Biskop Anders Arborelius ocd

Predikan vid prästvigning av fader Thanh Duc Nguyen

Vår Frälsares församling Malmö
16 september 2006

(Predikan är nedskriven efter bandinspelning)

Kära bröder och systrar. Genom ert dop är ni alla ett heligt, kungligt prästerskap. Jesus har gett er en värdighet, som gränsar till det oändliga. Ni är världens salt. Ni är det ljus som skall lysa upp jorden. Men det måste också finnas människor, som påminner er om detta. Det är så lätt att ha en annan självbild och se sig själv som något annat, något mindre. Vi kristna måste ständigt bli påminda om, hur mycket Jesus har anförtrott oss, hur stor värdighet han har gett oss och vilket uppdrag vi alla har. Jesus kallar i alla tider och i alla miljöer unga människor att efterfölja honom som präster i Jesu Kristi Kyrka.

I dag gläder vi oss över att en av oss har sagt ja. Egentligen är det största vi människor kan göra att säga ja till Gud, som vill något med vårt liv. Det finns i våra liv ögonblick, då vi måste välja mellan ja eller nej, då det inte går att komma undan detta val. Är det Gud, är det Jesus Kristus, är det Kyrkan, som vi bejakar och vill tillhöra, eller är det oss själva eller något annat? Därför är det för oss alla i dag också vår kallelse att bejaka vår tillhörighet till Kristus, att ta vårt dop på allvar, att leva som om vi är kallade att vara jordens salt och världens ljus. En av de största nådegåvor, som en präst kan förmedla är, att han hjälper var och en att upptäcka att vi alla, män och kvinnor, har en kallelse i Kristi Kyrka, och att dopet ger oss en oändligt hög värdighet och ett stort uppdrag.

Du kommer, käre Thanh, många gånger att uppleva, att Guds folk, hur heligt det än är, också är ett folk, som är ganska glömskt. Man glömmer ofta bort sin kallelse, sitt uppdrag, sin helighet. Därför får du gång på gång försöka påminna Guds heliga folk, att det är jordens salt och världens ljus. Det får du göra, när du predikar, när du möter människor i biktstolen eller i samtal. Det är en av dina stora och ständiga uppgifter att hjälpa människor att förstå, hur hög kallelse de har som medlemmar i Guds heliga folk. Det är något stort och underbart att hjälpa människor att förstå deras värdighet och kallelse. De flesta har tyvärr en ganska dålig självbild och glömmer bort, att de av all evighet är kallade till stora ting.

Kära bröder och systrar. Vi vet alla, att vi behöver präster i Guds Kyrka för förkunnelsen och för att dela ut sakramenten. Vi är alla medarbetare i det som vi kan kalla Kyrkans kallelsepastoral. Vi måste skapa miljöer, där unga människor förstår, att Gud vill något stort och underbart med deras liv. Familjen är den första miljön. Därför vill jag i dag speciellt tacka Thanhs familj för att de har skapat en miljö, en atmosfär, där det var möjligt för en ung man att ta emot kallelsen. Kyrkan är mycket tacksam mot alla de familjer, som håller lågan vid liv och där det är viktigt att be om prästkallelser, så att unga människor kan förstå, att detta är något som Gud kanske har menat för dem. Präst- och ordenskallelser uppstår inte i vakuum utan i en miljö, där man sätter värde på sådana kallelser. I Nordeuropa är det ofta i de vietnamesiska familjerna kallelserna kommer. Men det sker även i många andra katolska familjer. Därför är det viktigt för våra familjer att tänka efter, hur de kan skapa en miljö, som är gynnsam för unga människor, så att de kan lyssna på Guds röst och kan känna igen Jesus, när han kommer och kallar.

Något liknande är det i våra församlingar. När ni här i Vår Frälsares församling tar emot en ny präst, är det också en uppmaning att skapa den miljö och atmosfär, som gör att unga människor också i dag kan öppna sig för Jesus Kristus. Hur kan vi då skapa dessa miljöer? Det gör vi genom att vara det vi är genom vårt dop. Genom att ni ser er kallelse att vara jordens salt och världens ljus kan ni bli till hjälp för unga människor att se, när Gud har något stort i beredskap. Kyrkan är för sin överlevnad beroende av att det finns människor, som säger ja och som vill följa Jesus vad det än kostar. Det gäller oss alla genom den kallelse, som vi har fått genom dopet. Sedan finns det speciella kallelser, som just växer fram när hela Guds folk är medvetet om sin kallelse och härlighet. Det är alltid en ömsesidighet mellan det vigda ämbetet och lekfolket i Kyrkan. När det fungerar, är alla mer eller mindre medvetna om, att Gud är en ständig verklighet i deras liv, att Jesus Kristus talar till dem på många sätt, ger dem uppdrag och använder dem.

Det är just det vi behöver i vårt individualistiska klimat, där det är svårt att förstå, att Jesus Kristus verkar genom andra människor för att komma oss nära. I vår nordiska mentalitet är vi ofta inbitna individualister. Vi söker hellre Gud ute i naturen, på långt avstånd från andra. Där vill vi komma Gud nära. Men just därför behöver vi det tillskott, som vi bara kan få genom andra människor, som säger ja till Gud. Därför är vi alla mycket tacksamma för att Thanh ger oss denna påtagliga påminnelse i dag, när han låter Jesus Kristus ta honom i besittning för alltid, när han för Jesu skull blir vigd till er tjänare.

Prästen är gudsfolkets tjänare, som skall hjälpa människorna att verkligen förstå, att de är ett heligt Guds folk. Det får du, käre Thanh, främst göra genom eukaristin. Det blir din stora och oersättliga uppgift att ge Guds folk Jesus Kristus, som är närvarande i bröd och vin. Det sker för att förmedla hela den eukaristiska nåd vi behöver för att överleva som kristna och katoliker i en sekulariserad och materialistisk miljö. Vi vet ju alla, att det bara är de som håller fast vid eukaristin som kan överleva som katoliker. I annat fall glider man omärkligt bort från Kristus och Kyrkan. Därför är mässan centrum i vårt kristna, katolska liv. Prästen ger oss som Kristusikon i eukaristin detta himmelska bröd, som vi behöver för att överleva på vår pilgrimsfärd genom jordens öken. Då kan vi också göra denna öken till en himlens förportal.

Då kan vi även förmedla evighetens nåd och kärlek till alla de människor, som ofta utan att veta det hungrar och törstar efter Gud. I dagens evangelium får vi en liten skiss av vad det innebär att förmedla Jesus till världen. Vi ska vara jordens salt och världens ljus. Det gäller oss alla, men i högsta grad den tjänare som prästen är. Han ska vara saltet, den som väcker oss till omvändelse, den som har modet att kritisera syndens makt - relativismens diktatur, som påven brukar säga. Han ska vara den som hjälper oss att omvända oss, den som talar om för oss, när vi är själviska, snåla, självbelåtna, ja, allt det vi inte vill höra.

Därför kan prästen aldrig bli helt populär. Han måste säga just det som ingen av oss vill höra, för att vi ska kunna omvända oss till Jesus. Det är bland det svåraste som finns för en präst att förbli ett salt. Folk vill hellre ha söta kakor. Därför har man söta kakor till kyrkkaffet!. Folk vill inte ha det salta utan det söta och behagliga. Men prästen skall vara salt, som väcker oss till omvändelse, till en ny början, som får oss att också bli ett folk, som lever i omvändelse och botgöring.

Samtidigt skall prästen vara världens ljus, den som lyser upp mörkret inom och utom oss, den som ger oss hopp och tillförsikt och som får oss att lita på att Gud är med oss, att Jesus Kristus leder oss, att det aldrig är hopplöst och utsiktslöst, att det aldrig är slut, att det alltid finns en väg vidare. Den uppgiften är oändligt viktig i modlöshetens land, som så många människor har hamnat i, där hoppet inte längre finns, där man inte ser någon mening. Det finns i vårt samhälle i dag många unga människor, som inte ser mening och hopp. Självmordet lurar bakom knuten. Då behövs någon som verkligen lyser upp världen med Jesu ljus. Det kommer du, käre Thanh, många gånger att göra. Du kommer att möta många olyckliga, trasiga, söndriga och håglösa människor, som längtar efter ett litet, litet ljus. Det hoppet får du förmedla.

Kära bröder och systrar. När vi nu går in i vigningsliturgin ska ni komma ihåg, att denne präst blir vigd för er skull. Han ska hjälpa er genom sin blotta existens och genom allt vad han gör att komma Gud närmare, att göra Jesus alltmer närvarande i era liv. Han är till för er. Ni är också till för honom. Många av våra präster behöver även mänsklig uppmuntran, stöd och vänskap. Det är inte alltid lätt att vara präst i ett samhälle, där prästens roll står ganska långt ner på skalan. Många präster kan ibland känna sig inte behövda och överflödiga. Därför är det viktigt att gudsfolket även på det mänskliga planet kan visa prästen den uppmuntran och den kärlek, som vi alla behöver som människor. Det idealiska i Kyrkan är, när ömsesidigheten mellan det vigda ämbetet och lekfolket fungerar, när man förstår, att man behöver varandra, att man kompletterar varandra, att man bär varandra, att man tillsammans utgör det heliga folk, som ständigt ger Gud den lovprisning och tillbedjan, som tillkommer honom och som kan lysa upp världen utanför. Kristi ljus kan också lysa upp Malmös olyckliga, hopplösa människor och ge dem hopp. Vi måste alla hitta de vägar, som gör, att ljuset kan lysa, att saltet får verka.

Därför är vi tacksamma, att vi i dag har fått en ung man, som av hela sitt hjärta säger ja till Jesus. Och därför kan vi också förnya vårt ja till Jesus. Så fortsätt att be för fader Thanh. Stöd honom. Låt honom vara både salt och ljus i ert liv. Bli inte arga på honom, om han ibland säger något som sårar er och som får er att undra. Kom ihåg, att fader Than är kallad att vara ett tveeggat svärd. Han ska vara ett salt, som får oss att inse vårt ständiga behov av omvändelse. Då kan han också bli ett ljus och låta Jesus lysa upp i vårt liv och göra det till något stort och underbart, något som får oss att ana himlens härlighet redan nu. Det sker varje gång eukaristin firas. Då blir något av himlen närvarande bland oss.

+Anders Arborelius ocd