sviktande." (Ibn Kathir, kommentar till Koranen 78:33).

Hadith säger oss även
"I paradiset ... skulle varje person kunna ha två fruar (så vackra) att märgen i deras skenben skulle glimma under köttet, och det skulle inte finnas någon utan en fru i paradiset. " (Sahih Muslim, engelsk översättning, Hadith No. 6793, se även 6794, 6795 & 6797).

En annan Hadith låter antalet fruar vara sjuttiotvå. Sjuttio kvinnor är speciellt skapade och två är mänskliga kvinnor. (Ibn-Kathir kommentar till Koranen 56:35-37). Han jordiska fru kan inkluderas bland hans "huris", men i paradiset skall det att finnas ytterligare kvinnor för honom, ända upp till sjuttiotvå.
Ovanstående beskrivningar är bokstavliga, och relationen mellan män och deras "huris" är kroppslig och inte endast andlig, något som följande Hadith, som är vald av den som ställt samman Mishkat al-Masabih, visar.
"Den helige profeten sade: 'Den troende skall få den och den styrkan i paradiset för sexuellt umgänge. Det frågades: O, Allahs profet! Kan han göra detta? Han sade: "Han kommer att få hundra personers styrka.'" (Mishkat al-Masabih, engelsk-arabisk översättning, Bok IV, Kapitel XLII, Paradiset och Helvetet, Hadith No.24).
(Denna Hadith citeras från Tirmizi och klassas av Tirmaizi som sahih - pålitlig och felfri." (Sunan at-Tirmizi, kitab sifat al- Ganah, Hadith No. 2536). Ibn Kathir betonar i sin kommentar den bokstavliga naturen i sexuellt umgänge i paradiset genom en annan Hadith:

"Profeten blev tillfrågad: 'Har vi sex i paradiset?' Han svarade: 'Ja, med honom som håller min själ i sin hand och det kommer att göras dahman, dahman (det vill säga intimt umgänge utfört med sådan knuff och oro.'" (Ibn-Kathir, vol. 8, sid. 11, kommentar till Koranen 56:35-37, publicerad av Dar Ash-sha'b, med fotnot av utgivaren, som förklarar innebörden av 'dahman'. ). Och när detta är avslutat, skall hon återvända ren och jungfrulig igen.'" (Ibid., kommentar till Koranen 56:35-37).

I islam associeras kvinnornas ständiga mottagande av jungfrulighet traditionellt med paradiset. Den berömda kommentaren Al-Jalalayn ser att glädjen, som nämns i Koranens vers: "Denna dag skall de vars arvedel är paradiset helt gå upp i sin glädje (fakehoun) (Koranen 36:55)

"inkluderar kvinnornas intagande av jungfrulighet i paradiset". (Tafsir al-Jalalayn om Koranen. 36:55).

Den store vetenskapsmannen Ghazali citerar al-'Ouaza'i, en av de tidiga vetenskapsmännen som kommenterades ovanstående vers, varvid han sade: "'Sysselsatt med sin glädje' betyder sysselsatt med att motta jungfrurnas jungfrulighet." ( Ihy'a 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, Vol IV, s. 575).

Och den store kommentatorn Ibn 'Abbas sade om ovanstående vers: (fakehoun) betyder glädjas genom att motta jungfrurnas jungfrulighet. (Ibn 'Abbas, Tanweer al-Miqbas, kommentar till Koranen 36:55).

Inte endast på jorden utan även i paradiset har mannen betydande sexuella njutningar. Han kan gifta sig med flera kvinnor på jorden, och även när hans jordiska liv är slut, kan han se fram emot att ha vackra kvinnor i paradiset. Han kommer att bli i stånd att ha upp till sjuttiotvå "huris"; han kommer att få hundra mans styrka i fråga om sex; han kommer att bli i stånd att utföra sex med stort knuffande och störande. Å andra sidan utlovas kvinnan ingenting. Hon har ingen försäkran om en enda man.

Om igen har mannen alla fördelar och njutningar, medan kvinnan ständigt måste användas för hans syften. Hans är njutningen - hennes oron, i denna världen och nästa.


SKÄLET VARFÖR DET ÄR SÅ

Varför har män i islam sådana privilegier över kvinnor? Följande material, mestadels taget från ett samtida verk om islamisk lag av en moderna forskare, som heter Gazari, kan förklara skälet varför det är så.


BETYDELSEN AV ÄKTENSKAPSKONTRAKT

"Äktenskapskontrakt utförs av lagstiftaren, så att mannen kan dra nytta av kvinnans könsorgan och resten av kroppen i syfte att få njutning. Mannen äger som sådan genom äktenskapskontraktet denna exklusiva förmån." ('Abd ar-Rahman al-Gaziri, al-Fiqh 'ala al-Mazahib al-Arba'a, Dar al-Kutub al- 'Elmeyah, 1990, vol. 4, s. 7).

"Den accepterade uppfattningen i skilda skolor i rättsvetenskap är, att det som har avtalats i äktenskapet är till för mannens fördel, inte motsatsen. Imamen Maliks följeslagare förklarade äktenskapskontraktet som ett kontrakt med äganderätt till kvinnans könsorgan och resten av hennes kropp.

Imamen Shafi'is efterföljare sade: "Den mest accepterade synen är, att det man avtalat om är kvinnan, dvs. förmånen erhållen från hennes könsorgan". Andra sade: "Det man har gjort kontrakt om gäller både mannen och kvinnan. Så enligt den första uppfattningen kan inte frun begära sex från sin man, ty det är hans rättighet (inte hennes), och enligt den andra uppfattningen kan hon begära att ha sex med honom."

Imamen Abu Hanifas efterföljare sade: "Rätten till den sexuella njutningen tillhör mannen, inte kvinnan, varvid han menar, att mannen har rätt att tvinga kvinnan att tillfredsställa honom sexuellt. Hon har å andra sidan inte rätt att tvinga honom att ha sex med henne utom en gång (under livstiden). Men han måste ur religiös synpunkt ha sex med henne för att skydda henne från att bli moraliskt fördärvad." ( Ibid., s. 9).


BETYDELSEN AV BRUDGÅVAN

"Brudgåvan (Mahr) är en teknisk term, som betecknar de pengar man måste ge en kvinna i äktenskapskontraktet i utbyte mot njutningen av henne" ('Ibid., s. 8).
"Det mest aktningsvärda villkor du infriar är, när du får rätten att åtnjuta kvinnans privata delar". (Sahih Bukhari, engelsk översättning av M. Muhsin Khan, Vol. VII, Hadith No. 81. Se även Mishkat al-Masabih, Bok II, under avdelningen brudgåva, Hadith No. 53).

Encyklopedin om islam kommenterade ovanstående Hadith genom att säga:
"Enligt en tradition i Bukhari är mahr det väsentliga villkoret för äktenskapets legitimitet. 'Varje äktenskap utan mahr är av noll och intet värde.'" (Encyclopaedia of Islam, under 'Mahr').

Att ge brudgåva är något fundamentalt för att säkra mannens sexuella rättigheter, så: "Den som ger två händer fulla av mjöl eller dadlar som brudgåva till sin fru har lagligt återgäldat hennes privata delar." (Mishkat al-Masabih, Bok II, under avdelningen brudgåva, Hadith No. 57., rapporterat av Abu Daud även rapporterat av Ahmad). Hadith förtäljde, att ett par skor (Ibid., Hadith No. 58., rapporterat av Tirmizi) och en järnring (Sahih Bukhari, engelsk översättning av M. Muhsin Khan, Vol. VII, Hadith No. 80) gavs som brudgåva. Ty den bästa brudgåvan är den lättaste att bära." (Al-Islam wa-l-Mar'ah al-Mu'aserah, Al- Bahi al-Khuli, Dar al-Qalam, Kuwait, 1984, s. 57, rapporterad i Musnad Ahmad).

Sambandet mellan brudgåvan och den sexuella njutningen kan även ses utanför äktenskapet:

"Om en man har sex med en gift kvinna och av misstag tar henne för att vara sin fru, måste han ge henne en brudgåva likvärdig med den brudgåva som ges åt en kvinna av hennes sociala värde. Denna brudgåva blir fruns egendom och inte hennes mans." ('Abd ar-Rahman al-Gaziri, al-Fiqh 'ala al-Mazahib al-Arba'a, Dar al-Kutub al- 'Elmeyah, 1990, vol. 4, s. 8).

Denna betydelse av brudgåvan som en garanti för mannens sexuella njutning är rotad i Koranen, något vi skall se av följande påståenden gjorda av några av de mest eminenta forskarna:

"(Och liksom ni vill njuta av vad er hustru skänker er, skall ni ge henne den föreskrivna brudgåvan. Koranen 4:24). Den njutning (som nämns i denna vers i Koranen) är den sexuella njutningen. Och lönen är brudgåvan. Och brudgåvan kallades en lön eftersom det är en njutningens lön…och detta bevisar, att lönen är en ersättning för kvinnans könsorgan (eller det sexuella umgänget), för det som ges i ersättning för njutningen kallas en lön. Forskarna var inte överens beträffande vad som avtalas i äktenskapskontraktet. Är det kvinnans kropp eller den njutning, som kommer från användningen av kvinnans könsorgan? Eller båda delarna? Det som är uppenbart är 'båda', ty kontraktet fastställer allt detta." (Qurtubi).

Denna betydelse av brudgåvan intygas även av Hadith:

"En man gifte sig med en kvinna i tron att hon var jungfru. När han upptäckte, att hon var gravid efter äktenskapsbrott, gick han och rapporterade det för profeten. Profeten dömde, att kvinnan var berättigad till brudgåvan. Han skilde de två, befallde att kvinnan skulle agas och sade till mannen: 'Babyn kommer att bli din slav. (I islam är både erkännande och adoption av icke legitima barn omöjligt - Encyclopaedia of Islam, under 'Nikah'). Så brudgåvan ges som ersättning för det sexuella umgänget." (Ibn Kathir, kommentar till Koranen 4:24).

"Brudgåvan ges som ersättning för kvinnans könsorgan." ( Ibn Kathir).

"Analogt skall brudgåvan ges som ersättning för användningen av eller förmånen med kvinnans könsorgan." (Razi, kommentar till Koranen 4:25).

"(Och liksom ni vill njuta av vad er hustru skänker er skall ni ge henne den föreskrivna brudgåvan. Koranen 4:24). Det finns två tolkningar i fråga om denna vers. Den första, som omfattas av majoriteten forskare, finns i hans uttalande (Lagligt för dig ... är att du kan söka använda dina tillgångar i äktenskapet). Med detta avses att söka kvinnan med ekonomiska tillgångar genom äktenskap. Den andra tolkningen är, att denna vers talar om tillfälligt äktenskap." (Razi Ibid., kommentar till Koranen 4:24).

"Abu Bakr ar-Razi sade: 'Denna vers (Koranen 4:24) är ett bevis för att befriandet av slavflickan inte kan vara hennes brudgåva.' Ty denna vers bevisar, att kvinnans könsorgan är något som har ett ekonomiskt värde." (Ibid.).

"Malik sade: Brudgåvan borde inte vara mindre än en fjärdedels dinar eller tre dirham. Några av våra efterföljare sade för att rättfärdiga hans slutsats: Detta liknar mest avhuggandet av handen, ty kvinnans könsorgan är en lem av kroppen och handen är en lem vars amputering blir laglig då man stulit ett minibelopp av pengar. Och detta belopp är en kvarts dinar eller tre dirham. Så Malik ansåg, att kvinnans könsorgan hade samma värde som handen. Abu 'Omar sade: "Abu Hanifah hade kommit till en liknande slutsats före honom. För han jämförde brudgåvan med avhuggandet av handen. I hans system, kan inte handen huggas av, frånsett ett belopp på en dinar eller tolv dirham, och enligt honom finns det ingen brudgåva under detta." (Qurtubi, kommentar till Koranen 4:24).

"Allahs uttalande (du kan söka använda dina ekonomiska tillgångar i äktenskapet). Detta innebär: genom äktenskapet eller genom uppköp. Så Allah, den vise, gjorde kvinnans könsorgan lagliga genom ekonomiska tillgångar. Detta nödvändiggör, att man ger brudgåva i äktenskapet. Den allrahögste gjorde det olagligt att använda kvinnans könsorgan utan att betala någonting i som ersättning". (Abu Bakr Mohammad Ibn 'Abd Allah känd som Ibn al-'Araby, Ahkam al-Qur'an, Del 1, s.387).

"Ge dem den föreskrivna brudgåvan" (lönen) (Koranen 4:24). Denna vers bevisar att brudgåvan kallas 'lön'. Beviset för detta är, att brudgåvan ges som ersättning för den sexuella njutningens förmån. Ty förmån är motsatsen till det som kallas 'lön'." (Ibid., s.401).

"Våra forskare har sagt: "Allah, den mest upphöjde; han gjorde brudgåvan till att vara en ersättning. Han behandlade den likt alla andra ting som kräver en ersättning. På grund av sitt uttalande: "(Och liksom ni vill njuta av vad er hustru skänker er skall ni ge henne den föreskrivna brudgåvan (lönen). Koranen 4:24), kallade han den en lön. Han tog bort den från lagen om gåvor till lagen om ersättning. Argumentet, att båda parterna njuter av varandra i äktenskapet, och att brudgåvan är en ytterligare betalning för frun, stämmer inte. Men mannen är förpliktad att betala brudgåvan, så att han kan äga rätt att härska över kvinnan och stå som "herre över sin slav" i relationen, på grund av det som han gav som ersättning, så att hennes förmån blir hans. Så hon kan inte fasta utom genom hans tillstånd. Hon kan inte bege sig på pilgrimsfärd utom genom hans tillstånd. Hon lämnar inte huset utom genom hans tillstånd. Och han kommer att ha rätten över hennes egendom utom upp till en tredjedel som kommer att tillhöra henne. Det fungerar utan att man säger, att han kommer att ha rätten över hennes kropp." ( Ibid., s.317).

Ibn al-'Araby såg, att mannens sexuella rättigheter, med stöd av att hans betalning av brudgåva, är grundade i Koranen. Han gick till och med så långt, att han sade, att betalningen av brudgåvan föreskrev överman- resp. tjänare- relationen mellan mannen och frun.


MANNEN HAR RÄTTIGHET ATT HINDRA SIN FRU FRÅN ATT HA OM-SORG OM HENNES BARN FRÅN ETT TIDIGARE ÄKTENSKAP.

Slutsatserna av de sexuella rättigheterna säkrade genom betalningen av denna brudgåva sträcks ut för att beröra barn i ett tidigare äktenskap:

"Mannen har rättigheten att hindra sin fru från att se efter och amma sin baby, från sin tidigare man (om hon bodde i mannens hus), ty detta kommer att göra henne alltför sysselsatt att ge akt på sin man, och det kommer att inverka på hennes skönhet och renlighet; allt detta är endast mannens rättigheter." (Hanafiter) ('Abd ar-Rahman al-Gaziri, al-Fiqh 'ala al-Mazahib al-Arba'a, Dar al-Kutub al- 'Elmeyah, 1990, vol. 4, s. 488).


MANNEN HAR RÄTTIGHET ATT VÄGRA SIN FRU DAGLIGT UNDERHÅLL

I islam "åstadkommer inte äktenskapet någon egendomsgemenskap mellan mannen och frun." (Encyclopaedia of Islam, under 'Nikah'). Följaktligen måste frun lita på sin mans understöd varje dag. Dock finns det talrika skäl, varpå mannen kan vägra att understödja sin fru, vilket det följande antyder:
Hanafiterna sade:
"Understödet åt kvinnan (nafaqa) är obligatoriskt för mannen som återbetalning åt kvinnan, för att hon blir inlåst i mannens hus och för att hon uteslutande blir hans. ('Abd ar-Rahman al-Gaziri, al-Fiqh 'ala al-Mazahib al-Arba'a, Dar al-Kutub al- 'Elmeyah, 1990, vol. 4, s.495).

"Hanafiterna sade: 'Det finns inget understöd åt kvinnan om hon är-
(1) upprorisk (Nashiz) dvs. en kvinna som går utanför mannens hus utan hans tillstånd och utan ett försvarligt skäl, eller om hon vägrar att överlämna sig åt honom, så att hon inte går in i hans hus. Men om hon vägrar att ha sex med honom (även om det är olagligt), är denna vägran inget skäl till att avsluta hennes understöd, ty det kvalificerade skälet till understödet existerar, och detta är att hon blir inlåst i hans hus.
(2) Den avfallna kvinnan.
(3) Den kvinna som lyder mannens son eller hans far eller kysser antingen med begär eller med någonting som skulle kunna ställa hennes relation med sin man i ett förbjudet släktled.
(4) Kvinnan vars äktenskapskontrakt är ofullständigt och kvinnan som hade sex med någon av misstag, varvid mannen trodde, att hon var hans fru.
(5) Kvinnan som är för ung att ha sex. (den islamiska lagen känner ingen minimiålder för ett legitimt äktenskap. (Encyclopaedia of Islam, under 'Nikah').
(6) Den fru som sitter i fängelse, även om hon är oskyldig, om han inte kan ha umgängesrätt med henne (som en fru).
(7) Den sjuka frun som på grund av allvarlig sjukdom inte flyttade till mannens hus efter ceremonin, eftersom hon inte överlämnade sig åt mannen.
(8) Frun som våldtogs av en annan man.
(9) Frun som beger sig iväg för att utföra en pilgrimsfärd…..det finns inget stöd för henne ty hon inte är inlåst." ('Abd ar-Rahman al-Gaziri, al-Fiqh 'ala al-Mazahib al-Arba'a, Dar al-Kutub al- 'Elmeyah, 1990, vol. 4, sid. 495-497).

Imamen Shafiis efterföljare sade: "Villkoren för mannens underhåll av kvinnan är följande:
För det första måste hon själv vara till nytta för honom genom att offra sig åt honom, t.ex. genom att säga till honom: 'Jag överlämnar mig helt åt dig'. Det viktiga är, att hon måste underrätta honom i förväg, att hon är redo att tillmötesgå honom och hans tillträde till henne såsom han önskar. Om hon inte underrättar honom, att hon är redo, har hon ingen rätt till underhåll, även om hon inte vägrar hans begäran att möta henne. Så underhållet är beroende av kvinnans tillkännagivande för sin man, att hon är redo att tillmötesgå honom varje gång han önskar, och att hon måste vara till nytta för honom och sig själv varje gång han önskar. Så om hon arbetar under dagtid, och han inte kan möta henne, skulle hennes underhåll kunna nekas.
För det andra måste hon vara i stånd att ha sexuellt umgänge. Om hon var en liten flicka, som inte kan klara sexuellt umgänge, är hon inte berättigad till underhållet. För det tredje får hon inte vara upprorisk, dvs. vara olydig mot sin man, något som kan ta formen att hindra honom från att åtnjuta henne genom att vägra hans vidrörande, hans kyssar och vägran att ha sex. Om hon nekar honom något av det ovanstående, kommer hennes underhållsbidrag att upphävas för den dagen, eftersom underhållsbidraget är beroende dag för dag .... och upproriskheten en dag upphäver hennes försörjning av kläder under en hel säsong." (Ibid., s. 498.).

Imamen Maliks efterföljare sade: "Villkoret för mannens underhållsbidrag till kvinnan är, att hon skall göra sig själv tillgänglig för mannen för sexuellt umgänge, så att om han begärde det av henne, skulle hon inte vägra. I annat fall skulle hon inte ha rätt till underhåll." (Ibid., s. 497-498.).

"Imamen Ibn Hanbala efterföljare sade: 'Fruns dagliga underhållsbidrag är beroende av mannen, om frun helt underordnar sig sin man .. för det dagliga underhållet ges åt kvinnan i gengäld för mannens sexuella njutning, så när frun överlämnar sig är hennes dagliga underhållsbidrag obligatoriskt, om hon bara nått nio års ålder ... så om hon var frisk kroppsligt och överlämnade sig själv åt mannens njutning men utan sexuellt umgänge, har hon ingen rättighet till dagligt underhållsbidrag. Så om frun vägrar att överlämna sig, så att mannen kunde ha sex med henne, nekas hennes dagliga underhållsbidrag, så att om hon sedan har ett problem, som hindrar henne från att ha sex med sin man, men sedan överlämnar sig till sin man efter det, får hon inget dagligt underhållsbidrag, så länge hon är sjuk, som en bestraffning för henne, eftersom hon vägrade att överlämna sig åt mannen, när hon var frisk." (Ibid., s. 497-499). Ovanstående regler troddes uppriktigt vara Allahs vilja. Gaziri, som sammanfattade uppfattningarna i de olika skolorna, skrev i den islamiska lagen i inledningen till sitt verk al-Fiqh:
"Min intention var att för folket framställa en bok, som förklarade för dem deras ansvar och privilegier inom familjen .. så att de muslimska massorna, under det de erkände sina plikter, skulle kunna utföra dem med fullkomlighet för att behaga den allsmäktige Guden." (Ibid., s. 5).


KVINNORNAS ANDLIGA STÄLLNING

Hadith beskriver den goda frun på följande sätt:
"Den dygdiga frun lyder sin man, om han befaller henne; om han ser på henne, behagar hon honom; om han ger henne en ed; hon uppfyller den, och om han är frånvarande från henne, vaktar hon sig själv och hans egendom." (Mishkat al-Masabih, Bok 1, plikt mot barnen Hadith No. 43) (Ibn Magah).
"De bästa kvinnorna är de, som har de skönaste ansiktena och den billigaste brudgåvan." (Ihya' 'Uloum ed-Din av y Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, vol. II, Kitab Adab al-Nikah, s. 45).
"Den goda frun står utanför denna världen, ty hon hjälper dig fritt att koncentrera dig på det kommande livet. Hon gör det genom att utföra sina plikter (istället för att mannen skall tvingas utföra dem) och genom att tillfredsställa mannen sexuellt och så skydda honom från sexuell frestelse." (Ibid., s. 35).
v Fastän kvinnorna värnar om männens eviga bestämmelse genom att skydda dem från att begå äktenskapsbrott, uppfattas de själva, som om de är mycket farliga för männen. Ghazali rapporterade följande Hadith:
"När en kvinna kommer, kommer hon i form av en djävul". ( Ibid., P.33. Även citerad i Sahih Muslim, engelsk översättning, Hadith No. 3240).
Och man tror, att majoriteten av dem kommer att sluta i helvetet.
"Profeten sade: 'Jag har inte lämnat efter mig någon katastrof (fitnah) mer skadlig för män än kvinnor'" (Sahih Bukhari, Arabisk-engelsk översättning, vol. vii , Hadith No. 33).
Dr M. Al-Buti vänder sig till muslimska flickor och säger: "Vet att denna frestelse, som plågar mannen, beror på er". (Dr. Mohammad Sa'id Ramadan al-Buti, Ela kul Fataten Tu'min be-Allah, Mu'asasat ar_Risalah, Beirut, 1987, Åttonde upplagan s. 19). Som kommentar till Koranen 3:13 (Kvinnors kärlek, söner i mängd, skatter av guld och silver, hästar av ädel ras, boskap och åkerjordar har utmålats för människorna som det mest åtråvärda i livet) sade Dr Buti:
"Gud betraktade kvinnan som första rangens lustar, som han placerade i mänsklighetens väg....Kvinnan är då absolut den största bedrövelsen i en mans liv." (Ibid., s. 16.).

"Profeten Allah sade till Fatima, sin dotter: 'Vad är bäst för en kvinna?' Hon svarade: 'Att hon inte ser en man och inte blir sedd av en man.' Han blev belåten med hennes svar och omfamnade henne och sade: 'En avkomma som liknar sitt ursprung'. Följeslagarna brukade blockera fönstren och öppningarna i väggarna i sina hus, så att kvinnorna inte såg på männen.... 'Omar sade: 'Kläd inte kvinnorna i vackra kläder, och de kommer att stanna kvar inne i huset', ty de vill inte gå ut i trasiga kläder. Han sade även: 'Vänj era kvinnor vid ordet nej'" (149. Ihya' 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, vol. II, Kitab Adab al-Nikah, s. 53).

Bukhari återgav följande Hadith:
"O, kvinnor! Ge allmosor, eftersom jag har sett att majoriteten av dem, som bor i helvetets eld, var ni (kvinnor)" (Sahih Bukhari, Arabisk-engelsk översättning, vol. 1, avdelning 'En menstruerande kvinna borde inte fasta', Hadith No. 301.).
Och Muslim återgav:
"Bland invånarna i Paradiset torde kvinnorna utgöra minoriteten." (Sahih Muslim, engelsk översättning, Kitab Al-Riqaq, kapitel MCXL Hadith No. 6600.).
Dr Mohammed al-Buti, en modern författare, ser att skälet till att majoriteten av kvinnor kommer att sluta i helvetet är, att de sviker i sin viktigaste uppgift och sålunda orsakar att männen snavar (Dr. Mohammad Sa'id Ramadan al-Buti, Ela kul Fataten Tu'min be-Allah, Mu'asasat ar_Risalah, Beirut, 1987, Åttonde upplagan, s. 21.). Sålunda representerar kvinnorna den största stötestenen för männens andaktsutövning och deras eviga bestämmelse, något som följande Hadith anför:
"Hade det inte varit för kvinnornas skull, skulle Gud verkligen, verkligen ha blivit tillbedd." (Kanz-el-'Ummal, Vol. 21, Hadith No. 825.). "Det finns ingen katastrof jag fruktar mer för min nation än kvinnor och vin." (Ibid., Hadith No. 829.).
"Männen förgicks den dag de lydde kvinnorna." (Ibid., Hadith No. 831).


SLUTSATS

Det är ingen överraskning, att några tänkande kvinnor från islamisk bakgrund gör uppror mot sådana läror. En sådan kvinna, Dr Sa'dawi, skrev:
"Äktenskapets institution förblev mycket annorlunda för män än för kvinnor, och rättigheterna, som beviljades männen var skilda från dem som beviljades fruarna. Faktiskt är det sannolikt inte riktigt att använda termen 'kvinnans rättigheter', eftersom en kvinna under det islamiska äktenskapssystemet inte har några mänskliga rättigheter, såvida vi inte betänker att en slav har rättigheter under ett slavsystem. Äktenskapet är, så långt det gäller kvinnan, precis likt slaveriet för slaven, eller livegenskapens kedjor för den livegne." (Nawal El Sa'dawi, The Hidden Face of Eve, Zed Press, London, 1980,sid. 139, 140.).
Om Dr Nawal Sa'dawi är en muslimsk upprorsmakare och liberal tänkare, låt oss då höra det från den store muslimske forskaren och filosofen Ghazali, som framlade ovanstående påstående för ungefär sjuhundra år sedan, när han sammanfattade situationen enligt följande:
"Det mest övertygande och definitiva ordet i ärendet är, att äktenskapet är en form av slaveri (riq). Kvinnan är mannens slav, och hennes plikt är därför absolut lydnad inför mannen i allt han ber rörande hennes person. Det är som Muhammed själv sade: 'En kvinna, som i dödsögonblicket åtnjuter fullt bifall från sin man, kommer att finna sin plats i paradiset'." (Ihya' 'Uloum ed-Din av Ghazali, Dar al-Kotob al-'Elmeyah, Beirut, vol. II, Kitab Adab al-Nikah, s. 64).

Ihy'a 'Ulum ed-Din, vari Ghazali gjorde detta påstående, har prisats högt av många forskare. Den berömde imamen Nawawi sade därom. :"Ihy'a närmar sig tillståndet att vara en koran" (Ibid., Vol V, s. 6.). Tron att frun är mannens slav delas även av stora forskare sådana som Razi (Razi, kommentar till Koranen 33:51) och Ibn al-'Araby, som vi har sett tidigare, genom betalning av brudgåvan. (Ibn al-'Arabi, Ahkam al-Qur'an, del ett , s. 63.).
Moderna författare är inte lika uppriktiga som Ghazali i fråga om att medge, att kvinnan är mannens slav. Men de medger verkligen kvinnors underlägsenhet i förhållande till män. En modern författare sade:
"Det är ologiskt och orätt, att på något område sätta likhetstecken mellan kvinnan, som har omsorg om kläder, mode, frisyrer etc. och mannen, som bär ansvar för kvinnan och barnen och utstår olyckor och umbäranden för hennes skull och för barnens skull." (Tuffaha, Ahmad Zaky, Al-Mar'ah wal- Islam, första upplagan, Dar al-Kitab al- Lubnani, Beirut, 1985,sid. 33.).
Senare tillade han:
"Kvinnan är jämställd med mannen i islam inför lagen ... men kvinnan är inte jämställd med mannen med hänsyn till sitt sociala värde och sina subjektiva rättigheter. För hur kan den befallande och den befallda, den store och den lilla, den kunnige och den okunnige, den förståndige och den vansinnige, den orättvise och den rättvise, den hedervärde och den obetydlige, den duglige och den oförmögne, den arbetande och den late, den starke och den svage vara jämställda? Vi får då inte blanda ihop jämställdheten inför lagen och den mänskliga varelsens sociala värde." (Ibid., s.37.)
Om kvinnan enligt det ovanstående har ett ospecificerat lägre socialt värde, beskrev Ghazali, som kallas 'islams klippa' (huggat al-Islam), vad detta lägre värde är och kallade det vid dess verkliga namn: en slav. Muhammed gav dock kvinnan hennes verkliga värde i jämförelse med mannen, när han sade: "Hade jag befallt någon att buga sig i stoftet för någon, skulle jag ha befallt kvinnorna att buga sig i stoftet för sina män...."Detta är inte en relation mellan herre och slav utan det närmar sig relationen mellan skapare och skapad varelse!
Det måste betonas vid denna punkt, att inte alla muslimer följer ovanstående lära. Följande två Hadith är mycket talande:
"Ibn 'Omar berättade: Under profetens livstid brukade vi undvika att småprata ledigt och fritt med våra fruar, på det att inte någon gudomlig inspiration skulle kunna uppenbaras beträffande oss. Men när profeten hade dött, började vi småprata ledigt och fritt (med dem"." (Sahih Bukhari, engelsk översättning av M. Muhsin Khan, Vol. VII, Hadith No. 115.).

"Urwa berättade: Profeten bad Abu Bakr om 'Aishas hand för äktenskap. Abu Bakr sade: 'Men jag är din bror'. Profeten sade: 'Du är min bror i Allahs religion och hans bok. Men hon ('Aisha) är laglig för mig för äktenskap.'" (Ibid., Hadith No. 18) (Muhammed var femtio år gammal och 'Aisha var sex eller sju år gammal vid den tiden, men äktenskapet fullbordades, när hon blev nio år gammal).
Poängen här är: där det finns starkt ledarskap, kommer folkmassorna att ge vika och följa lärorna. Det är ledarskapet som lidelsefullt tror och lär och kräver tillämpning av dessa läror. Några muslimska ledare, även i Väst, kommenderar praktiserande av dessa läror. Till exempel föreslog en muslimsk forskare på landsbygden i Australien att:
"Polygami borde legaliseras och våldtäkt avskaffas i äktenskapet ... Han argumenterade, att kvinnan inte skulle vara i stånd att anklaga mannen för våldtäkt." (The Sun-Herald, en australisk tidning, den april 1991, s. 21.).

Trots att inte alla muslimer följer dessa läror, så finns lärorna där. Så en nominell muslim, som inte följer dessa läror nu, kan återvända och bli en engagerad troende, som då inte endast skulle iaktta dem utan även be andra att göra detsamma. Den iranske mannen i filmen "Inte utan min dotter" försäkrade en gång sin lilla dotter, att han är lika mycket amerikansk som en äppelpaj, likväl kunde han återvända och bli lika strikt muslim som Khomenie.
Ovanstående material är i första hand inte en personlig uppfattning hos några enstaka individer, utan det framställer Allahs vilja, sådan den uttrycks i Koranens och Hadiths läror. Det Koranen lär i svart och vitt, det lär Hadith i färg. De citat från Hadith som finns i denna lilla skrift är förenliga med islams anda och Koranens läror. Om Hadith inte varit beskaffad så, skulle den genast ha förkastats som förfalskad från islams första århundraden, inte trettonhundra år senare. Tvärtom har de plockats ihop av fe frommaste muslimerna under sin tid, citerade i alla böckers källor i islamsk litteratur, som har publicerats år efter år under mer än tusen år. I ljuset från Koranen blev ovanstående Hadith inte fördömd och förkastad. Det är när den utsätts för ett annorlunda ljus den sätts i fråga.
Ovanstående citat är inte en samling isolerade, originella eller ovanliga exempel, utan de är en framställning av huvudströmmen av en följdriktig konsekvent synpunkt beträffande kvinnornas ställning i islam.
Vi har begränsat våra kommentarer till det allra nödvändigaste, så att läsaren kan komma till sina egna slutsatser, snarare än att omåttligt influeras av vår tolkning.
Vi kan se att Koranen, den sunda Hadith, kommentatorerna till Koranen , muslimska forskar, gamla och moderna är överens att lära männens överhöghet över kvinnorna. Likväl finns det sådana som hävdar männens och kvinnornas jämlikhet i islam. Några framför sitt hävdande om jämlikheten beroende på verklig okunnighet om ovanstående material. Men andra gör hävdandet om jämlikheten trots sin kunskap om ovanstående material, såsom fallet är i filmen "Muhammed, ett Guds sändebud". Texten till denna film förbereddes av muslimska forskare, som mycket väl kände till det material, som fördes i ljuset i denna lilla skrift och mycket mer.
Om du tror, att detta material är otroligt, var vänlig och skicka referenser om dig själv, eftersom ett stort antal av dem har översatts till engelska. Och om du har läst denna lilla bok i all hast, var vänlig och läs den igen och dra dina egna slutsatser.

I svensk översättning från The Place of Women in Pure Islam :
http://answering-islam.org.uk/Women/place.html

I Korancitaten har använts M K Bernström: Koranens budskap, Proprius förlag, 2002

top


Till KATOLIKnu