Biskop Anders Arborelius ocd

Homilia/Reträtt


"Nattens ljus"

Reträtt om Johannes av Korset
Djursholm 21-23 februari 2003

Föredragen är nedskrivna efter bandinspelning

Predikan Åttonde söndagen under året

Kära systrar och bröder.
I dagens texter är det två små kristna grundord, som vi får lära oss. Det är ofta de små orden som är de viktigaste och avgör allt - de små tingen, de små människorna. Men vi är ofta mer betagna av det storslagna, det hänförande och glömmer att livet ofta byggs upp av det lilla, som inte syns och märks. I dagens texter får vi lära oss två små ord, ordet ny och ordet ja.

När Gud kommer in i världen blir den alltid ny. Vi tror på det nya förbundet, vi läser det Nya testamentet. Vi vet, att Gud vill göra oss nya genom sin nåd. I dagens evangelium ser vi, att Jesus gör något radikalt nytt. Han helar sjuka, han förlåter syndare. Ändå är det så, kära systrar och bröder, att när vi tänker på tron, Kyrkan och det andliga livet, så tycker vi nog ibland, att detta är lite gammalt. Det är mer som en snäll gammelmormor i sin gungstol än den unga, nya bruden, som träder oss till mötes i Kristi budskap. Därför måste vi gång på gång återvända till det nya, friska som Kristus alltid vill göra i vårt liv, i Kyrkan och i världen. Varje dag på nytt börjar en ny historia, vår frälsningshistoria, vår heliga historia.

Många av våra svårigheter beror på, att vi envisas med att släpa med oss en massa bagage under vår livsresa. Där packar vi ner alla smärtsamma minnen, traumata, alla besvikelser, alla ord man sade till oss i vår barndom. Sedan tror vi, att vi skall klara oss på egen hand. Men då kommer alltid Jesus in i vårt liv för att lyfta av oss hela denna börda och ta ifrån oss det som vi envist klamrar oss fast vid. Det är i sista hand synden. Det är den som får oss att tro, att det är bra att ha så mycket bagage med sig.

Därför är det så viktigt, att vi varje dag på nytt börjar ett nytt liv i nådens nya och spännande äventyr. Vår morgonbön skulle vara en helt ny och oöppnad sak, då vi dag efter dag vänder oss till Kristus och ber om hans förnyade nåd. Vi har redan fått detta nya liv. Vi har fått Anden som en borgen i vårt hjärta, hörde vi i dagens andra läsning. Anden är den som gör allt nytt, den som kan förnya de äldsta av de äldsta, den som kan få de syndigaste av de syndiga att bli heliga på nolltid. Därför är det så viktigt för oss, att gång på gång påminna oss om, att vi har fått den Helige Ande som en borgen, som ständigt inriktar oss på Jesus Kristus. Då blir allt nytt. Då kan vi lära oss att stava på det lilla ordet nu.

Det andra ordet som vi får lära oss idag är också kort, litet och föga uppseendeväckande. Det är ordet: ja. Jesus Kristus är själv ett evigt ja och amen till Fadern. Han är den som bejakar Faderns kärlek, Faderns frälsningshistoria, Faderns vilja. Detta ja, detta amen, har han uppenbarat genom hela sitt liv. Därför får vi, kära bröder och systrar, i Jesus Kristus verkligen veta, vad det är att leva som ja och amen - inte som ett nej, kanske, ibland, vilket vi så ofta gör. Den Helige Ande, som är ingjuten i våra hjärtan och given åt oss som en borgen, hjälper oss att gång på gång bli detta ja och amen till Kristus.

Andens stora uppgift är att inrikta oss på Jesus Kristus, att vända vår blick, vårt hjärta, våra tankar, vår längtan, ja allt det som finns inom oss, till Kristus, så att vi kan möta Kristus, förstå Kristus, efterfölja Kristus och ledas av Kristus. Dessa fyra verb, dessa fyra sätt att möta och leva med Kristus, vill Anden leda oss i. Det räcker inte, att inte en gång för alla vända sig till Kristus. Det måste ständigt förnyas ögonblick för ögonblick. Vi får tro, att vi får våra påminnelser, våra puffar och knuffar att vakna upp. Det är, när vi tycker att vi går på tomgång, när vi känner oss besvikna, ledsna, nere, när livet vänds till det gamla, till det tråkiga. Då är det tecken på, att vi måste öppna ögonen och börja om på nytt i nådens nya liv och helas av Kristi nåd. Det är då vi behöver vakna, när vi liksom förlamas av syndens mörker och halvdunkel.

Kära bröder och systrar. Den helige Ande vill alltså hjälpa oss att möta Kristus ögonblick för ögonblick. Evangelierna är ju fyllda av dessa möten med Kristus. Alla slags människor ställs inför honom. Han öppnar deras ögon och får dem att se en helt ny verklighet, nådens verklighet. Vi får tro, att den Helige Ande ständigt verkar inom oss för att väcka oss, öppna våra ögon så att vi möter Kristus som vår Frälsare, den som helar, helgar och förlåter oss just i det tillstånd vi nu befinner oss i, just i den situation vi har hamnat, hur invecklad den än tycks. Då blir det något annat, när vi möter Kristus och låter honom träda in i vårt liv. Denna personliga relation med Kristus måste vi vårda, liksom vi vårdar våra mänskliga relationer, visar ömsinthet, omtanke och kärlek. Så är det också med vårt förhållande till Kristus. Vi måste längta efter att möta honom, se fram emot, att han möter oss och ser på oss. Det är det första.

Det andra är, att Anden hjälper oss att förstå Jesus Kristus och hans budskap inifrån. Det är samme Ande, som finns i Kristus som är ingjuten i oss, den Helige Ande. Vi får förstå Jesus och hans budskap inifrån med hjälp av Jesu egen Ande. Han försöker gång på gång tränga undan den gamla människans sätt att tänka, bedöma, beräkna för att ge oss del av denna friska fläkt, som den Helige Ande är. Så blir vi också i stånd att efterfölja Jesus Kristus. Det blir vår längtan, det blir vårt hopp att vi i vår lilla, till synes ointressanta, värld steg för steg kan gå i Jesu fotspår, att vi i vardagslivets alla små konflikter, problem och glädjeämnen kan gör Jesus Kristus närvarande. Det är något stort, när vi får denna värdighet, att vi får representera Jesus Kristus just på den lilla plats i världen, där han har ställt oss. Där får vi måla upp evangeliet. Där vi är kallade att göra Jesus Kristus synlig, tydlig och förnimbar. En större värdighet är det svårt att tänka sig, att vi har fått. Vi får i Jesu ställe göra det han skulle ha gjort, säga det han ville ha sagt, göra den situation, som hotar att hamna i en återvändsgränd, till något nytt, friskt och gott. Så stor tillit har Jesus Kristus till de levande lemmarna i sin mystiska kropp.

Det tredje som Anden vill göra för att föra oss närmare Kristus är att han vill hjälpa oss att ledas av Kristus till Fadern. Han har detta perspektiv som på latin kan kallas ad Patrem, hän mot Fadern. Ingenting här på jorden är slutgiltigt. Vi är alltid på väg till det eviga liv, där Fadern väntar på oss. Jesus leder oss som ett pilgrimsfolk på väg till det eviga Jerusalem, där Fadern skall ta emot oss och bli allt i alla. Samtidigt som den Helige Ande hjälper oss här på jorden, ögonblick för ögonblick, att göra Kristus tydlig och närvarande, lockar han oss också att ha blicken och hjärtat, vänt framåt och uppåt mot evigheten. Det är ingen motsägelse att leva intensivt närvarande här på jorden och att ha sitt hjärta där ovan. Det var så Jesus själv levde. Det var så han kunde knyta ihop himmel och jord. Det är det som är människans stora dilemma. Hon vet, att hon en gång skall dö, även om hon tycks göra allt för att tränga undan denna insikt. Ändå vet alla människor, ja ibland är detta det enda vi människor har gemensamt, att vi en gång skall dö. Om allt annat kan vi tycka mycket olika, men alla skall vi dö. Ändå finns denna längtan, detta hopp till ett evig liv. Det är det som Jesus Kristus vill visa oss, att denna värld är förgänglig, att denna värld en gång skall ta slut, men att vi är kallade till den evigt nya värld, där vi skall leva med honom i alla evighet. Den kombinationen, det sättet att förena det förgängliga och göra det bästa av detta samtidigt som man har sitt hjärta där ovan, det är vars och ens stora livsuppgift, att just hitta detta sätt att leva här och nu i Guds nåd, men samtidigt vara medveten om, att jag är kallad till något större, till något oändligt mycket härligare. Det är den Helige Ande, som hjälper oss att hela denna fundamentala spricka i vårt väsen, som gör att vi dras åt olika håll, som gör att vi aldrig kan förlika oss med att detta liv, sådant vi nu lever det, en gång skall ta slut och samtidigt ha denna inriktning och längtan för det eviga livet.

Låt oss därför be vår Herre Jesus Kristus, att han hjälper oss att lära oss dessa två små ord - nu och ja - för de hjälper oss som människor att stå med båda fötterna på jorden och samtidigt ha vårt hjärta, det djupaste inom oss, där ovan, där Kristus tronar på Faderns högra sida, och där det också finns en plats beredd åt oss. Låt oss därför glädja oss över denna stora uppgift, att vi dag ut och dag in får lära oss att balansera mellan himmel och jord.

bskp Anders Annat av Biskopen
mailtobskp Anders Arobrelus OCD

home
Till KATOLIKnu