Kommentar till Mässans texter

Andra påsksöndagen

Joh 20:19-31

v 19: "Frid åt er alla". Lärjungarna är rädda och sitter tillsammans i ett låst rum. Denna rädsla för judarna har vi redan mött i 7:13 och 19:38.

Det budskap som Maria från Magdala förmedlade har inte befriat dem från rädslan. Men Jesus kommer själv som han har lovat (14:18-19: Jf 16:18 ss: 5Mos 7:21). Denna hälsning "Frid åt er alla" betyder för lärjungarna mötet med Jesus och motsvarar det möte han hade med Maria från Magdala i örtagården. Där kände Maria igen honom på rösten när han sa: Maria 20:16.

Nu påminner denna fridshälsning lärjungarna om Jesu närvaro mitt ibland dem 14:27-29 och om hans seger 16:33-

De båda första gångerna då Jesus uppenbarar sig efter sin uppståndelse, först för Maria från Magdala och sedan för lärjungarna, är tecken på korsets två aspekter: skapelsens slutförande och förbundets fullbordan 19:28-30 samt Påskens förberedelse 19:31-42.

v 20-23: 1. Den nya Påsken. 2. Grundandet av den messianska kommuniteten.

1. Lärjungarna känner igen Jesus som fortfarande bär tecknen på sin död, de fem såren. Den uppståndne Messias som har fullbordat sitt uttåg från världen mot Fadern (2Mos 14:21-22 / Israels uttåg från Egypten mot det förlovade landet). Det befriar kommuniteten från rädslan den känner i en ond värld och börjar den messianska tiden.
2. Jesus sänder ut de sina att förverkliga sitt uppdrag och han ger dem den helige Ande (1Mos 2:7). På så sätt fullbordar han i dem sitt skarverk och ger dem kraft att möta världen och bedra mänskligheten från synden. (16:9; 9:41).

Liksom Maria från Magdala tidigare var tecknet för kommuniteten, så inkluderar "lärjungarna" nu alla som ansluter till sig Jesus.

"Lärjungarna" i 20:19-23 = fullheten, helheten. I dessa verser förekommer inga namn (utom Jesus) och inte heller några begränsningar.

"Lärjungarna blev glada när de såg Herren" det är resultatet av att möta Jesus, 16:20-22. Den nya Påskens fest har börjat med glädjen över Människans födelse, början till den slutgiltiga skapelsen. Händerna och sidan påminner både om födelsens smärta och om dess frukt: Gud-Människan.

Uppdraget som lärjungarna fick var så viktigt att kallelsen från Jesu sida var speciell: 15:16. Detta uppdrag motsvarar Jesu eget 17:18. Uppdraget måste fullbordas på samma sätt som Jesus fullbordade det: Genom att visa den kärlek som varar till slutet och som symboliseras av såren i Kristi händer och sida 13:34.

v 24-25. Tomas var inte med de andra när Jesus första gången stod mitt ibland dem. Han var "utanför" kommuniteten och riskerade att gå vilse, då han inte kunde ta del i den gemensamma erfarenheten. Han är "en av de tolv"(6:67,70 s) Efter uppståndelsen kommer denna siffra inte längre att känneteckna kommuniteten utan den kommer att kännetecknas av siffran 7 (21:2).

v 26-27. På kvällen samma dag "söndag / dagen efter sabbaten" ….. En vecka senare "söndag" …… Det visar att lärjungarna/kommuniteten samlades på söndagarna. När Jesus kommer till dem denna gång handlar det inte om att grunda kommuniteten utan om Jesu vanliga närvaro i kommunitetens möten och med hänsyftning till eukaristin med tanke på söndagen. Jesus kommer för alla och det är i denna samling och inte oberoende av gruppen som Tomas träffar honom. Jesus visar på nytt sin kärlek för de sina. Såsom han hade tagit initiativet när de övergav honom (6:19-21) så tar han den också nu för att hindra att Tomas går förlorad (17:12). Varje gång som Jesus visar sig för de sina bär han påminnelsen om sin död för sina vänner (15:13). Såret i sidan betyder dessutom den ständiga Andens gåva.

Uppståndelse betyder ej att han avkläs det mänskliga tillstånd han hade tidigare inte heller att han går över till ett väsen som är högre är den mänskliga utan det är det mänskliga tillståndet som når sin kulmen. Att vidröra Jesu händer och sida betyder att få del i hans kött och hans död och att därigenom mottaga hans eget liv.

Texten är sammanställd av Yvonne Liljefors från "Il Vangelo di Giovanni" av J. Mateos och J. Barreto, Citadella Editrice 1982.