Mikrokatekes

En kort sammanfattning av den katolska tron med skrifthänvisningar


Del 1: Trosbekännelsen

Vad är meningen med livet?

Vi skapades för att alltid vara fullkomligt lyckliga tillsammans med Gud. Fullkomlig lycka kan man endast hitta i fullkomlig kärlek och sanning, vilket Gud är. Lycka består inte av tillfälliga och ofullkomliga materiella ägodelar (Luk 12:15), sinnliga njutningar (Pred 1:8) och mänsklig vänskap, utan endast av en fullkomlig och evig vänskap med Gud. "Sök först Guds rike". (Matt 6:33). Våra hjärtan är utan ro, tills de får vila i dig". -Sankt Augustinus.

Den gudomlig uppenbarelsen

Den gudomlig uppenbarelsen är Guds Ord. Det är den sanning Gud uppenbarar för oss om sig själv och det vi behöver veta om himlen. Skriften och Traditionen är de två källorna till den gudomliga uppenbarelsen (2 Thess 2:15).

Den heliga Traditionen

Den heliga Traditionen är det av Gud talade ordet, som har förmedlats vidare från Kristus till apostlarna och från apostlarna till kyrkan (2 Thess 2:15, 1 Kor 11:2, Matt 28:19). Man hittar den i trosbekännelsen, de kyrkliga konciliernas dokument, påvarnas skrifter, och kyrkofäderna. (Se också 1 Kor 11:2, Gal 1:8-9, 2 Thess 2;15, 3:6, 2 Tim 1:13, 2:2, 3:14).

Den heliga Skrift

Den heliga Skrift är det skrivna ordet från Gud, det innehåller frälsningshistorien. "All skrift är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar." (2 Tim 3:16). Gud är det primära upphovet till den heliga Skrift (Bibeln).

Den apostoliska trosbekännelsen: En ort sammanfattning av Guds uppenbarelse

Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Jag tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nedstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himlen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Jag tror ock på den helige Ande, den heliga katolska kyrkan, de heligas samfund, synernas förlåtelse, köttets uppståndelse och ett evigt liv. Amen.

Bibeln allena- teorin

Katolska kyrkan förkastar "Bibeln allena" teorin, eftersom Bibeln inte kan uttolka sig själv. (Apg 8:27-31, 2 Pet 1:20, 21, 3:16). Det faktum att många bibelkristna inte är överens om sådana viktiga saker, som abort, skilsmässa och barndop, är tillräckligt för att visa, att Bibeln inte kan ställa sig ensam och förklara sig själv. Det måste finnas någon central auktoritet som tolkar den. Vi tror, att kyrkan har fått auktoritet från Gud, eftersom Skriften kallar kyrkan "sanningens pelare och grundval" (1 Tim 3:15). Gud vägledde kyrkan att bestämma vilka böcker som skulle utgöra Bibeln vid konciliet i Karthago 396 e Kr. Gud vägleder samma kyrka för att uttolka den. En kristen med ett exemplar av Bibeln kan inte för sig själv uttolka någon lära som står i motsättning till kyrkan i högre grad än en medborgare med ett exemplar av Konstitutionen har någon auktoritet att uttolka denna för USA utan vägledning från högsta domstolen. "Bibeln allena" teorin lärs inte av Bibeln, lärdes aldrig av apostlarna och existerade inte före 1500 e Kr.

Vem är Gud?

Gud är vår Fader (Jes 64:7). Gud är vår Skapare (1 Mos 1:19. Gud är vår Frälsare (Luk 1:47). Gud är evig (Ps 90:2,4). Gud är allsmäktig (Luk 1:37). Gud är allvetande (1 Sam 2:3). Gud är alltigenom god (Ps 136:1). Gud är rättvis (Ps 119:37). Gud är helig ( 3 Mos 19:2). Gud är en (Mark 12:29, 32), Gud är Fader, Son och den Helige Ande (Matt 28:19).

Den heliga Treenigheten

Den heliga Treenigheten är ett mysterium. Vi kan endast ha en ofullständig förståelse av den. Gud äger en natur, som utgörs av tre gudomliga personer. En natur är vad någonting eller någon är. En person är vem någon är. Gud är en gudomlig natur, men han är tre gudomliga personer: Gud Fader, Gud Son och Gud Helige Ande. (Matt 28:19, 1 Mos 3:22).

Jesus Kristus

Jesus Kristus är Guds evige Son, den andra gudomliga personen i den heliga treenigheten, som blev människa för vår frälsnings skull. Hans död betalade vår syndaskuld, och förtjänade det eviga livet åt oss. Genom sin död förstörde han vår död, genom sin uppståndelse återställde han vårt liv. Jesus är både Gud och människa, både "Guds Son" och "Människoson". Skriften lär, att Kristus är gudomlig. (Joh 20:28, Kol 2:9, Joh 1:1, Joh 5:18, Joh 10:30).

Gud Helige Ande

Den Helige Ande är den tredje gudomliga personen i den heliga treenigheten. Skriften säger: Den Helige Ande är Gud. (Joh 4:24, Apg 5:3,4, Joh 4:24, 1 Mos 6:3). Den Helige Ande är Sanningens Ande (Joh 14:17). Den Helige Ande ges åt dem som tror på Jesus och håller hans bud (1 Joh 3:23,24, 1 Joh 4:13, 1 Kor 12:3, Apg 5:29-32)

Den Helige Andes sju gåvor och tolv frukter
7 gåvor:

1. Vishet, 2. Förstånd, 3. Råd, 4. Styrka, 5. Insikt, 6. Gudsdyrkan, 7. Gudsfruktan (Jes 11:2,3).

12 frukter:

1. Kärlek, 2. Glädje, 3. Frid, 4. Tålamod, 5. Vänlighet, 6. Godhet, 7. Välvilja, 8. Mildhet, 9. Trofasthet, 10. ödmjukhet, 11. Avhållsamhet, 12. Kyskhet (Gal 5:22,23,24).

änglar: Guds budbärare

änglar är tjänande andar (Heb 1:14) skapade av Gud. änglar kan för människor förefalla ha en kropp (Tobit 12:19), och de beskrivs, som om de har vingar (2 Mos 25:20, 37:9, Hes 10:5). Varje människa har en skyddsängel som hjälp att beskydda henne från andlig och fysisk skada (Apg 12:15, Matt 18:10).

Djävulen

Djävulen (Matt 4:1) skapades som en god ängel, men han valde att synda mot Gud (Hes 28:12-17, Jes 14:11-15). Han ledde ett uppror mot Gud, och några änglar följde efter honom i detta. De kallas demoner (Upp 12:7-9).

Skapelsen och människans fall

"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord" (1 Mos 1:1). Människan är en skapad varelse sammansatt av kropp och själ och skapad till Guds avbild (1 Mos 1:26, 2:7). Människans fall är hennes fall från nåden till synden. Adam och Eva var första mannen och kvinnan, som skapades av Gud. De var skapade i nåd (vänskap) med Gud. De frestades av djävulen att vara olydiga mot Gud (1 Mos 3) och begick den första synden (arvssynden). De förlorade vänskapen med Gud och drevs ut ur Edens lustgård in till en värld som innebar lidande och död för dem och deras avkomlingar (Ps 51:7, Rom 5:12).

Nåden

Nåd är en nödvändig övernaturlig gåva från Gud, vilken ger nytt liv i själen – Guds eget gudomliga liv. Vi växer i nåden genom att ta emot sakramenten, genom bönen, genom att läsa Skriften och genom att utföra kärlekshandlingar. Vi förlorar nåden genom synd.

Den heliggörande nåden

Utan den heliggörande nåden kan vi inte komma in i himlen. Den gör oss heliga och behagliga inför Gud. Att vi fylls med den heliggörande nåden, är något som gör oss till Guds barn och ger oss möjlighet att komma in i himlen.

Nådegåvor vid särskilda tillfällen

Nådegåvor vid speciella tillfällen är nådegåvor, som sänds till oss, när vi behöver dem för att göra goda gärningar eller för att motstå frestelse.

Synd

Synd är en handling mot Guds vilja och hans bud. "Den som vet hur man handlar rätt, men inte gör det, han begår en synd" (Jak 4:17, 1 Joh 3:4). Det finns olika grader av synd (Matt 5:19, Joh 19:11).

Arvssynden

Arvssynden är våra första föräldrars synd, som berövade oss Guds nåd och vänskap. Den har förorsakat oss en försvagad vilja, så att det är svårare för oss att göra det goda än att undvika det onda. (1 Mos 3, Ps 51:7).

Dödssynd

Dödssynd berövar själen den heliggörande nåden. De som dör med en dödssynd, de inte ångrat, i själen kan inte komma in till himlen (1 Joh 5:16,17, Joh 15:6). Det finns tre nödvändiga villkor för en dödssynd:

  1. Allvarlig sak: tanken, ordet, handlingen eller underlåtenhetssynden måste vara något allvarligt fel, eller man tror, att det har varit det (Luk 12:47,48, 1 Mos 20:1-8),
  2. Fullt medvetande- personen måste vara medveten om att ha begått ett allvarligt fel (tänkt på det innan det utförs),
  3. Fullt samtycke – frivilligt valt att begå synden.
Mindre (veniala) synder:

En mindre synd är en synd, som inte omfattar något allvarligt objekt, eller en synd, där ett av de tre villkoren för dödssynd saknas.

Tillfälle till synd:

En person, plats eller ett ting, som leder oss till synd är ett tillfälle till synd (Matt 5:29,30, Ords 4:14, Syr 9:3-13).

Kyrkan: Kristi kropp

Kyrkan är: De heligas gemenskap (Heb 10:25), Kristi kropp (Ef 1:23, 1 Kor 12:27) och Guds familj (Ef 3:15).

Kyrkans fyra kännetecken:

En - Alla medlemmarna har en tro under påven (Ef 4:4-6, Joh 17:21)

Helig - Ty dess undervisning, dess sakrament och dess grundare, Kristus, är helig.

Katolsk - Universell, den samma i fråga om tid, plats och lära.

Apostolisk - Den grundades på apostlarna (Ef 2:20; Upp 21:14).

Påven

Ordet påve betyder "fader". Påven är den högste herden för kyrkan, den förste läraren och härskaren. Påven är den ofelbare uttolkaren av uppenbarelsen. Påven är endast ofelbar som den högste herden för kyrkan, när han klart definierar något ärende, som har med tron eller moralen att göra. Han ger ingen ny uppenbarelse men klargör Kristi och apostlarnas ursprungliga uppenbarelse. Påven är inte syndfri (oförmögen att synda). Katoliker litar på påven , eftersom han utnämndes av Kristus. "Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den" (Matt 16:17-19)."Jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut" (Luk 22:31,32). Kristus gav honom namnet "Kefas", som på hebreiska betyder "grundsten". "Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen" (Matt 16:19). "Nycklarna" symboliserar auktoritet (Jes 22:15-25, Upp 1:18). Han säger till Petrus: "Föd mina får"" (Joh 21:15-17) vilket betyder "undervisa min kyrka". Han utnämner Petrus till högste herden för sin kyrka. Kristus är det osynliga huvudet för kyrkan, påven är det synliga huvudet. Skriften visar, att den första tvisten om läran löstes genom ett kyrkligt koncilium (Apg 15), som leddes av den förste påven (Apg 15:7). Detta är Skriftens modell att lösa tvister i läran. Petrus är den som nämns först i varje lista på apostlarna (Matt 10:1-4, Mark 3:16-19, Luk 6:12-16, Apg 1:13), han var först med att utföra under i hans namn (Apg 3:6-7) och först att förkunna evangeliet (Apg 2:14).

Den välsignade jungfrun Maria: Den nya Eva

Maria kallas välsignad (Luk 1:42,48) Jungfru (Matt 1:23), Jesu moder (Apg 1:14 och Guds Moder. Bibeln kallar Kristus den nye Adam: "Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus" (1 Kor 15:22). De tidiga kyrkofäderna kallade Maria den nya Eva (1 Mos 3:15). Liksom döden kom genom Eva, så kom livet genom Maria. En fallen ängel bedrog Eva, en jungfru (1 Mos 3:4). Hon var olydig mot Gud och förde död till världen. En god ängel gav sanningen till en "jungfru vid namn Maria" (Luk 1:27). Hon lydde Gud och förde liv till världen. Gud använder samma instrument, som djävulen använde för att få oss på fall, som instrument för vår försoning. Två Guds söner .. Adam (Luk 3:38) och Kristus, två syndfria jungfrur - Maria och Eva; två träd - Kunskapens träd och korsets träd, två änglar Djävulen och Gabriel.

Maria, Guds Moder

Maria är Guds Moder, ty hon gav födelse åt såväl Jesu kropp som själ, till personen Jesus Kristus, som är Gud (Luk 1:43, Joh 20:28). Maria är vår andliga moder (Joh 19:25-27, 1 Mos 3:20).

De obefläckade avlelsen

Den obefläckade avlelsen innebär, att Maria avlades utan synd. Detta skedde för att förbereda henne på hennes speciella roll som Guds Moder, så att arvssynden ( Ps 51:5) inte skulle överföras till Jesus eller finnas närvarande, när hon avlades av den Helige Ande (Luk 1:26-38, Matt 1:18,19,20). Gud valde att i förväg tillräkna Jesu Kristi förtjänster för hennes själ i det ögonblick hon avlades och bevara henne från arvssynden.

Marias ständiga jungfrulighet

Maria kallas ständig jungfru, eftersom hon var jungfru före och efter Kristi födelse (Luk 1:34, Jes 7:14).

Marias upptagning till himlen

Maria upptogs med kropp och själ till himlen. Maria förtjänade framför andra, som hade en mindre roll i frälsningsverket och som kroppsligt upptogs till himlen, hedern att upptagas till himlen (1 Mos 5:24, 2 Kon 2, Heb 11:5,6).

Marias förbön

Katoliker tillber endast Gud, men de ärar Maria som sin andliga Moder (Upp 12:1-17; Joh 19:26,27). Maria är en skapad varelse, inte skaparen. Dock är Maria Guds Moder (Luk 1:43, Joh 20:28). Hon är vår moder och himlens drottning. Luk 1:48: "Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig". Av Gud har vi fått befallningen "Hedra din fader och din moder" (2 Mos 20:12). Sålunda är den ära vi ger Maria, vår andliga moder, på intet sätt någon ersättning för den tillbedjan vi ger Gud i högre grad än den ära vi ger vår jordiska moder. I själva verket, står det i överensstämmelse med Guds heliga vilja, och vi som är Guds söner ärar henne, den som Guds Son ärade. Kristus är vår ende medlare (1 Tim 2:5-6) med Fadern, men Maria ber för oss tillsammans med sin Son Jesus. Jesus utförde sitt första under på hennes begäran (Joh 2:1-12). Precis som vi kan be våra medlemmar i kyrkan på jorden att be för oss (1 Tim 2:1, 2 Tim 1:3, Fil 4:22), så kan vi också be medlemmar i kyrkan att be för oss (Upp 5:8, Upp 8:26, Matt 22:31,32). Liksom en byggmästare hedras, när någon beundrar hans verk, så hedras också Gud, när vi hedrar Maria. Gud vill, att vi skall hedra Maria, liksom det behagar en fader, när hans dotter hedras. All den heder vi ger Maria kastas tillbaka på Gud, eftersom vi hedrar henne för det Han har gjort för henne, med henne och genom henne. När vi hedrar henne, hedrar vi Honom.

Den sista domen

Vid döden får varje själ sin individuella dom av Gud. Vid världens slut skall Kristus komma tillbaka till jorden och döma den (Matt 25, Vish 1-5). Han skall upprepa den individuella dom vi fick i döden framför hela världen. Vid denna tid skall alla döda uppstå (1 Kor 15).

Himlen

Himlen är en plats för belöning och evig lycka för dem som gör Guds vilja på jorden och dör i nådens tillstånd (Matt 25:21, Upp 21:3,4).

Helvetet

Helvetet är en plats för evigt straff för dem som dör i dödssyndens tillstånd och som följaktligen har förkastat Guds liv, sanning och kärlek. De två huvudsakliga straffen i helvetet är "smärtan på grund av förlust" (evig förlust av vänskap med Gud) och "medvetandets smärtan" (sinnenas eviga pina) (Matt 25:41, Mark 9:42-47, Luk 16:19-31, Matt 10.28).

Skärselden

Skärselden är en tillfällig plats, där själarna kompletterar den botgöring de inte kunde fullfölja på jorden. (2 Mack 12:46, 1 Kor 3:11-15, Matt 5:23-26).

Del II: Sakramenten

Ett sakrament är ett yttre tecken instiftat av Kristus för att förmedla nåd. Varje sakrament har både form och materia. Formen utgör de ord, som används i förvaltandet av sakramentet. Materian utgörs av vattenösningen i dopet, smörjelsen med olja i konfirmationen och i de sjukas smörjelse, handpåläggningen vid vigningens sakrament, bröd och vin i mässan, ångern i bikten och det ömsesidiga samtycket hos ett par som väljer äktenskapet.

Dopet:

Dopets sakrament (Matt 28:19, Joh 3:5) är det första sakrament vi tar emot. Det är nödvändigt att ta emot detta, innan vi tar emot andra sakrament. Dopet ger förlåtelse för arvssynden, synd genom handlingar, och ingjuter nåden i själen (Hes 36:25,26, Apg 2:38, 22:16, 1 Kor 6:11, Gal 3:26,27). Det tillämpar förtjänsterna från Kristi död på korset på själen och renar oss från synden. Det gör oss till Guds barn, Kristi bröder och den Helige Andes tempel. Det kan endast mottagas en gång och ger ett outplånligt insegel på själen.

Bikten:

Det andra sakramentet är botens sakrament, även kallat bikt eller försoningens sakrament. (Joh 20:21-23, Ords 28:13). Kristus gav makt åt apostlarna att förlåta synder i hans namn, och de lät denna makt gå vidare till sina efterträdare, biskopar och präster. Bikten förlåter de synder som har begåtts efter dopet. När vi går till bikt måste vi bekänna all dödssynder vi känner till efter deras sort (typ, t ex äktenskapsbrott eller stöld) och antal (mängd, t ex en gång, några få gånger ,många gånger). När vi har bekänt våra synder, skall vi lyssna till något råd prästen kan ge, be en akt av ånger, taga emot avlösningen (Kristi förlåtelse) från prästen, lämna biktstolen och utföra vår botgöring (de böner prästen ber oss att be, t ex 3 Hell dig Maria). För prästen är det en dödssynd att avslöja något av det han hört i bikten. Detta kallas biktens insegel. En präst skulle få fängelse eller dö om han avslöjade synder som någon har bekänt för honom i bikten. (Luk 15; Hes 33).

Det välsignade sakramentet: (Joh 6:25-71, Matt 26:26-28, 1 Kor 11:23-26, Luk 24:30,31)

Det kallas också den heliga eukaristin eller den heliga kommunionen. Det välsignade sakramentet är inte endast en symbol, utan det är verkligen Jesu Kristi kropp, blod, själ och gudomlighet. Under mässans under konsekrerar (förvandlar) prästen brödet och vinet till Kristi kropp och blod vid instiftelseorden, som har tagits från Skriften och lyder så: "Detta är min kropp; detta är mitt blod" (1 Kor 11:24,25). Mässan kallas offer, eftersom den är ett oblodigt upprepande av Kristi enda offer på korset vid Golgata (Mal 1:10-11,Heb 13:10). Kristus sade: "Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva." (Joh 6:48-52). Om vi har begått en dödssynd, måste vi först bikta oss, innan vi kan ta emot den heliga kommunionen. I annat fall ger den heliga kommunionen vanhelgelsens synd åt själen istället för att ge nåd. (1 Kor 11:27-29). För att ta emot kommunionen måste man komma fram med sina händer, formade till bön. När du kommer till prästen, kommer han att säga: "Kristi kropp". Du visar din tro genom att svara "Amen", när du öppnar din mun och tar emot på tungan (det vanliga sättet). Du kan också sträcka ut din hand, handflatan vilar på den andra handen, för att ta emot i din hand och sedan omedelbart föra hostian till munnen (valfritt sätt).

Konfirmationen.

Konfirmationen. (Apg 8:14-17, 9:17-19, 10:5, 19:5). Konfirmationen gör oss andligt vuxna och till Kristi soldater. Den kan endast mottagas en gång och ger ett outplånligt sigill på själen.

Vigningens eller ordinationens sakrament:

Vigningens eller ordinationens sakrament: ( 1Mos 14:18, Heb 5:5-10, Luk 22:19, Apg 6:6, 14:22,23). Dessa sakrament gör apostlarna och deras efterträdare i stånd att förvalta sakramenten.
Det finns tre grader i vigningens sakrament: 1. Diakon, 2. Präst, 3. Biskop. Endast präster och biskopar kan handha biktens sakrament och mässoffret. Varför kallar man präster fader? De är andliga fäder i kyrkan. De ger liv åt människor genom att förkunna evangeliet och genom att ge Guds förlåtelse genom sakramenten. (1 Kor 4:14-15, 1 Thes 2:9-12). Varför lever prästerna i celilbat? De följer Jesus Kristi exempel och lära (celibatär präst) att avstå från äktenskapet (ett offer) för himmelrikets skull. (Matt 19:12, Luk 18:29, 1 Kor 7).

äktenskapet:

äktenskapet: (Mark 10:22-12, Ef 5). Detta sakrament sammanför en man och kvinna för livet genom Guds makt, och syftet är gemenskap (kärlek) och alstrande av barn (liv). äktenskapet är bindande ända till döden (1 Kor 7:10,11,39, Matt 19:4-9). Ett upphävande är en förklaring, som görs av kyrkan, där det påstås sedan man avslutat en fullständig undersökning, att de element, som är nödvändiga för ett giltigt äktenskap inte fanns, vid den tid, då äktenskapet ingicks, och att något verkligt äktenskap därför inte ägde rum. Det är inte någon "katolsk" skilsmässa och påverkar inte på något sätt barnens legitimitet.

De sjukas smörjelse:

De sjukas smörjelse: Detta sakrament förlåter synder och kan gynna fysiskt botande , om det är Guds vilja. (Mark 6:13, Jak 5:13-15).

Del III. Buden

De två stora buden.
  1. "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det första och största budet. Det andra är av samma slag". (5 Mos 6:5, Matt 22:37-39). Det första stora budet motsvarar de tre första av de tio buden, som gavs till Moses.
  2. "Du skall älska din nästa som dig själv." (3 Mos 18:9, Matt 22:37-39). Det andra stora budet motsvarar de sista sju buden.
De tio buden: ( 2 Mos 20:1-17, 5 Mos 5:6-21)

"Om ni älskar mig, kommer ni att hålla mina bud". (Joh 14.15).

  1. Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig. Detta innebär, att vi endast tillber den sanne Guden, speciellt genom bön, och inte ger någon större kärlek till någonting annat.
  2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn. Använd Guds namn endast med vördnad.
  3. Håll sabbatsdagen helig. Deltag i mässan på söndagar och påbjudna helgdagar och avstå från onödigt fysiskt arbete på söndagar.
  4. Hedra din fader och din moder. älska, hjälp, respektera och lyd dina föräldrar.
  5. Du skall inte döda. Vi måste sköta om våra kroppar och inte på orätt sätt såra andra fysiskt eller med ord. (Matt 5:21-26). Alkohol- och drogmissbruk är syndigt (Gal 5:21).Vi har tillåtelse att försvara oss själva. Att döda som hämnd är dock fel. Abort är att mörda oskyldigt liv. (Luk 1:15,41,44,Ps 139:13, Jes 13:18).
  6. Du skall icke begå äktenskapsbrott. Detta bud förbjuder alla sexuella synder, äktenskapsbrott, otukt (föräktenskaplig sex) (Gal 5:16-24, 1 Kor 6:15-20, Ef 5:5,6, Matt 15:19, Upp 22:15), orena tankar, pornografi (Ps 101:3, Matt 5:27, Hes 16:25) och oanständig klädsel (Jes 3:16-24, 1 Tim 2:9,10, 1 Pet 3:1-6), onani och homosexuella handlingar. (1 Mos 19:1-29, Rom 1:24-27, 1 Kor 6:10, 1 Tim 1:10). Preventivmedel (konstgjord födelsekontroll) gör våld på den naturliga plan, som Gud hade med sexualiteten, eftersom Gud skapade ömsesidiga relationer för att vara livgivande och kärleks- givande. Preventivmedel åtskiljer onaturligt de två goda ändamålen med äktenskapet - livet (alstrande av liv) och kärleken (föreningen).( 1 Mos 1:28, Ps 127:3-5, 1 Mos 38:8-10).
  7. Du skall inte stjäla. Om någon stjäl, är det nödvändigt att ersätta och återlämna egendomen så snart som möjligt eller att ge till de fattiga. Emellertid kan man ta mat för att överleva, när det är fara för svält.
  8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa. Att ljuga, förtala (omtala fel hos någon vilka inte är sanna) och att tala förringande (att i onödan avslöja någons verkliga fel) är fel.
  9. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru. Detta lär oss att uppsåtliga och avsiktligt orena tankar är syndiga. (Matt 5:27,28).
  10. Du skall inte ha begärelse till din nästas hus och hem. Försakelsens gåva krävs för att lyda detta bud. Skriften varnar för att fästa sig vid rikedomar (Matt 19:16-30, Luk 6:20-26, 12:13-31, Jak 5:1-6).
Kyrkans sex bud
  1. Att komma till mässan på söndagar och påbjudna helgdagar.
  2. Fasta och abstinens på fastställda dagar.
  3. Att bikta sina synder åtminstone en gång om året.
  4. Att ta emot den heliga kommunionen under påsktiden.
  5. Att bidra till kyrkans understöd för kyrkan. (Ge gåvor i proportion till den inkomst man har till den lokala kyrkan, välgörenhet och missionensarbete).
  6. Att iaktta kyrkans lagar beträffande äktenskapet (Att vara gift endast med kyrkans tillstånd).
Förpliktade helgdagar

Alla söndagar liksom:

Synder mot den Helige Ande:
  1. övermod.
  2. Förtvivlan.
  3. Att göra motstånd mot den kända sanningen.
  4. Avund över andras andliga goda egenskaper.
  5. Envishet i fråga om synden.
  6. Definitiv obotfärdighet
Dygd:

En god vana, en vana att göra det goda och undvika det onda.

Last:

En dålig vana, en vana att synda.

7 dygder:
  1. ödmjukhet,
  2. kyskhet,
  3. opartikshet,
  4. saktmod,
  5. måttlighet,
  6. broderlig kärlek,
  7. flit
7 laster:
  1. högmod,
  2. avund,
  3. girighet,
  4. vrede,
  5. omåttlighet i mat och dryck
  6. avund,
  7. lättja.
De tre teologala dygderna:

(1 Kor 13:13)

  1. tro,
  2. hopp,
  3. kärlek.
Kardinaldygderna:
  1. klokhet,
  2. måttlighet,
  3. mod
  4. rättvisa.
Korset

Korset är villkoret för att vara Kristi lärjunge. Det inkluderar allt lidande och det umbärande, som finns inbegripit i att motstå frestelsen, vidare att hålla buden och att utföra fysiska och andliga välgärningar.

"Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors på sig och följa mig". (Luk 9:23, 1 Kor 1:18).

Sexuellt begär

Sexuellt begär är den benägenhet till synd, som vår natur äger som ett resultat av arvssynden. Vi måste kämpa att göra det goda med hjälp av Guds nåd (1 Mos 6:5, 8:21, Matt 16:41, Rom 7:23, 8:6, Gal 5:17).

Frestelse

Frestelse är lockelse till synd och kommer från världen, köttet och djävulen (1 Joh 2:15-17).

Frestelse är inte en synd. I själva verket är det ett tecken på att vi ännu inte har syndat, om vi frestas. När vi frestas, skall vi komma ihåg att be och att tänka på de fyra sista tingen: döden, domen, himlen och helvetet (Matt 26:41). "Vi frestas inte över vår förmåga, så vitt vi ber Gud om hjälp. (1 Kor 10:13, 1 Mos 4:6,7).

Tro och gärningar

14 goda gärningar i kärlek och barmhärtighet

De sju kroppsliga barmhärtighetsgärningarna

(Matt 25:34-40):

  1. Att ge mat åt den hungrige,
  2. ge dryck åt den törstige,
  3. kläda den nakne,
  4. skydda den hemlöse,
  5. besöka den sjuke,
  6. besöka den fängslade,
  7. begrava den döde.
De sju andliga barmhärtighetsgärningarna:
  1. Att ge råd åt den tveksamme (1 Thess 5:9-11),
  2. undervisa den okunnige (Apg 8:35-39),
  3. omvända eller tillrättavisa syndaren (Apg 2:40,41, Jak 5:19,20),
  4. trösta den sorgsne (Rom 12:15),
  5. förlåta alla oförrätter (Matt 18:21,22),
  6. tåligt uthärda fel (1 Kor 13:5),
  7. be för levande och döda (Jak 5:16, 2 Mack 12:46).

Del IV: Bönen

Vad är bön?

Bön är att lyfta upp våra hjärtan och tankar till Gud. Bön är samtal med Gud. "Bön är nyckeln till himlen". S:t Augustinus.

Varför ber vi?

Vi ber, så att vi kan komma till himlen. S:t Augustinus säger: "Liksom vår kropp inte kan leva utan näring, så kan vår själ inte andligt hållas vid liv utan bön". S:t Alponsus säger: "Den som ber blir räddad; den som inte ber blir fördömd! " Bönen är mäktig: "De som litar på dig, kan inte komma på skam." (Dan 3:40). "Den rättfärdiges bön har kraft och gör stor verkan". (Jak 5:16-18, 2 Kon 20:1-6, Jos 10:12-14, Dan 6).

Var ber vi?

Vi kan be hemma i vårt rum (Matt 6:1-6, Mark 1:35), i kyrkan med vår familj (Matt 21:13) eller var som helst. Genom bönen kan vi helga tomma ögonblick, vi kan be, när vi promenerar i en park, när vi åker bil eller buss och ge den extra lediga tiden till Gud.

Fyra huvudsakliga syften med bönen
  1. Tillbedjan: Särskild tillbedjan av Gud eftersom han är Skaparen.
  2. Tacksägelse: Tacksamhet mot Gud för hans gåvor till oss.
  3. Gottgörelse: Att få förlåtelse för synderna och göra bot.
  4. Begäransbön: Att be om andligt och fysiskt gott.
De sju huvudsakliga egenskaperna i bönen
  1. Tillbedjan (Matt 15:8)
  2. Iver (Luk 22:43,44)
  3. Uthållighet (Luk 11:5-10, Luk 18:1-8, Matt 24:13)
  4. ödmjukhet (Jak 4:6, Matt 6:1-6, Luk 18:9-14)
  5. Uppmärksamhet: Hur kan vi vänta oss, att Gud skall lyssna på vår bön, om vi inte är uppmärksamma på den? (Matt 6:7,8). Någon grad av ofrivillig distraktion i bönen är oundviklig, men vi skall försöka att förminska den.
  6. Tro. "De som ber i tro, skall inte komma på skam". (Dan 3:40, Matt 19:26, Heb 11:6).
  7. Att prioritera rätt: När vi ber, behöver vi prioritera rätt, d v s låta Guds vilja komma före vår egen. (Luk 22:42, Matt 6:31-33, Matt 16:26). Svarar Gud alltid på våra böner? Ja. Det finns tre svar på bönen - ja, nej och vänta. Ingen bön blir obesvarad, och ingen bön blir ohörd.

Vi bör be åtminstone 15-20 minuter varje dag. Eftersom Gud är den viktigaste personen i vårt liv, behöver vi tala med honom varje dag. Vi tillbringar långt mer tid varje dag med att eftersträva rekreation, än vi gör med att stärka vår relation med Gud. Vår själ är viktigare än vår kropp. Och Gud är säkert viktigare än någon eller något annat i vårt liv. Han förtjänar prioritet på vår tid. "Bed alltid" (Luk 18:1, 1 Thess 5:17, Ef 6:18).

översatt av Gunilla Gren med tillstånd från Fr.Francis J. Peffley's Apologetics Page


Till KATOLIKnu