Upprättandet av ett Karmelitnunnekloster i Glumslöf - Riksdagsdebatten och pressens reaktioner

6. Konklusion

Den första frågan jag ställde i min frågeställning var om det fanns stöd i pressen för kloster eller om de tidigare anti-katolska tankarna fanns kvar. Svaret på den frågan är både ja och nej. Alla tidningar jag undersökt har visat sig positivt inställda till religionsfriheten, med tanke på pressens egen historia och liberalismens mål att skapa både tryck- och religionsfrihet är detta inte så märkligt. Däremot går åsikterna isär då det gäller hur denna religionsfrihet bör se ut och huruvida restriktionerna kring klosterverksamhet bör eller inte bör finnas. De flesta tidningar, även de som visade sig positiva till riksdagens beviljande av klosterverksamhet, publicerade också artiklar med spår av de gamla anti-katolska tankarna. Sydsvenska Dagbladet Snällposten tog i en artikel från 1961 upp klosterverksamhet från före reformationen och journalisten menade att kloster inte passade med den svenska protestantiska uppfattningen, en åsikt som också delades av många ledamöter. SDS övriga artiklar har dock visat sig positiva till en klosterverksamhet utan restriktioner. I Skånska Dagbladet och Aftonbladet ser man tydligt att den gamla bilden av katolska kyrkan och kloster fanns kvar. Aftonbladet tar upp oron över kloster som propagandaverktyg medan Skånska Dagbladet publicerade artiklar om kloster som frihetsberövande orgier i självtortyr samt hotet mot det protestantiska Sverige i och med att en medeltida skugga nu skulle ha fallit över landet. I både Aftonbladet och Skånska Dagbladet ser man att de gamla tankarna kring kloster finns kvar från reformationen och att detta gör dem negativt inställda till klosterverksamheten i Glumslöf.
Aftonbladet var en vänsterorienterad tidning medan Skånska Dagbladet tillhörde bondepartiet som sedan bytte namn till centerpartiet. Stockholms-Tidningen visade också en rädsla för katolsk propaganda i sin korta artikel angående TV reportaget om karmelitklostret.

Tittar man på dem som argumenterade under riksdagsdebatterna kan man se att både Aftonbladet och Skånska Dagbladet följer i sina artiklar de åsikter som uttalats av både kommunisterna samt centerpartisterna i debatten. På ja-sidan i klosterdebatten i riksdagen befann sig endast folkpartister och socialdemokrater, varav en av folkpartisterna var kvinna. Vid nej-sidan finner vi centerpartister, socialdemokrater samt ledamöter ur högerpartiet, varav tre kvinnliga debattörer. Denna uppdelning går igen också i pressen där de liberala tidningarna, Sydsvenska Dagbladet Snällposten, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen visar sig neutrala till klosterverksamheten och också intervjuade praktiserande svenska katoliker i deras artiklar. Expressen var den tidning som visade sig klart mest positiv till klostrets upprättande och i sina artiklar gick tidningen till direkt angrepp mot dem som kritiserat klosterverksamheten eller visat sig negativa mot beviljandet av kloster i Sverige, då Skånska Dagbladet och Aftonbladet. Socialdemokratiska Arbetet skriver också sakligt och utan vidare kommentarer om klostrets upprättande. Arbetet var en tidning som jag var osäker till hur de skulle reagera på klosterfrågan med tanke på att det fanns socialdemokrater både hos reservanterna samt de som följde utskottet. Jag anser utifrån de artiklar jag undersökt att Arbetet visat sig neutral i klosterfrågan.

De punkter för och emot kloster som togs upp var ofta genomgående för de flesta tidningarna dock fick punkterna mer eller mindre utrymme och viktighetsgrad. Att katolska kloster var något främmande för svensk miljö och att svenska folket gärna hade klarat sig utan katolska kloster vägdes emot tanken om full religionsfrihet utan restriktioner. Hos tidningar såsom Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet Snällposten, Dagens Nyheter, Arbetet och Expressen vägde religionsfrihet utan restriktioner tyngst och det gjordes också ansträngningar till att upplysa läsarna om hur klosterlivet i nutid tedde sig. Aftonbladet och Skånska Dagbladet ansåg däremot att religionsfrihet måste ha restriktioner till att skydda svenska folket och den svenska mentaliteten. Oro för katolsk propaganda var också en faktor som togs upp av både Aftonbladet samt Stockholms-Tidningen. I vissa tidningar, såsom Sydsvenska Dagbladet Snällposten, kan man märka skillnader från artiklarna vid 1961 och de senare artiklarna vid klosterinvigningen 1963, då de senare inte visade tecken på oro över det främmande. Dock var Sydsvenska Dagbladet liksom övriga liberalorienterade tidningar jag undersökt alltid positiva till religionsfrihet utan inskränkningar mot klosterverksamhet. Detta tror jag hör samman med de liberala tankarna under upplysningen och sekulariseringen samt idéerna om full frihet både hos pressen samt den personliga andliga friheten.

Själva klosterlivet framställdes på olika sätt av de olika tidningarna. DN, SvD, SDS, Arbetet och Expressen var på plats under klosterinvigningen och de dagar före invigningen då klostret var öppet för allmänheten. Deras artiklar har alla bildmaterial och några också intervjuer med katolska präster angående livet i ett karmelitkloster. De flesta tidningar nämner det faktum att nunnorna låses in. Skånska Dagbladet i sin artikel angående klosterinvigningen beskrev inte händelsen på samma utförliga sätt som de liberala tidningarna utan skrev istället en kort artikel om att en medeltida skugga nu fallit över Sverige. Efter riksdagens beviljande av karmelitklostret publicerade Skånska Dagbladet en artikel om utländska karmelitkloster där före detta nunnor intervjuades. Utgår man från denna tidigare artikel samt artikeln från klosterinvigningen kan jag anta att Skånska Dagbladet inte var positivt inställd till klostrets invigning eller intresserade i att beskriva karmelitsystrarnas liv utifrån klostret i Glumslöf.

I min frågeställning ställde jag frågan om hur debatterna var på riksdagsnivå samt om det fanns några partipolitiska skillnader då det gällde synen på katolska kloster. Det är tydligt att reservationen drevs fram främst av folkpartister och en del socialdemokrater medan de som följde utskottet var till större delen socialdemokrater med en del centerpartister, kommunister och ledamöter från högerpartiet. På båda sidor fanns det kvinnliga debattörer, Ingrid Gärde (fp) för reservanterna och Lisa Nilsson (s), Stina Gunne (h) samt Eriksson (s) för utskottets förslag. Gärde var med och skrev reservationen medan Gunne var huvudförfattare till motionen, vilken utskottsmajoriteten stödde. Gunne gick försiktigt fram i sitt långa uttalande och samtidigt som hon sade att religionsfriheten krävde att svenska medborgare ska få lov att gå i kloster och att dessa kloster måste till en början ledas av utländska nunnor, så uttalade hon sig senare i sitt uttalande om att det å andra sidan fanns risker med att bevilja klostret eftersom kraven kanske inte uppfylls. Gunnes uttalande fick medhåll av sex högerrepresentanter och två folkpartister. Nancy Eriksson var inte lika försiktig i sitt uttalande och riktade stark kritik mot katolska kyrkan i utlandet samt påpekade faran av klosterverksamhet i Sverige. Jag kan inte finna någon större skillnad mellan de manliga och de kvinnliga debattörerna förutom möjligtvis försiktigheten i Gunnes anförande. Men det är mycket svårt att undersöka debatten ur ett genusperspektiv då endast tre kvinnor uttalade sig i frågan och endast nio gav medhåll till någon av ledamöterna. För övrigt kan man säga att debatten i riksdagen var frän och många farhågor angående den katolska kyrkan ventilerades. Även en del av reservanterna medgav att katolska kyrkan hade sina dåliga sidor. Att katolska kyrkan bedrev mission i Sverige var inte någon hemlighet och många ledamöter var oroliga över att denna mission skulle öka i och med att klosterverksamhet i Sverige tilläts. Men liksom i pressen så vägdes detta upp mot en religionsfrihet utan restriktioner. I slutändan följde man reservanterna, allt i linje med Europas pågående liberalisering och nya tankesätt om den enskildes frihet även i religiösa frågor.