Hans eminens kardinal Anders Arborelius OCD biskop av Stockholm.

Homilia


Konfirmation Vår Frälsares kyrka i Malmö

Den 22 april 2018

(Predikan är nedskrivna efter bandinspelning)

Kära Guds barn, kära bröder och systrar, genom dopet är vi alla Guds barn. Frågan är om vi har tagit det till oss och förstått att vår djupaste identitet är, att vi genom vårt dop verkligen tillhör vår himmelske Fader i Jesus Kristus. Ofta glömmer vi det. Frestelsen är att vi mer och mer blir världens barn i stället för Guds barn. Därför behöver vi den Helige Andes hjälp.

I dag gläder vi oss över er konfirmander, unga människor, som ber Kyrkan om att få ta emot den Helige Ande. Han skall hjälpa er och leda er på Kristi väg, så att den gode Herden leder er till Fadern. Det gäller oss alla, kära bröder och systrar. Vi behöver påminnelse och ledning, så att vi inte mer blir världens barn utan mer och mer upptäcker glädjen, styrkan och kraften i att vara Guds barn i denna värld. För en församling är det alltid en stor glädje att det finns unga människor, som vill föra tron vidare, som vill ta emot Guds nåd i detta sakrament och så bli levandegjorda av den Helige Ande. Den Helige Andes ständiga uppgift är att göra oss mer levande. Tron kan då väckas till liv, kärleken kan blomma upp och hoppet styra oss genom detta livet, så att vi inte glömmer bort vårt dop och vår tro och fastnar på vägen. Vi behöver den inre styrka och hjälp som Anden skall ge oss.

Dessutom behöver vi herdar som talar till oss, hjälper oss, förmanar oss, uppmuntrar oss och stöder oss på vägen. Det är en mycket lämplig dag att bli konfirmerad denna söndag, den Fjärde påsksöndagen, som är Kyrkans allmänna böndag för präst- och ordenskallelser. Ni får den Helige Ande som en inre kraft och gåva som skall väcka dolda gåvor till liv. Vi vet inte själva vilka underbara skatter vi bär inom oss.

Detta sakrament får ni inte bara för er själva utan för att bli fruktbara för församlingen, Kyrkan och samhället. Vi lever i en värld och i en tid som är mycket individualistisk. Vi tänker mest på vad som är bra för oss, hur vi skall få det bekvämt och bra istället för att tänka på hur vi kan bidra till att vår familj, vår församling och vårt samhälle blir bättre och mer kärleksfullt, rättvist och broderligt. Vi behöver en inre kompass, som får oss att själva ta ett steg tillbaka. Vi skall inte alltid tänka på att vi skall ha det bra, att människor besöker oss utan vi skall inrikta oss på hur vi kan göra så att det blir bättre för de andra och hur vi kan sprida kärlek, glädje och omsorg. Då behöver vi den inre rösten, samvetets röst, som i sista hand är den Helige Andes röst, som sätter fart på oss och gör oss levande, så att vi inte blir halvdöda kristna, ljumma och självupptagna som ingen har någon som helst glädje av. En fara i vår individualistiska tid är att allt går ut på att främja jagets intressen. Ingen blir lyckligare av det. Den djupa lyckan och glädjen ligger i att kunna stå till tjänst för Guds verk i denna världen. Därför gläder vi oss med er, kära konfirmander. Vi ber till Gud att ni verkligen skall finna er stora glädje och styrka i att vara Guds barn, som sprider Guds kärlek, sanning och barmhärtighet omkring er.

I dag tänker vi också på att be om kallelser för Kyrkan. Vi har alla en kallelse som Guds barn. Kyrkan är beroende av att tron sprids vidare från generation till generation. Det är ibland den största svårigheten för Kyrkan i Sverige. Risken finns att det bara bli en en-generations-Kyrka. Många kommer till Sverige med sin katolska tro från ett annat land. Men det är svårt att ge tron vidare till dem som växer upp i Sverige. Vi har alla kära vänner och anhöriga som har försvunnit från Kyrkan. I dag ber vi speciellt för dem att de hittar vägen tillbaka till Kristus och till Kyrkan. Det är svårt i en miljö där det är så många andra röster, så många andra ideologier som drar oss bort från Gud och Kyrkan.

Vi ber vi speciellt för er, kära konfirmander, att ni får hela den Helige Andes arsenal av gåvor för att växa in i en allt djupare gemenskap med Jesus Kristus och så kan bli hans ljus, hans uträckta hand till människorna här. Det är viktigt att vi i vår katolska Kyrka i Sverige får unga människor som ställer sig till förfogande, unga män som vill bli diakoner och präster och unga kvinnor som vill bli ordenssystrar, nunnor. Det finns inte en enda nunna kvar i Malmö. Det är en katastrof. Här har det alltid funnits ordenssystrar i över hundra år. Vi ber att det skall finnas unga kvinnor som blir kallade. Kanske någon av er har en kallelse att bli en ordenssyster, att bli nunna. Själv blev jag prästvigd i den här kyrkan för snart fyrtio år sedan. Det är hög tid att några av killarna också här i Malmö vill bli präster. Kallelsen kommer från Gud, men om vi skapar ett klimat där det är naturligt att man i familjerna talar om kallelser, ber om kallelser, då kommer kallelser. Den 16 juni får jag prästviga, inte en Malmöbo, men en göteborgare. Nu är det Malmös tur att be om kallelser och se till att här också kan finnas unga människor som vill ge sig till Kristus och efterfölja honom.

Vi har alla ett ansvar för att Kyrkan skall leva vidare. Därför vill jag i dag speciellt tacka era familjer, era föräldrar och anhöriga, som på olika sätt har hjälpt er att ta ställning i dag. Så många ungdomar försvinner från Kyrkan. Det är en stor och underbar sak att veta att era föräldrar och anhöriga har hjälpt er att ta ställning i dag. Då är det er uppgift att på olika sätt försöka vittna om att ni är Guds barn, att ni tillhör Kristus och Kyrkan och vill sprida det glada budskapet omkring er, kära konfirmander.

Påven Franciskus skrev för någon vecka sedan ett brev till alla kristna som heter Gaudete et Exsultate (Gläd er och jubla). Evangeliets glädje är påven Franciskus budskap till hela kristenheten. Vi måste låta Guds glädje förvandla oss. Just i Sverige, där folk ibland är lite dystra av sig, behövs ett tillskott av evangelisk glädje. Som Guds barn är det vår uppgift att sprida glädje, omsorg, godhet, vänlighet och barmhärtighet omkring oss. Kära konfirmander, sätt i gång. Försök sprida glädje, omsorg, vänlighet och barmhärtighet omkring er. Då kommer också ert eget liv att bli mycket lyckligare. Lyckan finner vi bara när vi kan göra andra lyckliga. Söker vi lyckan bara för oss själva, flyger den ut genom fönstret ganska fort. Lita på att ni genom den Helige Ande får en inre kraftkälla som hjälper er att hantera livets alla situationer, hjälper er att bli kvar i Kristi kärlek och bli förvandlade av den, så att ni i er tur kan sprida budskapet om Guds kärlek och glädje.

Jag ber alla i församlingen att stödja, uppmuntra och visa dessa konfirmander kärlek och omsorg, så att de förstår att de är älskade i denna församling. De är verkligen älskade. Jag är övertygad om att det finns mycket kärlek i denna församling, men vi kanske inte alltid är så bra på att visa det. Ta nu tillfället i akt och visa er uppskattning och er kärlek till dessa unga människor som är församlingens framtid. Församlingen är beroende av att de som växer upp här blir kvar, att de känner att detta är deras andliga hem, att de är älskade, efterlängtade och får stöd. Gör nu ert bästa, kära församling, att ta hand om dessa unga. Visa dem kärlek, omsorg och godhet, så att de blir stöttepelare och vägvisare för alla i denna församling.

Än en gång vädjar jag till er alla att be skördens Herre att sända arbetare till sin skörd, så att det kommer unga män och kvinnor som vill ge sitt liv till Kristus, också från Malmö. Det var nästan 40 år sedan jag blev prästvigd här, så nu är det tid att det snart kommer några unga män, som vill bli präster. Och glöm inte att det inte finns en enda nunna i Malmö. Det är på tiden att det kommer några som kan föra den kallelsen vidare till Malmöborna som ofta saknar Elisabethsystrarna som var här. Många icke-katoliker undrar varför det inte längre finns några nunnor i Malmö. Då måste vi säga, att det var ingen som längre lyssnade och kände kallelsen. Det är tragiskt. Vi måste fortsätta att be: Herre, sänd arbetare till din skörd. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

+Anders Arborelius ocd

bskp Anders Annat av Kardinal Arborelius
mailtobskp Anders Arobrelus OCD

home
Till KATOLIKnu