Petrus i Rom

I andra småskrifter rörande "Fäderna vet bäst" har vi visat, att Jesus gjorde Petrus till den klippa, på vilken Kyrkan är byggd, och detta gav Petrus ett speciella primat. Här skall vi visa, att Petrus reste till staden Rom och led martyrdöden där.
För att undslippa sanningen om läran om primatet, enligt vilken biskopen i Rom är Petrus' efterträdare, har några fundamentalister gått extremt lång att söka förneka att Petrus någonsin rest till Rom.
Men det historiska vittnesbördet avslöjar, att detta påstående är fullständigt oförsvarbart. Det är inte endast så, att Petrus i sitt första brev för sina läsare omtalar, att han skriver från "Babylon" (1 Pet 5:13, vilket under det första århundradet var ett täcknamn för det hedniska Rom, utan fäderna är överens att förklara att han reste till Rom och led martyrdöden där under den hedniske kejsaren Nero. Man kan inte finna någon av fäderna som förnekade, att Petrus reste till Rom. 
Då det historiska vittnesbördet helt otvetydigt att förklarar, att Petrus reste till Rom, så avslöjar det fundamentalistiska anspråket däremot ett förtvivlat försök att förneka en av de viktiga programpunkterna i påvedömets lära, likgiltigt hur mycket bevis som måste slås bort för att göra så. 

Ignatius av Antiochia

"Jag befaller inte er (romarna) såsom Petrus och Paulus gjorde. De var apostlar, och jag är en fånge". (Brev till romarna 4:3, år 110).

Dionysius av Korint

"Ni (påven Soterius) har också genom er myckna förmaning fört samman den plantering som gjordes av Petrus och Paulus i Rom och i Korint; ty de båda planterade på samma sätt i vårt Korint och undervisade oss, och båda undervisade på samma sätt i Italien och led martyrdöden samtidigt" (Brev till påven Soterius, år 170 i Eusebius' Kyrkohistoria 2:25:8).

Irenaeus av Lyon

"Matteus publicerade också bland hebréerna ett skrivet evangelium på deras eget språk, medan Petrus och Paulus evangeliserade i Rom och lade grunden till Kyrkan" (Mot heresierna, 3, 1:1, år 189).

"Men eftersom det skulle bli för långt att i en volym som denna räkna upp successionen i alla kyrkorna, skall vi förbrylla alla dem som på något sätt, antingen genom självbelåtenhet eller högfärd, eller genom blindhet eller syndig opinion, samlas på annat ställe än där det är lämpligt, genom att här peka ut biskopssuccessioner i den största och äldsta kyrkan, känd av alla, som grundades och organiserades i Rom av de två högst ärorika apostlarna Petrus och Paulus, den kyrka som har den tradition och den tro som förs ner till oss sedan den har tillkännagetts för människor av apostlarna. Med den kyrkan måste alla kyrkor, d v s alla troende i hela världen, vara ense på grund av dess överlägsna ursprung, och det är i henne som de troende överallt har bevarat den apostoliska traditionen" (ibid, 3: 3: 2).

"De välsignade apostlarna Petrus och Paulus har sedan de grundat och byggt upp kyrkan (i Rom), lämnat över biskopsbefattningen till Linus. Paulus nämner detta om denne Linus i brevet till Timotheos (2 Tim 4:21) .Han efterträddes av Anacletus, och efter honom på tredje plats från apostlarna utvaldes Clemens till episkopatet. Han hade sett de välsignade apostlarna och var bekant med dem . Det skulle kunna sägas, att han fortfarande hörde ekot av apostlarnas undervisning och var bekant med dem och hade deras traditioner för sina ögon. Och inte endast han, ty där fanns många kvar som hade blivit undervisade av apostlarna. Under Clemens' tid sände kyrkan i Rom ett mycket starkt brev till korinthierna, sedan en icke ringa oenighet hade uppstått bland bröderna i Korinth. Han uppmanade dem där till fred och förnyelse av sin tro… Denne Clemens efterträddes av Evaristus… och nu, på tolfte plats efter apostlarna hade lotten för episkopatet i Rom tillfallit Eleutherus. I denna succession och genom undervisningen från apostlarna som förts vidare i Kyrkan, har predikan om sanningen förts vidare till oss" (ibid 3: 3: 3).

Kaius

"Det har registrerats att Paulus blev halshuggen i själva Rom, och att Petrus på samma sätt blev korsfäst under kejsare Neros regeringstid. Berättelsen har bekräftats genom Petrus' och Paulus' namn över begravningsplatserna, vilka står kvar där till närvarande tid. Och det bekräftas också av en ståndaktig man i kyrkan vid namn Gaius, som levde på Zephyrinus' tid, biskop i Rom. Denne Gaius säger i en skriven disputation med Proclus, ledare för kataphrygianernas sekt, detta om de platser på vilka kvarlevor av de tidigare nämnda apostlarna förvarades. 'Jag kan peka ut minnesplatserna av apostlarna. För om du är villig att resa till Vatikanen eller till vägen till Ostia, skall du hitta minnesplatserna av dem som grundade denna kyrka" (Disputation med Proclus, år 198, i Eusebius' Kyrkohistoria 2:25:5).

Clemens av Alexandria

"De omständigheter som föranledde …(nedskrivandet) av Markus var dessa: När Petrus offentligt predikade Ordet i Rom och förkunnade evangeliet genom Anden, begärde många som var närvarande, att Markus, som en lång tid hade varit hans följeslagare och som kom ihåg hans uttalanden, skulle skriva ned vad han hade proklamerat" (Utkast år 200 i ett fragment från Eusebius' Kyrkohistoria 6, 14:1).

Tertullianus

"Men om du är nära Italien, har du Rom, där auktoritet finns till hands för oss också. Vilken lycklig kyrka den är, i vilken apostlarna öste ut hela sin lära med sitt blod; där Petrus hade ett lidande liknande Herrens, där Paulus kröntes med Johannes Döparens död (genom att bli halshuggen)" (Invändning mot heretikerna 36, år 200).

Tertullianus

"Låt oss se vad för slags mjölk korinthierna drack från Paulus; gentemot vilken måttstock galatierna mättes med för tillrättavisning; vad filipperna, thessalonikerna och efesierna läser; vad även de närbelägna romarna uttalar, dem till vilka både Petrus och Paulus testamenterade evangeliet och även beseglade det med sitt eget blod" (Mot Marcion 4, 5:1, år 210).

Lilla labyrinten

"Viktor… var den trettonde biskopen i Rom från Petrus" (Lilla Labyrinten, år 211, i Eusebius' Kyrkohistoria 5.28:3)

Poemet mot marcioniterna

"På denna stol på vilken han själv hade suttit befallde Petrus i det mäktiga Rom Linus, den förste utsedda, att sitta ner. Efter honom accepterade också Cletus hjorden i Kristi församling. Som hans efterträdare utsågs Anacletus genom lottdragning. Clemens följer honom, välkänd för apostoliska män. Efter honom ledde Evaristus hjorden utan överträdelse. Alexander, den sjätte i successionen, anbefaller hjorden åt Sixtus. Sedan hans lysande tider hade avslutats överlämnade han den till Tesphorus. Han var ypperlig, en trogen martyr…" (Poem mot marcioniterna 276-284, år 267). 

Eusebius av Caesarea

"Under det andra året av den tvåhundrafemte olympiaden (år 42): Aposteln Petrus sändes, sedan han hade upprättat kyrkan i Antiochia, till Rom, där han stannar kvar som biskop i denna stad, i det han predikar evangeliet i tjugofem år" (Krönikan, år 303).

Petrus av Alexandria

"Petrus, den först valde bland apostlarna, korsfästes slutligen i Rom, sedan han ofta hade blivit gripen och kastad i fängelse och behandlad med vanära" (Bot, kanon 9, år 306).

Lactantius

"När Nero redan regerade kom Petrus till Rom, där han i kraft av vissa undergärningar han utförde… omvände många till rättfärdighet och upprättade ett stadigt och fast tempel åt Gud. När detta faktum rapporterades till Nero…sprang han till uppgiften att riva ner det himmelska templet och att förstöra rättfärdigheten. Det var han som först förföljde Guds tjänare. Han fäste Petrus på ett kors, och Paulus dräpte han " (Förföljarnas dödsdomar 2.5, år 318).

Cyrillus av Jerusalem

"Simon Magus vilseledde så staden Rom, att Claudius uppförde en staty av honom…Medan misstaget utbredde sig självt, anlände Petrus och Paulus, ett ädelt par och härskarna i kyrkan, och de ställde tillrätta misstaget…De slungade vapnet i sin likasinnade bön mot Magus och slog ner honom till jorden. Det var underbart nog och likväl inget förvånansvärt alls, ty Petrus var där han som bär omkring himmelrikets nycklar. Och det var ingenting att förvånas över alls, ty Paulus var där han som hade tagits upp till tredje himlen" (Katekes-föreläsning) 6:14, år 350). 

Optatus

"Du kan inte förneka att du är medveten om att biskopsstolen i staden Rom först gavs åt Petrus; den stol på vilken Petrus satt, densamme som var ledaren--det är därför han även kallas Kefas ("Klippan")-för alla apostlarna; den enda stol på vilken enheten bevaras av alla" (Donatisternas schism 2:2, år 367).

Epiphanius från Salamis

"I Rom var de första apostlarna och biskoparna Petrus och Paulus, sedan Linus, sedan Cletus, sedan Clemens, samtida med Petrus och Paulus" (Samvetsmedicin mot alla heresier 27:6, år 375).

Påven Damasus I

"På samma sätt är det påbjudit: Vi har ansett, att det borde tillkännages, att fastän alla de katolska kyrkorna spridda vitt och brett genom världen omfattar en enda bröllopskammare hos Kristus, har inte desto mindre den heliga Romerska Kyrkan blivit placerad i främsta ledet, inte genom koncilebesluten från andra kyrkor utan den har mottagit primatet genom den evangeliska rösten hos vår Herre och Frälsare, som säger: 'Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skal vara löst i himlen' (Matt 16:18-19). Den första påvestolen är därför den som tillkommer aposteln Petrus, den i Romerska Kyrkan, som varken har fläck eller fel eller något liknande."
"Utöver detta finns det också kompanjonskap i det utvalda kärlet, den mest välsignade aposteln Paulus, som tvistade och kröntes med en ärorik död tillsammans med Petrus i staden Rom vid kejsare Neros tid….De helgade även den ovannämnda heliga Romerska Kyrkan till Kristus Herren; och genom sin egen närvaro och genom sin vördnadsvärda triumf satte de den på främsta led över de andra i alla städerna i hela världen. "Den första påvestolen är därför den som tillkommer aposteln Petrus, den i Romerska Kyrkan som varken har fläck eller fel eller något liknande. Den andra påvestolen är emellertid den i Alexandria helgad på den välsignade Petrus' vägnar av Markus, hans lärjunge och en evangelist som blev sänd till Egypten av aposteln Petrus, där han predikade sanningens ord och slutade sitt ärorika martyrskap. Den tredje ärorika påvestolen är förvisso den i Antiochia, vilken tillhörde den högst välsignade aposteln Petrus, där han först bodde innan han kom till Rom och där namnet kristna först användes, som till ett nytt folk" (Dekret från Damasus 3, år 382).

Hieronymus

"Påven Stefanus…var den välsignade Petrus' tjugoandra efterträdare på påvestolen i Rom" (Mot anhängarna till Lucifer 23, år 383).

"Simon Petrus, Johannes' son från byn Betsaida i landskapet Galiléen, bror till aposteln Andreas och han själv ledare för apostlarna…sedan han hade blivit biskop i kyrkan i Antiochia och sedan han hade predikat för Diasporan…for vidare till Rom i Claudius' andra regeringsår för att omstörta Simon Magus och innehade den prästerliga stolen där i tjugofem år till Neros sista, d v s fjortonde regeringsår. På sina händer mottog han martyrkronan genom att bli spikad på korset med sitt huvud mot marken och sina fötter högt upplyfta, i det han påstod att han var ovärdig att bli korsfäst på samma sätt som hans Herre" (Berömda mäns liv 1, år 396).

Augustinus

"Om alla människor överallt i världen vore sådana som ni högst gagnlöst anklagar dem för att ha varit, vad har då den Romerska Kyrkans påvestol gjort mot er, den på vilken Petrus satt, och på vilken Anastasius sitter idag?" (Mot brevet från Petilani 2:118, år 402).

Petrus Chrysologus

"Vi uppmanar er i varje avseende, ärade broder, att lydigt uppmärksamma vad som har skrivits av den högst välsignade påven i staden Rom, ty välsignad är Petrus, som lever och presiderar över sin egen påvestolförser trons sanning till dem som söker den. Ty vi kan inte, på grund av strävan efter fred och tro, pröva trossaker utan samtycke från biskopen i Rom" (Brev 25:2, år 449).

översättning till svenska Gunilla Gren från Catholic Answers