Eldpelare, Trospelare

Vare sig du är katolik eller inte har du säkert frågor om den katolska tron. Du har kanske hört protester mot Katolska Kyrkans anspråk på att vara den som kan tolka och bevara Jesu Kristi undervisning. Sådana protester kommer från missionärer som knackar dörr och frågar, "är du frälst?", från kamratliga påtryckningar som vill förmå dig att ignorera Kyrkans undervisning, från en sekulariserad kultur som viskar "Det finns ingen Gud."

Du kan inte bemöta dessa protester om du inte förstår grunderna till den katolska tron.Detta häfte presenterar dem för dig.

I katolicismen kan du finna svar på livets svåraste frågor: Varför är jag här? Vem skapade mig? Vad måste jag tro på? Hur måste jag handla? Allt detta kan du få tillfredsställande svar på om du bara öppnar dig för Guds nåd, vänder dig till den kyrka han har grundat och följer den plan han har för dig (Joh 7:17).

En obruten historia

Jesus sa att hans Kyrka skulle bli "världens ljus." Sedan påpekade han att "en stad uppe på ett berg inte kan döljas" (Matt 5:14). Det betyder att hans Kyrka är en synlig organisation. Den måste ha tydliga drag som utmärker den och skiljer den från andra kyrkor. Jesus lovade "Jag ska bygga upp min Kyrka och dödsrikets portar ska aldrig få makt över den" ( Matt 16:18). Det betyder att hans Kyrka aldrig kommer att förstöras och heller aldrig avfalla från honom. Hans Kyrka kommer att överleva ända tills han kommer tillbaka.

Bland de kristna kyrkorna är det bara den Katolska Kyrkan som har funnits till sedan Jesu tid. Alla andra kristna kyrkor är en utväxt av den Katolska Kyrkan. österns ortodoxa kyrkor bröt sig ur enheten med påven år 1054. De protestantiska kyrkorna etablerades under Reformationen som började år 1517. (De flesta av dagens protestantiska kyrkor är nu utväxter av de ursprungliga protestantiska utväxterna.)

Endast den Katolska Kyrkan existerade på 900-talet, på 400-talet och under det första århundradet och undervisade troget om den lära som Kristus hade givit apostlarna, utan att utesluta något. Påvelinjen kan följas tillbaka i en obruten kedja ända till Petrus själv. Det har inte sitt like i någon annan institution i historien.

även den äldsta regeringen är ny jämfört med påvedömet och kyrkorna som sänder ut dörr till dörr-missionärer är unga jämfört med den Katolska Kyrkan. Många av dessa kyrkor började så sent som på 18- eller 1900-talet. Några började till och med under din livstid. Ingen av dem kan åberopa att de är den Kyrka som Jesus grundade.

Katolska Kyrkan har funnits till i nära 2000 år, trots ständigt motstånd från världen. Det är ett vittnesbörd om Kyrkans gudomliga ursprung. Den måste vara mer än endast en mänsklig organisation, särskilt om man betänker att dess mänskliga medlemmar - även några av dess ledare - har varit okloka- korrupta, eller hemfallna åt heresi.

Varje mänsklig organisation med sådana medlemmar skulle ha kollapsat på ett tidigt stadium. Katolska Kyrkan är idag den kraftfullaste kyrkan i världen (och den största, med en miljard medlemmar: en sjättedel av mänskligheten), och detta är inte ett tecken på dugligheten hos Kyrkans ledare, utan på den Helige Andes beskydd.

Den sanna kyrkans fyra kännetecken

Om vi önskar komma fram till den Kyrka som Jesus grundade, måste vi finna just den som har denna Kyrkas fyra huvuddrag eller egenskaper. Den Kyrka vi söker måste vara en, helig, katolsk och apostolisk.

Kyrkan är En (Rom 12:5; l Kor 10:17, 12:13; KKK 813-822)

Jesus grundade endast en Kyrka, inte en samling olika kyrkor (Lutersk, Baptist, Anglikansk och så vidare). Bibeln säger att Kyrkan är Kristi brud (Ef 5:23-32).

Jesus kan inte ha mer än en hustru och denna hustru är Katolska Kyrkan.

Hans kyrka lär också ut endast ett antal doktriner som måste vara desamma som lärdes ut av apostlarna (Jud 3). Det är enheten i tron som Skriften kallar oss till (Fil 1:27; 2:2).

även om vissa katoliker avviker från de officiellt förkunnade doktrinerna, så har Kyrkans officiella lärare - påven och de med honom förenade biskoparna - aldrig ändrat någon doktrin. Under seklernas gång då doktriner undersökts mer fullkomligt, har Kyrkan kommit att förstå dem djupare (Joh 16:12-13), men den har aldrig förstått dem på ett sätt som strider mot vad de en gång betydde.

Kyrkan är helig (Ef 5:25-27, Upp 19:7-8, KKK 823-829)

Genom sin nåd gjorde Jesus Kyrkan helig, just som han själv är helig. Detta betyder inte att varje medlem alltid är helig. Jesus säger att det kommer att finnas både goda och dåliga medlemmar in Kyrkan (Joh 6:70), och inte alla medlemmar kommer att gå till himmelen (Matt 7:21-23).

Men Kyrkan själv är helig ty den är all helighets källa och den är väktaren av de speciella nådemedlen Jesus upprättade, sakramenten (Jf Ef 5:26).

Kyrkan är katolsk (Matt 28:19-20; Upp 5:9-10; KKK 830-856)

Jesu Kyrka kallas katolsk (på grekiska "universell") därför att den är hans gåva till alla folk, Han sade till sina apostlar att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar (Matt 28:19-20).

I 2000 år har Katolska Kyrkan burit ut hans budskap, förkunnat det glada budskapet att Kristus dog för alla människor och att han vill att vi alla ska bli medlemmar av hans universella familj (Gal 3:28).

I våra dagar återfinns Katolska Kyrkan i världens alla länder och den sänder fortfarande ut missionärer för att "göra alla folk till lärjungar" (Matt 28:19).

Kyrkan som Jesus grundade var känd under sitt vanligaste namn, "Katolska Kyrkan", åtminstone så tidigt som år 107, då Ignatius av Antiochia använde det namnet för att beskriva den enda Kyrkan Jesus grundat. Namnet tycks ha varit gammalt på Ignatius’ tid, vilket troligtvis visar att namnet går tillbaka ända till apostlarnas tid.

Kyrkan är apostolisk (Ef 2:19-20; KKK 857-865)

Den Kyrka Jesus grundade är apostolisk därför att han utsåg apostlarna till att vara Kyrkans första ledare, och deras efterträdare skulle bli de framtida ledarna. Apostlarna var de första biskoparna och ända från första århundradet har det varit en obruten linje av katolska biskopar som troget fört vidare det apostlarna lärde ut till de första kristna evad gäller Skriften och muntlig tradition (2Tim 2:2).

Dessa trossatser inkluderar Jesu kroppsliga uppståndelse, Jesu reella närvaro i Eukaristin, Mässan som ett offer, syndernas förlåtlelse genom en präst, återfödelse genom dopet, att skärselden finns, Marias speciella roll och mycket mer - även själva doktrinen om den apostoliska successionen.

Tidiga kristna skrifter bekräftar att de första kristna var fullkomligt katolska såväl i tro som praktik och såg apostlarnas efterföljare som deras ledare. Den tro som de första kristna bekände, bekännes fortfarande av den Katolska Kyrkan. Ingen annan kyrka kan åberopa detta.

Eldpelare, trospelare

Människans uppfinningsrikedom kan inte förklara detta. Kyrkan har förblivit en enda, helig, katolsk och apostolisk - inte på grund av människans prestation, utan därför att Gud beskyddar den Kyrka han har grundat (Matt 16:18; 28:20).

Han ledde israeliterna under deras flykt från Egypten genom att ge dem en eldpelare för att lysa deras väg genom den mörka öknen (2 Mos 13:21). I dag låter han den Katolska Kyrkan leda oss.

Bibeln, den heliga traditionen och de första kristnas skrifter vittnar om att Kyrkan undervisar med Jesu auktoritet. I denna tid av oräkneliga konkurrerande religioner, som var och en ropar på uppmärksamhet, finns det en röst som reser sig över dånet: Katolska Kyrkans som Bibeln kallar "sanningens pelare och grundval" (1 tim 3:15).

Jesus försäkrar apostlarna och deras efterföljare, påvarna och biskoparna, "Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig" (Luk 10:16). Jesus lovar att han ska vägleda sin Kyrka med hela sanningen

(Joh 16:12-13).Vi kan lita på att hans Kyrka bara lär ut sanningen.

Kyrkans struktur

Jesus valde apostlarna till att vara Kyrkans första ledare. Han gav dem sin egen auktoritet att kunna undervisa och leda - inte som diktarorer, utan som kärleksfulla herdar och fäder. Det är därför som katoliker kallar sina andliga ledare för "fader". När vi gör så följer vi Paulus’ exempel: "Jag blev er far i Kristus Jesus genom evangeliet" (1 Kor 4:15). Apostlarna fullföljer Jesu vilja genom att viga biskopar, präster och diakoner och sålunda låter de sitt prästerliga uppdrag gå vidare till dem - vigning i sin fullhet till biskoparna och i lägre grad till prästerna och diakonerna.

Påven och biskoparna (KKK 880-883)

Jesus gav åt Petrus en speciell auktoritet bland apostlarna (Joh 21:15-17) han uttryckte det genom att byta hans namn från Simon till Petrus, som betyder "klippa" (Joh 1:42). Han sade att Petrus skulle vara den klippa som han skulle bygga sin Kyrka på (Matt 16:18).

På arameiska, det språk som Jesus talade, var Simons nya namn Kepha (vilket betyder en massiv klippa). Senare översattes hans namn på grekiska till Petros (Joh 1:42) och på engelska till Peter. Kristus gav åt Petrus ensam "nycklarna till himmelriket" (Matt 16:19) och lovade att Petri beslut skulle bli bindande i himlen. Han gav en liknande makt också till de andra spostlarna (Matt 18:18), men det var endast Petrus som fick nycklarna, symbol för han auktoritet att leda Kyrkan på jorden under Jesu frånvaro.

Kristus, den gode herden, kallade Petrus att vara överherden för sin Kyrka

(Joh 21:15-17). Han gav Petrus uppdraget att stärka de andra apostlarna i deras tro och försäkra att de endast undervisade det som var sant (Luk 22:31-32). Petrus ledde kyrkan genom att förkunna evangeliet och ta beslut (Apg 2:1-41; 15:7-12).

Tidiga kristna skrifter berättar för oss att Petri efterföljare, biskoparna av Rom (som från allra första tiden kallades med den kärleksfulla titeln "påve", vilket betyder "pappa"), fortsatte att utöva Petri uppdrag i Kyrkan. Påven är Petri efterträdare som biskop av Rom. Världens andra biskopar är efterföljare till apostlarna i allmänhet.

Hur Gud talar till oss

Som från första början talar Gud till sin Kyrka genom Bibeln och genom den heliga traditionen. För att trygga att vi förstår honom rätt leder han Kyrkans undervisande ledare - läroämbetet - så att de alltid tolkar Bibeln och Traditionen på ett autentiskt sätt. Det är ofelbarhetens gåva.

Bibeln, Traditionen och Läroämbetet är som tre ben under en pall, de är alla nödvändiga för att ge stadga åt Kyrkan och för att säkerställa en sund doktrin.

Helig tradition (KKK 75-83)

Helig tradition ska inte förväxlas med bara mänskliga traditioner, vilka vanligen kallas vanor eller regler Jesus fördömde ibland vanor eller regler men endast om de var i strid mot Guds bud (Mark 7:8). Han fördömde aldrig helig Tradition och han fördömde inte heller all mänsklig tradition.

Helig Tradition och Bibeln är inte olika eller konkurrerande uppenbarelser. Det är två sätt på vilka Kyrkan för evangeliet vidare. Sådan apostolisk förkunnelse som Treenighet, barndop, Bibelns ofelbarhet, skärselden och Marias eviga jungfrulighet har förkunnats tydligast genom Traditionen, även om det också underförstått (och inte i motsats till) finns i Bibeln.Bibeln själv säger att vi ska hålla fast vid Traditionen vare sig det den säger kommer till oss i skrift eller tal

(2 Thess 2:15; 1 Kor 11:2).

Helig Tradition ska inte förväxlas med vanor och regler som rosenkrans, prästernas celibat och inte heller med att inte äta kött på fredagarna i Fastan. Dessa är bra hjälpmedel men de är inte doktriner. Helig Tradition bevarar doktriner som först lärdes ut av Jesus till apostlarna och sedan förmedlades till oss genom apostlarnas efterföljare, biskoparna.

Skriften (KKK 101-141)

Skriften, det vi också kallar Gamla och Nya Testamentet, inspirerades av Gud

(2 Tim 3:16). Den helige Ande inspirerade de bibliska författarna att skriva det han ville att de skulle skriva. Eftersom Gud är den främste författaren till Bibeln och eftersom Gud själv är sanningen (Joh 14:6) och inte kan lära ut något osant, är Bibeln fri från felaktigheter i allt det den hävdar vara sant.

Vissa kristna påstår, "Bibeln är allt vad jag behöver," men denna åsikt lärs inte ut i själva Bibeln. Bibeln lär faktiskt ut motsatsen (2 Pet 1:20-21; 3:15-16). Ingen i den tidiga kyrkan trodde på teorin "endast Bibeln" ("Bible alone").

Det är nytt,det dök upp bara på 1500-talet i samband med den protestantiska reformationen. Denna teori är en "mänsklig tradition" som upphäver Guds Ord, förvrider Bibelns sanna roll, och underminerar auktoriteten hos den Kyrka som Jesus själv grundade (Mark 7:1-8).

även om denna "endast Bibeln" ("Bible alone")-teori är populär bland många "Bibel-kristna" ("Bible Christian") kyrkor fungerar den helt enkelt inte i praktiken. Historisk erfarenhet vederlägger den. Varje år ser vi en ökande splittring bland "Bibel-troende" ("Bible-believing") religioner. I våra dagar finns det tiotusentals konkurrerande kyrkosamfund, som som hävdar att deras egen tolkning av Bibeln är den rätta. Den splittring som har blivit följden av detta har förorsakat en oändlig förvirring bland miljoner uppriktiga men vilseledda kristna.öppna bara de gula sidorna i telefonkatalogen och se efter hur många olika samfund det finns där, var och en hävdar att de följer "endast Bibeln" ("Bible alone")-principen, men inte två av dem är ense om exakt vad Bibeln säger.

Ett är vi säkra på: Den helige Ande kan inte vara upphovsman till denna förvirring (1 Kor 14:33). Gud kan inte leda sitt folk till motstridiga trossatser eftersom hans sanning är en enda. Slutsatsen? Teorin "endast Bibeln" ("Bible alone") måste vara falsk.

Läroämbetet (KKK 85-87; 888-892)

Påven och biskoparna bildar tillsammans den instans som står för det Kyrkan lär ut. Denna instans kallas läroämbetet ("the magisterium") (från latinet för "lärare"). Läroämbetet styrd och beskyddad från vilfarelse av den helige Ande, ger oss visshet i det som gäller doktriner. Kyrkan är Bibelns väktare och förkunnar dess budskap på ett troget och exakt sätt, ett uppdrag som Gud har bemyndigat henne att göra.

Kom ihåg att Kyrkan kom till före Nya Testamentet, inte Nya Testamentet före Kyrkan. Medlemmar av Kyrkan, inspirerade av Gud, skrev böckerna i Nya Testamentet, precis som författare inspirerade av Gud skrev det Gamla Testamentet, och Kyrkan är vägledd av den helige Ande att bevara och tolka hela Bibeln, både Gamla och Nya Testamentet.

En sådan officiell uttolkare är alldeles nödvändig om vi ska kunna förstå Bibeln på rätt sätt. (Vi vet alla vad konstitutionen säger men vi behöver ändå en Högsta Domstol för uttolkningen av vad som menas.)

Läroämbetet är ofelbart när den uttalar sig officiellt därför att Jesus lovade att sända den helige Ande att vägleda apostlarna och deras efterföljare "med hela sanningen" (Joh 16:12-13).

Hur gud delar ut sina gåvor

Jesus lovade att han inte skulle lämna oss ensamma(Joh 14:18) utan att han skulle sända den helige Ande att vägleda och skydda oss (Joh 15:26). Han överlämnade sakramenten för att hela, nära och styrka oss. De sju sakramenten - dop, Eukaristin, boten (också kallad försoning eller bikt), konfirmation, prästvigning, äktenskap och de sjukas smörjelse - är inte bara symboler. De är tecken som i själva verket meddelar Guds nåd och kärlek.

Sakramenten förebådades i Gamla Testamentet av saker som inte precis meddelade nåden utan snarare symboliserade den (omskärelse till exempel var en förebild av dopet och påskmåltiden var en förebild för Eukaristin. När Kristus kom, så avskaffade han inte symbolerna för Guds nåd. Han gjorde dem övernaturliga och fyllde dem med nådens kraft. Han gjorde dem till mer än bara symboler.

Gud använder ständigt materiella saker för att visa sin kärlek och sin kraft. När allt kommer omkring saker är inte onda i sig själva. När han skapade det fysiska universum var allt vad Gud skapade "mycket gott" (1 Mos 1:31). Han finner ett sådant nöje i materian att han till och med förhärligade den genom sin egen inkarnation (Joh 1:14).Under sin jordiska verksamhet helade Jesus, bespisade och styrkte människor med hjälp av enkla element som lera, vatten, bröd, olja och vin. Han kunde ha genomfört sina under direkt, men han föredrog att använda materiella saker för att skänka sin nåd.

Vid sitt första offentliga under förvandlade Jesus vatten till vin på sin moders, Marias, bön.(Joh 2:1-11). Han botade en blind man genom att stryka lera på hans ögon (Joh 9:1-7). Han förökade några få bröd och några fiskar så att det räckte till tusentals människor (Joh 6:5-13). Han förvandlade bröd och vin till sin egen kropp och till sitt eget blod (Matt 26:26-28). Genom sakramenten fortsätter han att hela, bespisa och stärka oss.

Dop (KKK 1213-1284)

På grund av arvssynden föds vi utan nåd i våra själar, så vi har ingen möjlighet att få gemenskap med Gud. Jesus blev människa för att föra oss till gemenskap med sin Fader. Han sade att ingen kan komma in i Guds rike om han inte först blir född av "vatten och Ande" (Joh 3:5) - detta syftar på dopet.

Genom dopet föds vi på nytt, men denna gång på en andlig nivå i stället för en fysisk. Vi renas i återfödelsens bad (Tit 3:5). Vi döps in i Kristi död och därför har vi del i hans uppståndelse (Rom 6:3-7).

Dopet renar oss från våra synder och sänder den helige Ande och hans nåd i våra själar (Apg 2:38; 22:16). Och aposteln Petrus är kanske rättframast av alla: "Dopet räddar er nu" (1 Pet3:21). Dopet är porten in till Kyrkan.

Bot (KKK 1422-1498)

På vår väg mot det himmelska löfteslandet snubblar vi ibland och faller i synd. Gud är alltid redo att lyfta oss upp och att återupprätta oss till nådefylld gemenskap med honom. Han gör detta genom botens sakrament (som också kallas bikt eller försoning).

Jesus gav apostlarna makt och myndighet att försona oss med Fadern. De mottog Jesu egen kraft att förlåta synder när han andades på dem och sade: "Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder,så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden" (Joh 20:22-23).

Paulus påpekar "Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningen tjänst. ... Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig" (2 Kor 5:18-20).

Genom bikten för en präst, Guds sändebud, får vi förlåtelse för våra synder, och vi mottar nåd som hjälper oss att stå emot kommande frestelser.

Eukaristin (KKK 1322-1419)

Då vi en gång blivit medlemmar i Kristi familj låter han oss inte gå hungriga, utan föder oss med sin egen kropp och sitt blod genom Eukaristin. I Gamla Testamentet då de förberedde sig för vandringen genom öknen, beordrade Gud sitt folk att offra ett lamm och att stryka dess blod på dörrposterna, så att Dödens ängel skulle gå förbi deras hem. Sedan åt de lammet för att besegla sitt förbund med Gud.

Lammet förebådade Jesus. Han är den sanne "Guds Lamm" som tar bort världens synd (Joh 1:29).Genom Jesus träder vi in i ett Nytt Förbund med Gud (Luk 22:20), vilket bevarar oss från den eviga döden. Guds folk i Gamla Testamentet åt Påsklammet. Nu måste vi äta Lammet som är Eukaristin. Jesus sade: "om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet" (Joh 6:53).

Vid Sista Måltiden tog han bröd och vin och sade: "Ta och ät. Detta är min kropp ... Detta är mitt blod, som blir utgjutet för er" (Mark 14:22-24). På detta sätt instiftade Jesus Eukaristins sakrament, offermåltiden som katolikerna förtär vid varje Mässa.

Katolska Kyrkan lär ut att Kristi offer på korset hände "en gång för alla"; det kan inte upprepas (Heb 9:28). Kristus "dör inte en gång till" under Mässan, utan samma offer som skedde på Kalvarieberget blir närvarande på altaret. Det är därför som Mässan inte är "ett annat" offer, utan ett deltagande i samma, Kristi en-gång-för alla offer på korset.

Paulus påminner oss om att brödet och vinet, genom ett under av Guds nåd, verkligen blir Jesu sanna kropp och blod: "Den som äter Herrens bröd eller dricker hans bägare utan att tänka på att det är Herrens kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig" (1 Kor 11:27-29).

Efter konsekrationen av brödet och vinet, finns inte längre något bröd eller vin på altaret. Endast Jesus själv, under brödets och vinets gestalt, finns där.

Konfirmation (KKK 1285-1321)

Gud stärker våra själar på ett annat sätt också, genom konfirmationens sakrament. även om Jesu lärjungar mottog nåd före hans Uppståndelse, så kom den Helige Ande på Pingsten för att stärka dem med nya nådemedel inför det svåra arbetet de hade framför sig.

De gick ut och predikade evangeliet utan fruktan och utförde den mission Kristus hade givit dem. Senare, lade de händerna på andra för att stärka även dem

(Apg 8:14-17). Genom konfirmationen stärks även du för att möta de andliga utmaningarna i livet.

äktenskapet (KKK 1601-1666)

De flesta människor är kallade till ett liv i äktenskap. Genom äktenskapets sakrament ger Gud särskilda nådemedel till gifta par för att hjälpa dem med livets svårigheter, särskilt för att hjälpa dem att uppfostra barnen till att i kärlek följa Kristus. äktenskapet engagerar tre parter: bruden, brudgummen och Gud. När två kristna mottar äktenskapets sakrament är Gud med dem, han bekräftar och välsignar det äktenskapliga förbundet. Ett sakramentalt äktenskap är beständigt; endast döden kan lösa det (Mark 10:1-12; Rom 7:2-3; 1 Kor 7:10-11). Denna heliga förening är en levande symbol för det obrytbara förhållandet mellan Kristus och hans Kyrka (Ef 5:21-33).

Prästvigning (KKK 1536-1600)

Andra är kallade att på ett speciellt sätt dela Kristi prästadöme. I Gamla Förbundet, trots att Israel var ett rike av präster ( 2 Mos 19:6), kallade Herren vissa män till ett speciellt prästerligt uppdrag ( 2 Mos 19:22). I Nya Förbundet, trots att de kristna är ett rike av präster ( 1 Pet 2:9),kallar Jesus vissa män till ett särskilt prästerligt uppdrag (Rom 15:15-16).

Detta sakrament kallas prästvigning. Genom detta blir präster vigda och sålunda bemyndigade att tjäna Kyrkan ( 2 Tim 1:6-7) som pastorer, lärare och andliga fäder som helar, föder och stärker Guds folk - främst genom att predika och handha sakramenten.

De sjukas smörjelse (KKK 1499-1532)

Prästerna har omsorg om oss när vi är fysiskt sjuka. De gör detta genom det sakrament som är känt under namnet: de sjukas sakrament. Bibeln instruerar oss: "Får någon av er lida, skall han be; ... är någon av er sjuk,skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat, skall han få förlåtelse" (Jak 5:14-15). De sjukas smörjelse hjälper oss inte bara att uthärda sjukdomen, utan det renar också våra själar och hjälper oss att förbereda oss att möta Gud.

Tala med Gud och hans heliga

Att be är något av det viktigaste för en katolik. Utan det kan det inte finnas något verkligt andligt liv. Genom personlig bön och Kyrkans gemensam bön, särskilt Mässan, tillber och prisar vi Gud, vi uttrycker vår sorg över våra synder, och vi ber för andra (1 Tim 2:1-4). Genom bönen växer vi i vår gemenskap med Kristus och med medlemmarna i Guds familj (KKK 2663-2696).

Denna familj innefattar Kyrkans alla medlemmar både här på jorden, i himmelen eller i skärselden. Eftersom Jesus har bara en kropp, och eftersom döden inte har någon makt att skilja oss från Kristus (Rom 8:3-8), är kristna som är i himmelen eller som, innan de kommer in i himmelen renas i skärselden genom Guds kärlek (1 Kor 3:12-15), alla är de dock del av Kristi Kropp (CCC 962).

Jesus sade att det andra största budet är att "älska din nästa som dig själv" (Matt 22:39).De som är i himmelen älskar oss mer intensivt än de någonsin skulle kunnat älska oss medan de levde på jorden. De ber ständigt för oss (Upp 5:8), och deras böner är mäktiga (Jak 5:16; KKK 956, 2683, 2692).

Våra böner till helgonen i himlen om deras förbön och deras intervention för oss hos Fadern förminskar inte Kristi roll som den ende Medlaren (1 Tim 2:5). När vi ber helgonen i himlen att be för oss följer vi Paulus’ uppmaning: "Jag uppmanar er till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor," ty "det är gott och behagar Gud vår Frälsare" (1 Tim 2:1-4).

Alla lemmar i Kristi Kropp är kallade att hjälpa varandra genom bön

(KKK 2647).Marias böner för oss är speciellt verkningsfulla på grund av hennes förhållande till sin son (Joh 2:1-11).

Gud gav en speciell roll åt Maria (KKK 490-511, 963-975). Han bevarade henne från all synd (Luk 1:28, 47), gjorde henne mer välsignad än andra kvinnor

(Luk 1:42), och gjorde henne till en förebild för alla kristna (Luk 1:48).När hennes liv var till ända tog han henne, kropp och själ in till himlen - en bild av vår egen uppståndelse vid världens slut (Upp 12:1-2).

Vad är meningen med livet?

I gamla katekesen finns frågan "Varför skapade Gud dig?" Svaret var: "Gud skapade mig för att jag skulle lära känna honom, älska honom, tjäna honom i denna värld och vara lycklig för evigt med honom i den tillkommande."Här, i dessa ord finns skälet för vår existens. Jesus ger ett ännu kortare svar på frågan: "Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd" (Joh 10:10).

Guds plan för oss är enkel. Er Fader älskar er och önskar ge er allt gott - särskilt evigt liv. Jesus dog på korset för att frälsa oss från all synd, ty synden skiljer oss för evigt från honom (KKK 599-623).När han frälser oss, gör han oss till lemmar i sin Kropp som är Kyrkan (1 Kor 12:27-30). Vi blir då förenade med honom och med kristna överallt (på jorden, i himlen, i skärselden).

Vad du måste göra för att bli frälst

Det bästa är att löftet om det eviga livet är en oförskylld gåva från Gud till oss (KKK 1727). Början på förlåtelsen och rättfärdiggörelsen är ingenting vi "förtjänar" (KKK 2010).Jesus är förmedlaren som överbryggar syndens avgrund som skiljer oss från Gud (1 Tim 2:5); han överbryggar den genom att dö för oss. Han har valt att göra oss till medhjälpare i frälsningsplanen (1 Kor 3:9).

Katolska Kyrkan förkunnar det apostlarna förkunnade och det Bibeln lär ut: Vi är frälsta av nåd allena, men inte av tro allena (vilket "Bibel kristna" (Bible Christians) förkunnar; Jf Jak 2:24).

När vi kommer till Gud och blir rättfärdigade (det vill säga får en rätt gemenskap med honom), ingenting går före rättfärdighet, varken tro eller goda gärningar, förtjänar nåd. Men sedan sår Gud sin kärlek i våra hjärtan och vi kan leva ut vår tro genom att göra kärleksgärningar (Gal 6:2).

Trots att det endast är Guds nåd som gör det möjligt för oss att älska andra, så behagar dessa kärleksgärningar honom, och han lovar att belöna dem med evigt liv (Rom 2:6-7; Gal 6:6-10). Goda gärningar är således förtjänstfulla. När vi först kommer till Gud i tro, kommer vi tomhänta, vi har ingenting vi kan offra. Då ger han oss nåd att i kärlek lyda hans bud, och han belönar oss med frälsning när vi offrar dessa kärleksgärningar åter till honom (Rom 2:6-11; Gal 6:6-10; Matt 25:34-40). Jesus sade att det är inte nog att tro på honom; vi måste också lyda hans bud. "Varför säger ni ‘Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger?" (Luk 6:46; Matt 7:21-23; 19:16-21).

Vi "förtjänar" inte vår frälsning genom goda gärningar (Ef 2:8-9; Rom 9:16), utan vår tro på Kristus ställer oss i en speciell, nådefylld gemenskap med Gud så att vår lydnad och kärlek, tillsammans med vår tro, blir belönade med evigt liv (Rom 2:7; Gal 6:8-9).

Paulus sade, "Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte" (Fil 2:13). Johannes förklarade att "sättet vi kan vara säkra på att vi känner honom är att hålla hans bud. Den som säger: ‘Jag känner honom’ men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom." (1 Joh 2:3-4; 3:19-24; 5:3-4).Eftersom ingen gåva kan tvingas in i mottagaren - gåvor kan alltid förkastas - även efter det vi blivit rättfärdigade kan vi kasta bort frälsningens gåva. Vi kastar bort den genom svår synd (dödssynd) (Joh 15:5-6; Rom 11:22-23; 1 Kor 15:1-2; KKK 1854-1863).Paulus säger, "Syndens lön är döden" (Rom 6:23).

Läs Paulus’ brev och se hur ofta han varnar de kristna för synd! Han skulle inte känt sig tvingad att göra så om deras synder inte skulle uteslutit dem från himmelriket ( Jf t ex 1 Kor 6:9-10, Gal 5:19-21).

Paulus påminner de kristna i Rom att Gud "skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten" (Rom 2:6-8).

Synd är ingenting annat än onda gärningar (KKK 1849-1850). Vi kan undvika synd genom att jämt göra goda gärningar. Alla helgon vet att bästa sättet att hålla sig fri från synd är att hänge sig åt regelbunden bön, åt sakramenten (framförallt Eukaristin), och åt kärleksgärningar.

Har du garanti på att komma in i himmelen?

Vissa människor för fram en speciellt attraktiv tanke: Alla sant kristna, oavsett hur de lever, har en absolut försäkran om frälsning, om de bara tar emot Jesus i sitt hjärta som "deras personlige Herre och Frälsare." Problemet är att denna tro står i rak motsats till Bibeln och till konstant kristen undervisning.

Kom ihåg att Paulus sade till sin tids kristna: " Om vi har dött med honom [i dopet; Jf Rom 6:3-4] skall vi också leva med honom; härdar vi ut skall vi också härska med honom" (2 tim 2:11-12).

Om vi inte härdar ut, skall vi inte härska med honom. Med andra ord kristna kan gå miste om himlen (KKK 1861). Bibeln gör klart att kristna har en moralisk försäkran om frälsning (Gud kan inte förneka sig själv och han kommer att skänka frälsning till dem som tror på Kristus och lyder honom [1 Joh 3:19-24]), men Bibeln påstår inte att kristna garanteras himlen. Det kan inte finnas en absolut försäkran om frälsning. I sina brev till de kristna sade Paulus: "Du ser att Gud är både god och sträng: sträng mot dem som har fallit, god mot dig om du håller fast vid hans godhet; annars blir också du bortskuren" (Rom 11:22-23; Matt 18:21-35; 1 Kor 15:1-2; 2 Pet 2:20-21).

Lägg märke till att Paulus tar upp ett viktigt villkor: "om du håller fast vid hans godhet." Det han säger är, att kristna kan förlora sin frälsning genom att kasta bort den. Han varnar: "den som tror sig stå stadigt skall se till att han inte faller" (1 Kor 10:11-12).

Om du är katolik och någon frågar dig om du har blivit "frälst", skall du svara: Jag har blivit friköpt genom Kristi Blod, endast i honom tror jag på min frälsning, och, som Bibeln förkunnar, ‘jag arbetar med fruktan och bävan på min frälsning’ (Fil 2:12), och jag vet att det är Guds nådegåva som verkar i mig."

Framtidens vågor

Alla alternativ till katolicism har visat sig bristfälliga: den utslitna sekularism som är överallt omkring oss och som ingen längre finner tillfredsställande, de udda sekter och rörelser som erbjuder tillfälliga gemenskaper men inget varaktigt hem, också de andra, ofullständiga delar av kristenheten. Allteftersom vår trötta värld blir ännu mer desperat, vänder sig folk till det enda alternativ som de aldrig riktigt beaktat: Katolska Kyrkan. De har upptäckt tron där de aldrig väntade sig att finna den.

Alltid attraktiv

Hur kan det vara så? Varför ser så många människor den Katolska Kyrkan för första gången som ett seriöst alternativ. Någonting drar dem dit. Detta något är tron.

Så mycket vet vi: De ser inte Kyrkans påståenden som en önskan att vinna allmänhetens gunst. Katolicismen är aldrig, åtminstone nuförtiden, lättillgänglig. Du kan inte vinna en tävling i popularitet genom att vara en troende katolik. Vår fallna värld belönar den duktige inte den gode. Om en katolik blir lovordad, är det för den världsliga skickligheten han kan uppvisa, inte för sina katolska dygder.

Fastän människor försöker att undvika de hårda doktrinära och moraliska sanningar som Katolska Kyrkan erbjuder dem (ty hårda sanningar kräver att man ändrar sitt levnadssätt), dras de ändå till Kyrkan. När de lyssnar på Påven och biskoparna i gemenskap med honom, hör de ord med sanningens sigill - även om de finner att denna sanning är svår att efterleva. När de betraktar Katolska Kyrkans historia och helgonens liv, förstår de att där måste det vara något speciellt, kanske något övernaturligt, med en institutiion som kan frambringa heliga människor som S:t Augustinus, S:t Thomas av Aquino och Moder Teresa.

När de lämnar en livlig gatan för att gå in i en till synes tom katolsk kyrka känner de inte en fullkomlig tomhet, utan en närvaro. De känner att Någon bor därinne, någon som väntar på att få trösta dem.

De inser att det ständiga motståndet som möter Katolska Kyrkan - vare sig det kommer från icke-troende eller "bibel-kristna" (Bible Christians" eller också från människor som håller fast vid att kalla sig själva katoliker - är ett tecken på kyrkans gudomliga ursprung (Joh 15:18-21).Och de börjar misstänka att Katolska Kyrkan, jämfört med allt annat, är framtidens våg.

Ofullständig kristlighet är inte nog

Under de sista få dekaderna många katoliker har lämnat Kyrkan, många lämnade religionen helt och hållet, många gick in i andra samfund. Men trafiken har inte gått i en enda riktning.

Trafiken mot Rom har ökat snabbt. I dag kan vi se mer än etthundrafemtiotusen konvertiter bli medlemmar av Katolska Kyrkan varje år i USA, och på några andra platser, som på Afrikas kontinent, finns det mer än en miljon konvertiter till den katolska tron varje år. Folk utan religion, folk som lämnat Katolska Kyrkan eller icke praktiserande katoliker, medlemmar i andra kristna kyrkor "kommer tillbaka hem till Rom."

De dras till Kyrkan av olika anledningar, men huvudskälet till att de konverterar är huvudskälet till att du bör vara katolik: Den katolska trons fasta sanning.

Våra avskilda bröder håller mycken kristen sanning, men inte allt. Vi kan jämföra deras religion med ett fönster med målat glas där några av de ursprungliga rutorna ersatts med ogenomskinligt glas: Något som fanns från början är nu borta, och något som inte passar in har satts in för att fylla upp det tomma utrymmet. Helheten i det ursprungliga fönstret har blivit förstörd.

När de, för hundratals år sedan, splittrades från Katolska Kyrkan,tog dessa kristnas teologer bort några äkta trossatser och tillade några nya som de själva gjort. De former av kristenhet som de grundade är verkligen ofullkomliga.

Endast Katolska Kyrkan har instiftats av Jesus och endast den har kunnat bevara all kristen sanning utan villfarelser - och ett stort antal människor kommer till insikt om det.

Dina åligganden som katolik

Dina åligganden som katolik, oavsett din ålder, är tre;

Du skall känna till din katolska tro. Du kan inte leva din tro, om du inte känner den, och du kan inte dela med andra det du inte först gör till ditt. (KKK 429). Att lära känna din katolska tro fordrar viss ansträngning, men det är väl använd kraft, ty studiet ger, bokstavligen, en oändlig belöning.

Lev din katolska tro. Din katolska tro är en offentlig sak. Det är inte meningen att den ska lämnas hemma när man går hemifrån (KKK 2472). Men se upp: Att vara en offentlig katolik innebär risker för förluster. Du kommer att finna att vissa dörrar är stängda för dig. Du kommer att förlora några vänner. Du kommer att anses som en outsider. Men, som tröst, minns Vår Herres ord till de förföljda: "Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen" (Matt 5:12).

Sprid din katolska tro. Jesus Kristus vill att vi ska väcka hela världen till medvetande om sanningen, och sanningen är Jesus själv, han som är "vägen, och sanningen och livet" Joh 14:6). Att sprida tron är inte ett uppdrag endast för biskopar, präster, och ordensfolk - det är ett uppdrag för alla katoliker (KKK 905).

Just före sin himmelsfärd sa Herren till sina apostlar: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er" (Matt 28:19-20).

Om vi vill hålla allt vad Jesus har befallt, om vi vill tro allt han undervisade, måste vi följa honom genom hans Kyrka. Det är vår stora utmaning - och vårt stora privilegium.

Förkortningar:

KKK = Katolska Kyrkans katekes, Bokförlaget catholica 1996

"Pillar of faith pillar of fire" - "Eldpelare, Trospelare" översättning av Yvonne Liljefors, Reviderad 2:a upplaga Copyright 1996 by Catholic Answers. All Rights reserved. översättningen är gjord medd yttryckligt tillstånd från Catholic Answers.