Katolska svar från Bibeln

Kyrkans enhet

Grundade Kristus en enda kyrka?

"Det finns en Herre, en tro, ett dop, en Gud" (Ef 4:4-6, Joh 17:21).

är det emot Kristi vilja, att det finns en splittring i kyrkan?

"Men i vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter." (1 Kor 1:10)

Hur kan vi bota splittringen i Kristi kyrka?

Genom att betona det vi har gemensamt, genom att lära oss varför vi har olika trosuppfattningar och genom att älska varandra.

"Alla skall förstå att ni är mina lärjungar, om ni visar varandra kärlek."(Joh 13:35)

Bibeln allena-teorin

Varför förkastar katolska kyrkan Bibeln allena teorin?

Ordet "katolsk", som betyder universell, skrevs första gången år 110 av en biskop vid namn S:t Ignatius av Antiokia. Han skrev: "Där Kristus är, där är katolska kyrkan". Den katolska kyrkan är 2000 år gammal. Det är den första och äldsta kristna kyrkan. Alla protestantiska kyrkor kan spåra sitt ursprung till 1500-talet, när en katolsk munk, som hette Martin Luther framlade Bibeln allena teorin. Man varnade honom och sade, att det var en logiskt bedrägeri, ty Bibeln kan inte uttolka sig själv, (Apg 8:27-31, 2 Pet 1:20, 21, 3:16) den måste ha en uttolkare. De många splittrade grupperna bland protestanterna bär vittnesbörd om detta. Skriften själv säger inte, att den är enda källan till uppenbarelse. Luther hade framgång enbart av den anledningen, att boktryckarkonsten samtidigt uppfanns. Innan den tiden var det fysiskt omöjligt att sätta en bibel i vars och ens hand. Ingen av apostlarna hade någonsin ett exemplar av Nya Testamentet, och dess böcker var omtvistade i 400 år.

Traditionen

Traditionen är något man inte kan fly ifrån.

Många protestantiska kyrkor gör anspråk på att inte ha någon tradition, men så är inte fallet. Varje kyrka har en särskild grupp med tolkningar av Skriften, något som formar deras tradition och förs vidare. Ett exempel är: "Acceptera Kristus som din personlige Herre och Frälsare", något som inte står i Skriften. Skriften använder inte detta uttryck. Det är en del av deras tradition. (Lägg märke till att det inte är riktat mot katolska trosuppfattningar). Likaså accepterar de flesta läran om treenigheten och inkarnationen, trots att inget av orden används i Skriften. Det ingår i en tradition, som även katolikerna tror på. Protestanter accepterar Nya testamentet, en grupp böcker som utvaldes av katolska biskopar i konciliet i Karthago år 396. Apostlarna avgjorde inte, vilka böcker som skulle ingå i Nya Testamentet, utan den kyrka, som Kristus grundade, gjorde det. Skriften lär, att traditionen är viktig. (1 Kor 11:2, Gal 1:8-9, 2 Thess 2:15, 2 Tim 1:13, 2:2, 3:14)

Påven

Uppenbarelsen har byggts upp av den heliga Skrift (skrivna ord från Gud) och helig tradition (talade ord från Gud). Det krävs en tillförlitlig och auktoritativ uttolkare, en som är fri från varje misstag (ofelbar). Påven är den ofelbare uttolkaren av uppenbarelsen. Påven är den ende ofelbare i ting som rör tron och moralen, då han klart definierar något som den högste herden i den katolska kyrkan. Han kommer inte med någon ny uppenbarelse, men han klargör den ursprungliga uppenbarelsen från Kristus och apostlarna. Påven är inte felfri eller oförmögen att synda. Tron på ofelbarheten är något man inte undgår, det är inte någon valfrihet. Vi tror antingen på påven, oss själva eller någon annan, som är ofelbar (pålitlig) vägledare i Skriften. Vi måste lita på någons uttolkning av Skriften. Katolikerna litar på påven, eftersom han utnämndes av Kristus.

"Du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall inte få makt däröver." (Matt 16:17-19)
"Jag har bett för dig, att din tro inte skall bli om intet". (Luk 22:31,32).

Kristus gav honom namnet Petrus "Cephas", som på hebreiska betyder "grundsten". Den grekiska översättningen förmedlar inte dess fulla hebreiska betydelse.

"Jag skall ge dig himmelrikets nycklar, och det du binder på jorden skall vara bundet i himlen". (Matt 16:19)
"Nycklarna" symboliserar auktoritet (Jes 22:15-25, Upp 1:18).
Sålunda har påven auktoritet. Jesus säger: "Jag är den gode herden" (Joh 10:14) och till Petrus "Föd mina får" (Joh 21:15-17), som betyder "undervisa min kyrka".

Han utnämner Petrus som den högste herden i sin kyrka. Kristus är det osynliga huvudet för kyrkan, påven är det synliga huvudet. Kristus utnämnde S:t Petrus att vara ledare i hans ställe, något som klart framgår i Skriften. Genom sin mystiska kropp, kyrkan, fortsätter Kristus att som ledare för sin kyrka utnämna Petrus’ efterträdare.

Skriften visar, att den första tvisten beträffade läran framfördes av ett kyrkokoncilium (Apg 15), som leddes av den förste påven Petrus, som var den förste som talade (Apg 15:7).
Detta är Skriftens modell att framföra tvister beträffande läran. Petrus står som första namn på alla listor över apostlarna. (Matt 10:1-4, Mark 3:16-19, Luk 6:12-16, Apg 1:13), då det gäller att först utföra under i hans namn (Apg 3:6-7) och att först proklamera evangeliet (Apg 2:14-40).

Maria

Kristus är den nye Adam.

"Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus" (1 Kor 15:22). Maria är den nya Eva (1 Mos 3:15). Liksom alla dog genom Eva, så skall alla få liv genom Maria.

En fallen ängel bedrog Eva, en jungfru(1 Mos 3:4). Hon var olydig mot Gud och förde döden till världen. En god ängel gav sanningen till en "Jungfru vid namn Maria" (Luk 1:27). Hon lydde Gud och förde liv till världen. Katoliker tillber endast Gud, men de ärar Maria som sin andliga moder (Upp 12:1-17, Joh 19:26,27). Maria är Guds moder (Luk 1:43, Joh 20:28). Därför är hon större än andra som kroppsligen har upptagits till himlen(1 Mos 5:24, 2 Kon 2, Hebr 11:5-6). Vid slutet av sitt liv upptogs hon till himlen.

Bönen Hell dig Maria ger Maria samma ära som Bibeln ger iLuk 1:28, 42och är en uppfyllelse av Marias profetia (Luk 1:48). Kristus gav befallningen: "Hedra din fader och din moder." Han hedrade Maria. När vi hedrar Maria vår adopterade moder (Upp 12:17, Joh 19:26), imiterar vi Kristus vår adopterade broder(Joh 1:12). Kristus är vår ende förespråkare inför Fadern, men Maria kan vara förebedjare (be för oss) med sin Son Jesus. Han utförde sitt första under på hennes begäran(Joh 2:1-12).

Vi kan be andra att be för oss, speciellt om det är ett helgon i himlen. "Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Därför skall ni känna igen dem på deras frukt."(Matt 7:17-20). Katoliker och några protestantiska samfund finner, att hängivenhet inför Maria bär goda frukter i form av ökad tro på Kristus, trohet mot Guds bud, nåd och kärlek till Gud. Liksom en byggmästare hedras, när någon beundrar hans verk, så hedras också Gud, när vi hedrar Maria. Gud tycker om att vi hedrar Maria, liksom det behagar en fader, att hans dotter hedras. All heder vi ger åt Maria reflekteras tillbaka till Gud, eftersom vi hedrar henne för vad han har gjort för henne, med henne och genom henne. När vi hedrar henne, hedrar vi honom.

Frälsning

Finns det olika grader av synd?

"Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket" (Matt 5:19).
Jesus sade till Pilatus: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld". (Joh 19:11).

Kan vi bli vissa om, att vi blir frälsta, eller måste vi hoppas?

Jesus sade till apostlarna, när han sände ut dem: "Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad." (Matt 10:22).
Jesus sade till sina lärjungar om slutet "…den som är ståndaktig till slutet skall bli räddad". (Matt 24:13. Se också 1 Kor 9:26-27, 10:12, Fil 3:10-16).

Vill Gud, att gärningar skall åtfölja tron?

"Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ‘Gå i frid, håll er varma och ät er mätta’, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död." (Jak 2:14-16).
Jesus sade: "Inte alla som säger ‘Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ‘Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ‘Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!" (Matt 7:21-23).
Jesus sade till sina lärjungar: "Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar". (Matt 16:27).
Jesus svarade den rike ynglingen: "Vill du gå in i livet, så håll budorden. Du skall inte dräpa. Du skall inte begå äktenskapsbrott. Du skall inte stjäla. Du skall inte bära falskt vittnesbörd. Hedra din fader och din moder och Du skall älska din nästa som dig själv." (Matt 19:16-19) (Matt 25:31-46, Dan 4:24, Upp 14:13, 20:13)

Sju sakrament

Dopet:

Jesus sade till de elva: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn." (Matt 28:19).

Bikten:

"För den som fördöljer sina missgärningar går det inte väl. Men den som bekänner och överger dem, han får barmhärtighet", (Ords 28:13).
Efter sin uppståndelse sade Jesus till sina lärjungar: "Ta emot Helig Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden".(Joh 20:23).

Eukaristin:

"Medan lärjungarna åt, tog Jesus brödet, läste tackbönen, bröt det och gav det åt sina lärjungar och sade: ‘Tag och ät. Detta är min kropp.’ Han tog sedan en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ‘Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse’ " (Matt 26:26-28, Joh 6).

Konfirmationen:

När nu apostlarna i Jerusalem hörde, att Samaria hade tagit emot Guds ord, sände de till dem Petrus och Johannes, som gick ner och bad för dem, att de skulle ta emot den Helige Ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i Herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick den Helige Ande." (Apg 8:14-17).

äktenskapet:

Jesus sade till fariséerna: "Gud gjorde dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor, och de två skall bli ett kött. Vad Gud har fogat samman, får människan inte åtskilja…" (Mark 10:2-12)

Heliga ordensvigningar:

"Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Denne var präst åt Gud den Högste. Han välsignade Abraham med dessa ord…" (1 Mos 14:18).
"Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: Du är min son, jag har fött dig i dag, liksom han på ett annat ställe säger: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek." (Heb 5:5-10, Luk 22:19, Apg 14:22).

De sjukas smörjelse:

"är någon av er sjuk, skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat, skall han få förlåtelse". (Jak 5:14-15).

Varför kan man kalla präster fader?

S:t Paulus skrev: "Jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att visa er till rätta som mina kära barn. även om ni skulle ha oräkneliga vägvisare till Kristus, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Kristus genom evangeliet". (1 Kor 4:14-15).
S:t Paulus skrev också: "Ni minns ju bröder, hur vi slet och släpade Dag och natt arbetade vi för att inte behöva ligga någon av er till last, när vi förkunnade Guds evangelium för er. Ni, och Gud, kan vittna om hur heligt, rätt och oförvitligt vi handlade mot er som tror. Ni vet att vi förmanade och uppmuntrade varenda en av er som en far sina barn och enträget vädjade till er att leva ett liv värdigt den Gud som kallar er till sitt rike och sin härlighet." (1 Thess 2:9-12).

Varför lever prästerna i celibat?

När lärjungarna frågade Jesus om detta att inte gifta sig, sade han: "Några är oförmögna att gifta sig, ty de har blivit födda sådana. Andra har blivit på detta vis, eftersom de har gjorts så av andra. Andra har avsagt sig äktenskap för himmelrikets skull." (Matt 19:12). Jesus sade till apostlarna: "Sannerligen, var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen."" (Luk 18:29-30).

Moral

Abort:

"Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig och satte dig till en profet för folken" (Jer 1:15). ängeln sade till Sakarias före Johannes Döparens födelse: "Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han aldrig dricka. Han skall uppfyllas av Helig Ande redan i moderlivet." (Luk 1:15). "När Elisabet hörde Marias hälsning, sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av den Helige Ande". (Luk 1:41). "När mina öron hörde din hälsning, sparkade barnet till i mig av fröjd." (Luk 1:44). "Du formade det innersta i mig. Du sammanvävde mig i min moders liv". (Ps 139:13).

Otukt (sex före äktenskapet):

Jesus sade till sina lärjungar: "Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened och hädelse." (Matt 15:19).
"Ni vet ju mycket väl, att ingen kan få del i Kristi och Guds rike om han är otuktig eller oren eller självisk, alltså avgudadyrkare."(Ef 5:5-6).

Preventivmedel (Konstgjord födelsekontroll):

"Gud välsignade mannen och kvinnan och sade:’Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er". (1 Mos 1:28).
Barnen är även en gåva från Herren, livsfrukt en lön. Liksom pilar i en hjältes hand är barn man får i unga år. Välsignade är de som har sitt koger fyllt av sådana." (Ps 127:3-5).
"Då sade Juda till Onan: "Gå in till din broders änka och uppfyll din plikt som svåger och skaffa så avkomma åt din broder. Onan visste emellertid, att avkomman inte skulle räknas som hans, så när han kom samman med sin broders änka, lät han sin säd spillas på marken, för att undvika att medverka till någon avkomma efter brodern. Men det misshagade Herren, att han gjorde så, och Herren tog också hans liv." (1Mos 38:8-10).